2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

En gammal Hillersbergteckning visar en polis som vid en vänsterdemonstration med batong pucklar på en åskådare som klagar: "Men snälla konstapeln! Jag är ju antikommunist!" Svar: "Jag ger väl fan i vad för slags kommunist du är. Jag ska slå ihjäl dig din jävel!"

Polisens hållning påminner om grundsynen i Fp:s Birgitta Ohlssons nu klara utredning om "våldsbejakande extremism". Tre ledamöter i Ohlssons utredning har i pressen anmält en viss kritik över att ministern gett utredningen direktiv om att inte ta hänsyn till att de grupper man utreder måhända motiveras av diametralt motsatta ideologier.

Den liberala tesen är att invånare i landet sönderfaller i två delar: 1. En stor majoritet i mitten av hederliga och fredliga demokrater 2) Bråkiga extremister till höger och vänster - och så islamister förstås.

"Politiskt våld är alltid fel i en demokrati. Den som går till fysiskt angrepp mot den andre ger samtidigt den andre en ursäkt för sitt eget våld.. Mest lidande av de små minoriteternas våldsamma extremism blir den stora fredliga majoriteten. Det är den som tvingas fly undan stenar och flaskor. Det är den som tvingas tänka efter om det är värt risken att uttrycka sin åsikt i tal eller skrift, att engagera sig politiskt, ideellt eller fackligt.(DN ledare 17.12, efter Kärrtorpsmötet)

Det är en beundransvärd symmetri som denna bild av det svenska samhället erbjuder. Denna uppnås genom att man avstår från att göra några som helst distinktioner mellan å ena sidan de "extrema" grupper eller individer som ifrågasätter att vi har ett perfekt folkstyre, men som i regel vill ena folket och förverkliga ett sådant (vänster). Å andra sidan individer eller grupper som inte önskar demokrati och bekämpar tendenser därtill (höger) och som i detta syfte vill splittra upp oss efter etnicitet, kultur, sexuell läggning eller kön.

DN:s exempel på extremistiskt våld ovan är faktiskt genomgående hämtade från högerextremisters beteende. För att rädda symmetrin - kålsupartänkandet - i den liberala synen har högerextremas politiska mord, och till och med massakrer inte nämnts. I gengäld tillskrivs även vänstern ambitionen att skrämma och hindra medborgarna bl a från "att uttrycka sin åsikt i tal eller skrift, att engagera sig politiskt, ideellt eller fackligt" - en vanlig fascistisk metod som det dock torde svårt att finna exempel på bland vänstern i det svenska samhället. Det värsta man kan erbjuda i denna väg är några fall av misshandel av fascister, några sönderslagna fönsterrutor på hos lokala byråkrater, yvig retorik och en och annan välplacerad tårta i ansiktet. Om att grövre individuell vänsterterror är sällsynt vittnar upprepade fall av fejkade fysiska angrepp mot SD-politiker - något som man på vänstersidan aldrig har behövt tillgripa, på grund av tillgång till äkta vara.

Just denna ohlssonska demokratisyn firade triumfer i SVT:s, SR:s och andra medias rapporter av den fascistiska attacken mot ett opinionsmöte i Kärrtorp i söndags. Den kallades ömsom "tumultet vid antinazistmötet" respektive "sammanstötningen mellan nazister och antinazister". I denna rubricering framstår "antinazism" snarast som blott en speciell sort av extremism - jmf Hillersberg ovan - egentligen "nazism" den också - trots att 98% av folket i så fall är extremister .

Det ingår i den liberala bilden att vi till de hederliga och fredliga medborgarnas fromma har en våldsmakt, vars uppgift att oväldigt upprätthålla Ordning och Demokrati, varvid den sistnämnda i nödfall, åtminstone temporärt, måste åsidosättas för Ordningens skull. Bilden kompliceras dock av att den oväldiga våldsmakten (polis, militär) här, liksom i många andra demokratier traditionellt rekryteras bland grupper som har högersympatier och har en tendens att vända ryggen till vid högerattacker. Det ingår i yrkesrollen att utåt bestämt förneka detta, men vetenskapliga undersökningar och dolda mikrofoner inom kåren visar att så är fallet.

"Men det är ...(den demokratiska majoriteten) som i stora skaror – bokstavligt och bildligt – kan ställa sig mellan höger- och vänstermobbarna och tydligt visa att det är nog, att det inte är med andra tillhyggen än ord som debatten ska föras" är DN:s fromma förhoppning.

När det antinazistiska nätverket Linje 17 på förekommen anledning arrangerade mötet för Kärrtorps invånare och sedan, i polisens frånvaro, tillsammans med invånarna såg till att den nazistiska attacken skingrades, stämde inte detta med den liberala symmetrin - som ju kräver att varje drabbning måste ske "mellan höger- och vänstermobbarna"(SAOL: mobb=pack,slödder) med en demokratisk majoritet mitt emellan.

Liberaler är förvisso emot, och fruktar nazismen. Men ännu så länge fruktar de mest av allt att den nödvändiga folkliga kampen mot fascismen och för folkstyre i Västerlandet åter förknippas med den politiska vänstern.

 

 

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Storbolagen skriver sagan Spotify

Mikael Nyberg - 22 maj 2018

Spotify är störst i världen på strömmande musik via internet. Bolaget omtalas som en del av det svenska IT-undret. Men i praktiken är företaget i händerna på namnlösa finanskapital och några av medieindustrins jättar. Uppgiften är att beskatta en växande användarskara. En recension av boken Den...

Läs mer...

Saknader

Anders Björnsson - 16 maj 2018

Kulturjournalisten Håkan Lindgren gör ett intellektuellt kardinalfel, när han i en artikel om Kommunistiska Manifestet på Karl Marx’ 200-årsdag angriper denna tunna, av Karl Marx och Friedrich Engels gemensamt författade lunta för vad som saknas där (Svenska Dagbladet 5/5 2018): ”Mänskliga eller...

Läs mer...

Ingen ängslighet för det revolutionära marxistiska arvet

Daniel Hedlund - 15 maj 2018

Jag var den som tog emot telefonsamtalet från enhetschefen på ABF Stockholm och direkt ifrågasatte denne när han ställde in seminariet ”Marx 200e födelsedag” på ABF-huset den 5 maj. I tidningen ETC uttalade jag mig därefter om det inträffade i egenskap av ordförande för Clarté. Tord Björk har nu...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Låt inte evidensjakten avgöra allt

Johan Wickström - 31 mars 2018

Kampen mot alternativa fakta och fejknyheter är politiskt viktig. Men en tendens kan dölja en...

Läs mer...

Bildtext

Mörkrets välde

Mathias Cederholm - 31 mars 2018

En kolonial myt härjar än i dag: imperialismen drar med sig åtskilligt elände men lovar ändå...

Läs mer...

Bildtext

Ledare - En hållbar flyktingpolitik

Benny Andersson - 31 mars 2018

Utan EU:s politik och penningstöd skulle inga flyktingar bli kvarhållna i Libyen. Det gjorde...

Läs mer...