2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

Det är ingen överdrift att Vivek Chibbers bok Postcolonial Theory and the Specter of Capital slog ner som en bomb, när den publicerades 2013. En muntlig debatt med historikern Partha Chatterjee (finns på You Tube) och en skriftlig med ikonen Gayatri Spivak (Chibbers svar finns på hans hemsida, Spivaks artikel kräver inloggning från institution eller på annat sätt) vittnar mest om Chatterjees och Spivaks totala brist på motargument. Jag har inte följt debatten sedan dess särskilt noga, så jag kan ha missat intressanta inlägg. Många har emellertid pekat på de positiva insatser och den betydande forskning som postkoloniala kritiker av förtryck och rasism har gjort. Men de har inget ifrågasatt och särskilt inte Chibber. Det frågan gäller är om postkoloniala forskare har lyckats visa att marxismen och vissa universella kategorier och begrepp inte går att tillämpa på koloniala och postkoloniala samhällen, på grund av de ”säregna” förhållanden som antas råda där.

Det vanligaste motargumentet som jag hittills har sett från mer sansade kritiker av Chibber är att hans måltavla, den skola som brukar benämnas ”studier av underordning” (”subaltern studies”), inte är representativ för postkolonialismen. Det påståendet har mycket som talar emot sig. Men även bortsett från det, återstår den avgörande frågan att besvara: Om de argument mot marxismens tillämpbarhet på koloniala och postkoloniala samhällen som producerats av representanter för subaltern studies inte ska räknas – vilka är då argumenten som talar för tesen? Såvitt jag vet, har inga kritiker av Chibber hittills besvarat den frågan./Benny Andersson

Här följer Chibbers egen korta beskrivning av inlägget han tänker göra på Marx 2016:

The Promise and Perils of Postcolonial Theory

The recent past has witnessed a massive shift in political power away from labor and toward capital. Part of the fallout of this development has been a displacement of Marxist and other Enlightenment theories on the Left, by explicitly anti-Enlightenment and anti-universalist views associated with postcolonial theory. With its promise to rid radical politics of its Eurocentrism and parochialism, postcolonial theory offers a very attractive vision for progressive politics as well as for social theory. But there is a profound mismatch between its rhetoric and its substance. This talk examines the myriad ways in which postcolonial theory in fact strengthens the very Eurocentrism it seeks to overturn, and weakens the solidarities it claims to defend. For progressive politics in the twenty-first century, a revitalized and universalistic socialism still offers the best prospects for success.

Kommentarer

0 #1 Jan Wiklund 2016-11-09 13:40
För oss som har varit för upptagna med annat och inte läst Chibbers bok: Vad handlar den om? Vad hävdar den?

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Italiens två ansikten

Margareta Zetterström - 12 juni 2018

Sommaren 2011 strejkade de utländska, mestadels afrikanska, daglönarna på ett av tomatfälten i den syditalienska provinsen Apulien. Det var den första verkliga strejken bland dessa migrantarbetare om ofta är "papperslösa" och därmed fullkomligt rättslösa men som samtidigt — eller snarare just...

Läs mer...

Restaurationen i början av 1990-talet: Slutpunkten för den svenska kapitalismens tillväxtsaga

Fred Torssander - 28 maj 2018

Det borde inte förvåna att den svenska arbetarklassen har nöjt sig med vad som gått att uppnå genom reformer. Till och med nöjt sig med sådana reformer som har kunnat rymmas inom den borgerliga parlamentarismens ramar. År efter år, utan några betydande avbrott sedan åtminstone 1870 har arbetstiden...

Läs mer...

Bild: Robert Nyberg

Kris i befolkningsfrågan

Jonatan Fahlén - 25 maj 2018

Den svenska välfärdsstaten är hotad. Det konstaterar vänsterdebattören Ann Charlott Altstadt i Göteborgs-Posten den 21 april, i en krönika som citeras av bland annat Proletären1. Enligt Altstadt har hotet att göra med den demografiska utvecklingen, med det faktum att ”vi var 8 miljoner 1970,...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Ledare - En hållbar flyktingpolitik

Benny Andersson - 31 mars 2018

Utan EU:s politik och penningstöd skulle inga flyktingar bli kvarhållna i Libyen. Det gjorde...

Läs mer...

Bildtext

Låt inte evidensjakten avgöra allt

Johan Wickström - 31 mars 2018

Kampen mot alternativa fakta och fejknyheter är politiskt viktig. Men en tendens kan dölja en...

Läs mer...