Nytt nummer av Clarté!

Senaste ClartéImperialismen - Sagan om det statslösa kapitalet

Håller imperialismen på att bli överspelad? Ser vi ett rotlöst nätverkskapital riva gränserna i världen? Överger kapitalisterna nationalstaten? Inte alls. Storföretag och finansiella kapital opererar över hela världen. Men de litar till sina stater för att säkra sina företräden, förhandla, hota och ingripa militärt. Störst och mest aggressivt är USA, men dess ekonomiska grund blir allt svagare. I tre artiklar analyserar Clarté imperialismen i dag.

Beställ nya numret av Clarté!

Unionen på rövartåg

Det ser dystert ut för Lissabonstrategin som skulle göra EU till världens ledande ekonomiska makt år 2010. Mot den bakgrunden lade handelskommissionären Peter Mandelsson i oktober 2006 fram ett tilläggsprogram betitlat Global Europe; competing in the world.

Där talas nyliberal klartext om att riva handelshinder för att öppna "nya intressanta marknader" för de europeiska storbolagen. Eftersom de multilaterala förhandlingarna i Doharundan gått i stå, trixar sig EU liksom USA förbi WTO-reglerna med bilaterala frihandelsavtal. Dessa avtal går mycket längre än WTO-reglerna när det gäller att tvångsöppna marknader i Syd. De syftar till att: 1) säkra råvarukällor och energi (olja), 2) avskaffa alla hinder för europeiska produkter, och 3) fastslå regler för att säkra europeiska investeringar och skydda "intellektuell egendom".

Ömsesidighet är nyckelordet. Att ömsesidigt avskaffa handelshinder mellan två ojämlika parter innebär för de afrikanska länderna att deras svaga industrier får slå igen, att småjordbruken - med 70-80 procent av befolkningarna - slås ut av massproducerade och tungt subventionerade jordbruksprodukter från EU, att storjordbruk för exportvaror gör arbetskraft överflödig, och att regeringarna genom avskaffandet av skyddstullar, licenser och skatter förlorar större delen av sin budget för sociala åtaganden.

Men det är inte bara i Syd alla hinder för storfinansens intressen ska bort. Även i EU ska Global Europe-strategin användas för att göra EU:s interna lagar och regler kompatibla med världskonkurrenterna USA och Japan. Det betyder nedmontering av allt från arbetsrätt till mödravård. Och storfinansen ska ge klartecken, innan nya reformer dras igång.

6015_01.jpgBild: Robert Nyberg.

Fackliga och sociala gräsrotsrörelser i Afrika säger blankt nej till de avtal EU vill forcera fram. Den 27 september samlas motståndsrörelsen både i Afrika och EU för protester. Den kenyanske fackföreningsledaren Frances Atwolis förklarade vid alternativmötet till G8 i Rostock: "Om ni inte gör gemensam sak med oss, kommer EU att hugga er i ryggen."


Statligt ickestatligt

Den sista maj i år kallade Svenska Helsingsfors-kommittén för mänskliga rättigheter till seminarium för att förorda Kosovos utbrytning från Serbien, i strid med FN-resolutionen 1244.

Helsingsforskommittén presenterar sig själv som en politiskt och religiöst oberoende icke-statlig organisation, en s.k. NGO. Men i själva verket är kommittén en veritabel VGO, a very governmental organisation. Från 1999 till idag har kommittén erhållit ungefär en kvarts miljard kronor i bidrag från Sida, huvudsakligen för verksamhet på Balkan.

Bonnierhuset tillhandahöll lokaler för verksamheten under de första åren. Och inte nog med det. Tidningen Dagens Nyheter närstående personer som Barbro Hedvall, Arne Ruth och Maciej Zaremba har nära nog haft permanenta platser i styrelsen.

Detta med Zaremba är pikant, eftersom organisationen säger sig verka för yttrandefriheten. Det var Zarembas förföljelse av journalisten Björn Eklund för en intervju med Diana Johnstone som ledde till att Eklund avskedades från Ordfront.

För att göra bilden fullständig ska sägas att två organisationer som 1999 motsatte sig Natos krig mot Jugoslavien fick sina bidrag från UD indragna - nålpengar jämförelsevis. Det skedde under Anna Lindhs utrikesministertid.

Zaremba har nu själv i en artikelserie i Dagens Nyheter bekräftat den våldsamma korruption, som kriget mot Jugoslavien skapat i Kosovo.


Utopiskt

Dagens Eko den 1 juni: "Gunilla Pettersson arbetar på demenshemmet Nordgården. Innan projektet startade användes där upp emot sextio stycken lugnande tabletter i månaden. Nu behövs bara en eller två per månad. Och metoderna man använder är enkla.

Vi har tagit bort alla mobiltelefoner, vidiskar efter maten och stänger av radion så att det är tyst under måltiderna, säger Gunilla Pettersson."

Detta Göteborgsexperiment borde provas i större skala, kanske i arbetslivet och samhället i stort och därvid inte bara på de redan dementa.

Men så länge SAS kabinpersonal, mot arbetsgivaren och en samstämmig presskör, tvingats strejka för att få matrast var sjätte timma och därvid åtminstone få sitta ned när de äter, förstår man att vi hänger oss åt utopier.


Börsnytt - Hjärnsläpp

Börsmäklare har det inte lätt. I likhet med ekonomer (räknenissar) tycks det helt legitimt att ge dem öknamn. Stig Malm lanserade framgångsrikt ordet finansvalpar på åttiotalet. Själv brukar jag kalla en kompis som lever på att handla med värdepapper för Apan. Detta till minne av apan Ola som hade en framgångsrik karriär som aktieplacerare på nittiotalet. Ola var bättre på att plocka vinnare än experterna.

Det är inte så konstigt som det låter. Aktiekurser styrs av ny information, och hur smart man än är så kan man aldrig förutspå vilken information som dyker upp i framtiden. Tron att alla aktiekurser utvecklas slumpmässigt och att alla därför är lika bra som aktieplacerare kallas Random-Walkteorin och lärs ut på universiteten.

6015_03.jpg

Nu har en ny tvärvetenskap, som förenar ekonomi och neurovetenskap, gett börsmäklarna sitt första tjuvnyp. Enligt en studie som publicerats i Journal of Psychological Science är hjärnskadade investerare bättre än friska. Det gäller i alla fall de som drabbats av blödning i den delen av hjärnan som har hand om känslor, men där de kognitiva och logiska delarna av hjärnan är intakta. Utan rädsla och oro blir man mer aktiv som investerare, vilket under de regler som gällde under experimentet i alla fall garanterade framgång. "Det är möjligt att goda investerare har en funktionell psykopati" förklarade en av studiens författare för Wall Street Journal.


En fransk minister

I Clarté 2007/1 publicerades ett utdrag ur Jean Bricmonts bok Humanitär imperialism (Karneval 2007). Den framstår alltmer som en av årets viktigare förlagsgärningar. Omdömet förstärks av Kenneth Hermeles sanslösa inlägg i OBS (4 maj) där han menade att boken aldrig skulle ha tryckts.

Borgerligheten och Hermele viftar med mänskliga rättigheter, medan Bricmont pekar på imperialismen.

Se på den nyutnämnde franske utrikesministern Bernard Kouchner. Han grundade Läkare utan gränser, en NGO Bricmont kritiserar. Kouchner kallas socialist och stödde Ségolne Royal under presidentkampanjen. Men när Sarkozy vann blev han i stället dennes utrikesminister.

Han var FN:s högste representant i Kosovo 1999-2001 och stödde 2003 USA:s anfall mot Irak. Så var det med den kampen för mänskliga rättigheter.


Ny regim på al-Jazeera

Al-Jazeera heter fortfarande en sevärd arabisk tv-kanal. Den sänder numera även på engelska. Huvudkontoret ligger i Qatar, där Sheikh Hamad bin Khalifa Al Thani, sannolikt i samråd med USA, 1996 tog initiativet till sändningarna för att sprida västerländskt liberala värderingar i muslimska länder. USA och England uttryckte först sin belåtenhet, men sdan dess har kanalen utvecklats till en finne på ett ömtåligt ställe. Man nöjde sig inte med att som CNN, BBC, Fox eller ABC att beundra hur angriparna fyrade av sina raketer i Afghanistan och Irak. Man har dessutom journalister och fotografer som beskriver hur och var projektilerna slår ner. Al-Jazeera fyller, utan på något sätt förespråka några radikala samhällsförändringar, många av de krav på objektivitet som våra egna medier brukar berömma sig av, men definitivt inte uppfyller då det gäller händelserna i den muslimska världen.

Först försökte västmakterna skrämma al-Jazeera genom att bomba kontoren i Kabul och Bagdad. Journalister har hotats, arresterats eller dödats, och kameramannen i Kabul Sami Alhajj sitter nu på Guantanamo. George Bush har enligt kollegan Blair föreslagit att bombningar av högkvarteret i Qatar.

6015_04.jpg

Men som en al-Jazeeratjänsteman nyligen sade: "Man behöver inte bomba en tv-station för att ändra dess inriktning." Definitivt inte om man som USA har 16 000 soldater stationerade i det land där den befinner sig, dvs. Qatar.

Nyligen har ledningen av tv-kanalen delvis bytts ut, och en rad öppet USA-vänliga styrelsemedlemmar tillträtt, däribland Qatars förre ambassadör i Washington. Man skryter i dessa kretsar om att al-Jazeeras "tonfall och inriktning" ska förändras.

Men kriget vinns inte i tv, och hur som helst är det ändå för sent på jorden för angriparna. Al-Jazeera har i någon mån bidragit till deras förestående nederlag.


Gulfkriget - Inget krig

Den franska filosofen och sociologen Jean Baudrillard gick bort i mars. Han blev kanske mest känd bland allmänheten för att han i en bok hävdade att Gulfkriget aldrig ägt rum. Och så för att hans tänkande inspirerat de som gjorde kultfilmen The Matrix.

Baudrillards idéer kan många gånger verka chockerande och smått löjliga, men ägnar man honom lite tid är det inte svårt att inse att mannen kunde ge intressanta perspektiv på världen.

Men hallå, skulle Gulfkriget inte ha ägt rum?

Visst hände nåt otäckt i Kuwait vid den här tidpunkten, menar Baudrillard. Men man kan knappast kalla det krig. Saddam Hussein drog undan sina bästa förband innan striderna började. De trupper som inte hunnit ut när amerikanerna gick in bestod av shiiter och kurder han inte litade på. En amerikansk soldat har beskrivit det som att de mötte en samling unga irakiska bondpojkar som inte visste hur man rengjorde vapnen från sand.

Det som sedan följde kan bäst beskrivas som en ensidig slakt. Av 550 000 amerikanska soldater som sänts till mellanöstern dog bara 147 i strid, vilket enligt Baudrillard är färre än som hade dött i trafikolyckor om de stannat i USA.

Det kan jämföras med att minst 20 000 irakiska soldater dödades. De flesta av dessa dem hann förmodligen inte ens se fienden, eftersom de kunde bombas ihjäl från stort avstånd. Andra sköts i ryggen på "dödens väg" när de försökte ta sig tillbaka till Irak.

Förr förvrängdes verkligheten med hjälp av propaganda, i dag skapar den vår verklighet, hävdade Baudrillard.


Israellobbyn och Obama

Barack Obama har stigit fram som en möjlig demokratisk presidentkandidat. En sådan ambition kostar, både pengar och åsikter. Förr förde Obama fram kritik mot USA:s Mellanösternpolitik, och stödde i långa stycken palestinavännen Edward Said. För att kunna konkurrera med en av Hillary Clintons stödtrupper - den mäktiga Israellobbyn - har Obama bytt fot. Vid ett tal i mars lovade han att stödja Israel mot angrepp från "så långt bort som Teheran och så nära som Gaza".

Israellobbyns starka ställning i den härskande klassen i USA kan bara till en del förklaras med det "judiska" och grumlig etnicitet. Större förklaringsvärde har den roll Israel spelar i USA-imperialismens globala strategi. Den kan förvisso komma att ändras, om läget så kräver, men för närvarande ligger den som fast som cement i Washington och på Wall Street. Det vet Barack Obama, och därför bytte han åsikt. Jag erinrar mig den danske socialdemokraten Jens Otto Krags djupsinniga kommentar: "Man har et standpunkt, til man tar et nyt". Så sant, så sant.


Lever du för länge?

Det undrar Benny Åsman i Internationalen i maj i en synnerligen klargörande artikel om pensionsbluffen. Åsman tar ett helhetsgrepp och konstaterar bland annat att även om antalet äldre ökar en del så finns det inte alls lika många barn som behöver försörjas. I sin korta artikel punkterar han det vanliga skitpratet om framtidens köttberg. Hans slutsats: "Försörjningsbördan för de aktiva har aldrig varit så låg som idag, och det finns ingen risk för att den kommer att bli högre under överskådlig framtid".

Fler inlägg av Pierre Gilly: http://pierregilly.blogspot.com


Nytt på Clartébloggen

Kampen för reformer. Svar till Benny Andersson

Kerstin Stigsson - 18 mars 2019

Kampen för reformer och mot reformismen är en avgörande del av vår kamp till ett socialistiskt samhälle. Benny Andersson hävdar att jag visserligen inte är motståndare till reformer men att det är ”nog mest en läpparnas bekännelse”. Jag får förmoda att Benny Andersson känner till att jag är medlem i Sveriges...

Läs mer ...

Marx-Engels-Forum, Berlin. Foto: MA

Marx, Engels och Lenin om kampen för reformer. Eller hur arbetarklassen erövrade sitt klassmedvetande och förlorade det

Benny Andersson - 17 mars 2019

För Lenin, liksom för många andra av arbetarrörelsens ledare i slutet av 1800-talet, var Marx och Engels viktigaste insats inte deras ekonomiska analyser, utan att de hade identifierat den enda kraft som är i stånd att störta kapitalismen och införa socialismen - arbetarklassen. Före Marx och...

Läs mer ...

Kamp för reformer är inte reformism. Svar till Kerstin Stigsson

Benny Andersson - 14 mars 2019

I ett inlägg på denna blogg går Kerstin Stigsson (KS) till attack mot reformismen i S och V:s gestalt. Enligt KS har dessa partier lämnat alla tankar på kamp för ett alternativ till kapitalismen. Så långt är det lätt att hålla med. Men tyvärr går KS längre och verkar hävda att det inte är...

Läs mer ...

Hamnarbetarnas framgång retar den svenska högern

Daniel Cederqvist - 8 mars 2019

Hamnarbetarförbundet nådde till slut seger i den långdragna konflikten med Sveriges Hamnar. Efter 47 år har man nu rätt att teckna kollektivavtal för sina medlemmar. Detta har inte lämnat den svenska högern någon ro. Ledarsidor, facebookinlägg och twitterutspel har riktigt osat av klassförakt....

Läs mer ...

Läs Clarté på nätet! Nr 3/18 Klimatkrisen

Bildtext

Bakom 1968

Peter Sundborg - 15 december 2018

1968 har jubilerats i böcker, tidningar och etermedier. I Sverige var det inte ett politiskt...

Läs mer ...

Bildtext

Krönika

Kerstin Gustafsson Figueroa - 15 december 2018

Om hela landet röstat som Järva hade vi sedan länge haft en regering bestående av...

Läs mer ...

Bildtext

Klassanalys med Katalys

Erik Bohman - 15 december 2018

Tack, Göran Therborn, för en välbehövlig bok om det svenska klassamhället! Men hur är det på...

Läs mer ...