2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

Nu vore det dags att ställa samma fråga till USA:s allierade (i Sverige och Världen), som Madeleine Albright 1996 fick efter det Irakkrig och de sanktioner, som enligt vederhäftiga beräkningar i efterhand krävt 500 000 irakiska barns död: "Var det värt det?" - och som hon besvarade jakande. Sedan dess har samma mer eller mindre villiga USA-allians varit inblandad i ytterligare blodiga krig i Afghanistan 2001, Irak 2003, Libyen 2011 och nu åter sedan 2011 i Irak och Syrien. Anser USA fortfarande att dessa - ännu pågående - krig är värda det?

Kriget i Syrien har ur USA-alliansens - och dess mycket blandade sällskap av lokala klienter - synpunkt haft till ursprungligt syfte att byta ut Asaadregimen mot en mera västanpassad. Kriget har dödat mer än 250.000 människor och drivit nästan hälften av landets befolkning på 23 miljoner på flykt sedan starten i mars 2011.

Den 30 september 2015 inledde ryska flygstridskrafter attacker i Syrien. Det skedde sedan IS - ursprungligen en utveckling av Al-Qaida i Irak som samarbetat med andra mer eller mindre terroristiska organisationer i kamp mot den syriska regimen, lagt under sig stora delar av Syrien. Enligt västkällor har Ryssland haft 3-6000 marktrupper på plats för att på marken stötta sin Syriske allierade. Sedan september har omkring 7.000 flyguppdrag genomförts. Ryssland har uppskattningsvis haft 70–80 stridsplan i Syrien och ett tjogtal attackhelikoptrar. IS och dess allierade har lidit omfattande nederlag.
En bräcklig vapenvila har i stort sett hållits sedan 27 februari och leveranser av humanitärt bistånd har återupptagits under de senaste veckorna.

Sedan ett par dagar befinner sig de västliga media i kris, vilka för några månader oroades av Rysslands militära intåg, sedan Ryssland nu annonserat ett tillbakadragande av en stor del av sina styrkor från Syrien. Tryter Rysslands pengar? Vill Putin dumpa Asaad? Eller låtsas göra det?

Det spekuleras, oavsett vad Ryssland numera gör, om "Putins svekfullhet". "Ännu en pr-seger för Putin" är det längsta DN kunnat sträcka sig i uppskattning. Men det är barnsligt att låtsas analysera krigen i Mellanöstern i moraliska termer. Humanitet och sanningslidelse spelar mycket liten, eller försumbar roll vad gäller inblandade makters agerande, inklusive Rysslands.

Låt oss hålla oss till prövbara fakta:

Sedan Ryssland ingrep har IS avsevärt försvagats.

Den syriska arabiska armén (SAA) är för närvarande på marsch mot Palmyra under ryskt flygskydd.

Den syriska regeringen och oppositionen har tecknat ett avtal om eldupphör, något rebellerna har vägrat att göra i åratal och som redan Kofi Annan föreslagit. Rysslands ingripande kan således förkorta kriget, inte som västanalytiker påstått, förlänga det.

Flyktingströmmen från Syrien saktar tydligen ner, och många flyktingar har börjat återvända hem, vilket tycks vederlägga vissa västanalytikers fantasi att flyktingarna var en medveten rysk strategi för att destabilisera Europa.

IS' huvudsakliga inkomstkälla var oljehandeln med ett i botten välvilligt Turkiet, vilket skett genom stora konvojer, vilka Amerika visste om, men av någon anledning inte ingrep mot. Ryssland bombade dessa konvojer och förlamande ISIS oljehandel.
IS har stadigt förlorat i månader: först materiel och ammunition sedan män och mark.

Stora vinster på marken, förstörelse av fiendens oljeekonomi, och materiel, utökade fredssamtal, flyktingar som återvänder hem, ökade möjlighet att hjälpa humanitärt och ett avtal om eldupphör. Och USA, som ånyo måste ta hänsyn till sin gamle fiende i Öst. Det verkar som Rysslands begränsade krigsinsats hittills "var värd det" - och inte bara för Putin utan för Syriens folk.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Storbolagen skriver sagan Spotify

Mikael Nyberg - 22 maj 2018

Spotify är störst i världen på strömmande musik via internet. Bolaget omtalas som en del av det svenska IT-undret. Men i praktiken är företaget i händerna på namnlösa finanskapital och några av medieindustrins jättar. Uppgiften är att beskatta en växande användarskara. En recension av boken Den...

Läs mer...

Saknader

Anders Björnsson - 16 maj 2018

Kulturjournalisten Håkan Lindgren gör ett intellektuellt kardinalfel, när han i en artikel om Kommunistiska Manifestet på Karl Marx’ 200-årsdag angriper denna tunna, av Karl Marx och Friedrich Engels gemensamt författade lunta för vad som saknas där (Svenska Dagbladet 5/5 2018): ”Mänskliga eller...

Läs mer...

Ingen ängslighet för det revolutionära marxistiska arvet

Daniel Hedlund - 15 maj 2018

Jag var den som tog emot telefonsamtalet från enhetschefen på ABF Stockholm och direkt ifrågasatte denne när han ställde in seminariet ”Marx 200e födelsedag” på ABF-huset den 5 maj. I tidningen ETC uttalade jag mig därefter om det inträffade i egenskap av ordförande för Clarté. Tord Björk har nu...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Mörka moln över bostäder och spekulationer

Per Björklund - 31 mars 2018

Oron för en ny krasch tilltar på bostadsmarknaden. Priserna har börjat falla, och skuldtyngda...

Läs mer...

Bildtext

Utanförskap

Tobias Davidsson - 31 mars 2018

Utanförskap är ett ord som finns i allas vår vardagliga vokabulär i dag. Men vi använder det på...

Läs mer...