2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

Nyligen kom den hittills bästa biografin över Astrid Lindgren (1907-2002), dansken Jens Andersens "Denna dagen, ett liv".

Lindgren tvingades under några dramatiska ungdomsår under mitten av 1920-talet stifta bekantskap med Köpenhamn. Där födde hon alltför ung sitt första barn - som hon under lång tid måste lämna ifrån sig. Sonen Lasses existens och öde - åt vilket Lindgren först mot slutet av sitt liv började ge offentlighet - fick uppenbarligen betydelse för den unika barn- och ungdomslitteratur som hon från slutet av 1930-talet började skapa. Det danska äventyret präglar början av Andersens biografi och fyller en god del av boken.

9211_01.jpgAstrid Lindgren växte upp i en ganska välbärgad bondefamilj. Det satte både politiska och litterära spår.

Om man inte känner till detta ungdomstrauma är det svårt att förstå varför en kvinnlig författare, uppväxt i en harmonisk familj med tre avhållna syskon som ständiga lekkamrater, ändå i sin produktion så ofta skildrade melankoliska, föräldralösa och ensamma pojkar. Till och med Pippi Långstrump - som av en recensent har kallats en föga flickaktig korsning av Huckleberry Finn och Stålmannen - är ju ett barn som övergivits med en väska full av guldmynt som enda sällskap. I Pippitrilogins melankoliska slutscen ser Tommy och Annika i smyg på hur Pippi ensam sitter i sitt kök och stirrar tomt in i en ljuslåga, innan hon blåser ut den och det blir mörkt.

Barndomsböckerna om Bullerbyn, om Lönneberga och Saltkråkan är kanske, vid sidan av Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa, de böcker som betytt allra mest för att i olika skeden ge en mer eller mindre rättvisande bild av Sverige för det uppväxande släktet.

Lindgren förefaller att vara predisponerad för att betrakta vårt samhälle med en bondeförbundares ögon - uppvuxen i en relativt burgen bondefamilj bland drängar och pigor, med en kyrkvärd till far, en socialt verksam och intelligent mor och en blivande centerriksdagsman till storebror. Är det inte så att "man kan ta en flicka från bondbyn, men aldrig bondbyn från en flicka"? Hon hävdade dock i det längsta att hon alltid varit socialdemokrat, även sedan hon genom cirka femton olika artiklar i intimt samarbete med Expressen framgångsrikt hade sökt övertala svenska folket att som hon själv vägra rösta på Socialdemokraterna i ödesvalet 1976.

Astrid Lindgren urskuldade sitt avfall med att det inte var något avfall; det var SAP som lämnat sina socialdemokratiska ideal och hotade att röra sig mot en socialistisk byråkrati av östeuropeiskt snitt. Och Sovjetsocialism var nog bland det värsta Astrid Lindgren visste. Det bidrog bland annat till att hon dröjde med att ta ställning mot Hitlers krig på östfronten. Likt moderna liberaler (från Antony Beevor till Per Svensson och Birgitta Ohlsson) hade hon svårt att fördöma nazister utan att samtidigt fördöma deras motpart, kommunisterna. Och Finlands sak var oftast vår, också då grannen slogs tillsammans med nazisterna.

9211_02.jpg

Även om man, likt biografen, till stor del skulle förstå hennes avsmak för Socialdemokraterna, återstår att förklara varför hon medvetet hjälpte borgarregimen Fälldin & Co till makten, eller varför hon i sin Pomperipossaagitation mot SAP huvudsakligen anförde småföretagens och de fria kulturentreprenörernas lidande under det socialistiska oket.

SAP kunde av och till från 1936 fram till pensionsvalet 1958 någorlunda samsas med böndernas parti (och Lindgren), och därefter delvis göra det ända fram till Maud Olofssons allians. Under tiden har de små- och medelstora bönderna i Sverige likviderats som klass. Ett reducerat Centerparti trevar fortfarande efter ett politiskt fotfäste, nu merendels ute på högerkanten.

Astrid Lindgren politiska utveckling speglar i mångt och mycket den allt svagare bondeklassens, vilket gjort henne politiskt hemlös - fast med tiden försedd med en införtjänad kappsäck av guldpengar med vilkas hjälp hon kunde agera filantropiskt.

Sannolikt hade Lindgren även en annan gås att plocka. Sjuttiotalets proggkultur hade stundtals gått ganska hårt åt hennes i dess ögon idylliserande framställning av det svenska samhället och krävde tydliga ställningstaganden för arbetarklassen även av barn- och ungdomskultur. Jens Andersen visar som mest sina egna politiska preferenser då han med välbehag citerar hennes ettersprutande parodi på Sven Wernströms litterära program. Även om man mycket väl politiskt kan sympatisera med detta program, måste man åtminstone i efterhand erkänna att parollen "den som inte är med oss måste vara emot oss" inte var så lämpad för den som inte hade lika mycket på fötterna som hen hade trott.

Med sina brister var författaren Astrid Lindgren nog överlägsen merparten av sina kritiker. Om det vittnar bland annat det faktum att hon aldrig blev erbjuden plats i Akademien.

Denna dagen, ett liv
En biografi över Astrid Lindgren
Jens Andersen
Översättning: Urban Andersson
Norstedts. 2014

Nytt på Clartébloggen

Storbolagen skriver sagan Spotify

Mikael Nyberg - 22 maj 2018

Spotify är störst i världen på strömmande musik via internet. Bolaget omtalas som en del av det svenska IT-undret. Men i praktiken är företaget i händerna på namnlösa finanskapital och några av medieindustrins jättar. Uppgiften är att beskatta en växande användarskara. En recension av boken Den...

Läs mer...

Saknader

Anders Björnsson - 16 maj 2018

Kulturjournalisten Håkan Lindgren gör ett intellektuellt kardinalfel, när han i en artikel om Kommunistiska Manifestet på Karl Marx’ 200-årsdag angriper denna tunna, av Karl Marx och Friedrich Engels gemensamt författade lunta för vad som saknas där (Svenska Dagbladet 5/5 2018): ”Mänskliga eller...

Läs mer...

Ingen ängslighet för det revolutionära marxistiska arvet

Daniel Hedlund - 15 maj 2018

Jag var den som tog emot telefonsamtalet från enhetschefen på ABF Stockholm och direkt ifrågasatte denne när han ställde in seminariet ”Marx 200e födelsedag” på ABF-huset den 5 maj. I tidningen ETC uttalade jag mig därefter om det inträffade i egenskap av ordförande för Clarté. Tord Björk har nu...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Utanförskap

Tobias Davidsson - 31 mars 2018

Utanförskap är ett ord som finns i allas vår vardagliga vokabulär i dag. Men vi använder det på...

Läs mer...

Bildtext

Mörka moln över bostäder och spekulationer

Per Björklund - 31 mars 2018

Oron för en ny krasch tilltar på bostadsmarknaden. Priserna har börjat falla, och skuldtyngda...

Läs mer...

Bildtext

Krönika om Zimbabwe

Karen Hedvig Petersen - 31 mars 2018

Forskare som Mahmood Mamdani och Joseph Hanlon har framhållit några alltför okända aspekter av...

Läs mer...