2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

Frågan kan verka absurd, när både Riksbanken och arbetsmarknadspolitiken bygger på den så kallade NAIRU-modellen. Men NAIRU,"Non-Accelerating Inflation Rate-of-Unemployment" förmodas bara använda arbetslöshet för att åstadkomma något gott för hela ekonomin, underförstått för både fattig och rik: Att förhindra att inflationen, penningvärdesförsämringen, accelererar okontrollerat. Den skräckvision som kopplas till detta är hyperinflationen i Tyskland på 1930-talet.

Att inflation - även växande och accelererande inflation - går vidare till hyperinflation är dock historiskt sett undantagsfall. Och var det även långt innan NAIRU-modellen blev uppfunnen.

Det finns anledning att misstänka att NAIRU-politikens etablering snarare gällde att utnyttja politisk kontroll av statsapparaten till att byta till en annan ekonomisk regim. En ekonomisk regim som präglas av att förmögenheter åter kan växa med ränta på ränta och att lönearbetarna hindras från att kompensera sig för ökad produktivitet och höjda priser genom ökad inbördes konkurrens om arbetstillfällena.

Detta har i alla fall blivit effekten. Och när effekten går att påvisa och den ekonomiska regimen ändå inte ändras måste vi anta att detta anses vara en acceptabel effekt. Det kan till och med ha varit den avsedda effekten av den ekonomiska regimförändringen.

Att NAIRU-politik innebär ökad arbetslöshet finns klart fastställt i programmen för verksamheten. Ökad arbetslöshet och skärpta villkor för arbetslösa skall minska "reallönestelheten" och de arbetslösas "reservationslön".

Att ökad arbetslöshet medför sänkta löner finns dock inte formulerat enbart i den ny- eller neo-klassiska ekonomiska teorins skrifter. Det finns redan hos Marx, i Kapitalet.

"Den industriella reservarmén utövar ett tryck på den sysselsatta arbetarbefolkningen under depressioner och under perioder av normal sysselsättning samt begränsar dess krav under högkonjunktur och överproduktion. Den relativa överbefolkningen bildar bakgrunden till lagen om tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Den tvingar in denna lag inom gränser, som absolut passar kapitalets utsugningsbegär och maktlystnad."

Hårda ord, som knappt ens får citeras i dagens ekonomidebatter.

Men låt oss se om det går att iaktta något samband mellan sysselsättningsgraden. Det är det som ligger närmast vad Marx beskriver, alltså proportionen "mellan den sysselsatta delen av arbetarklassen och reservarmén", där reservarmén egentligen bara avser det övriga proletariatet, inte som i dagens statistik hela befolkningen i arbetsför ålder. Vi kan dock anta att de "ekonomiskt oberoende", kapitalister och rentiärer och deras hushåll är ett relativt litet antal1. När det gäller sysselsättningsgraden, vilket är det moderna statistiska grepp som enligt min uppfattning bäst beskriver det Marx kallar den relativa överbefolkningen/industrins reservarmé har jag tagit data från Statistiska centralbyrån.2

Den andra variabeln Marx använder är arbetslönen. Vilket möjligen var enkelt att räkna på i 1870-talets England. Idag i Sverige får vi försöka använda makroekonomiska termer i stället. Jag använder här EU-statistikens AMECO: Adjusted wage share: manufacturing industry (Compensation per employee as percentage of nominal gross value added per person employed.). Fri översättning: Justerad löneandel: tillverkningsindustri (Ersättning per anställd som procentandel av det nominella tillagda bruttovärdet per anställd.3

Det visar sig att för perioden år 1987-2005(se tabellen nedan) vilket är de år som går att få fram ut utan några skarvar eller luckor i statistiken, samvarierar löner och sysselsättningsgrad så att en ökning av sysselsättningen med en procent medför en ökning av löneandelen med ungefär 0,9 procentenheter. Förklaringsgraden, R2 är omkring 0,48.

Tabell 1. Talserierna är
ÅrSysselsättningsgradAMECO
198781,6867,43
198882,5868,69
198983,2369,28
199083,3972,07
199181,3276,18
199277,5377,02
199372,8468,76
199471,8563,35
199572,5657,98
199671,9663,08
199771,1162,49
199872,0861,93
199973,4559,55
200074,7560,01
200175,7565,04
200275,3963,88
200374,7563,31
200473,9661,64
200573,8760,58

 

Med tanke på att perioden innehåller skapandet av den så kallade jämviktsarbetslösheten4, 1990- ca 94, vilket var en politiskt administrerad omvälvning, eventuellt en så kallad politisk konjunkturcykel5 inte något inomekonomiskt, kan förklaringsgraden, R2-värdet, nog duga för att hävda att Marx påstående bekräftats.

Högre sysselsättning medför högre lön (överhettning på arbetsmarknaden som detta numera kallas) och lägre sysselsättning medför att lönerna blir lägre. Vilket dock den förment klassneutrala ny- eller neo-klassiska ekonomiska doktrinen idag bara kan försvara omvägen via inflationsbekämpningens NAIRU-ideologi.

Fotnötter

1Gränsen för att kunna leva enbart på inkomster från kapital ligger någonstans kring 3-4 mille. Beroende av vilken avkastning och månadsinkomst man räknar med. Se ekonomiskt-oberoende .

2 Sysselsättningsgrad Länkade serier år, 16-64 år, Excelfilens kolumn D, Sysselsättningsgrad

3 "Välj sedan enligt följande:" > 12 - NATIONAL ACCOUNTS BY BRANCH OF ACTIVITY > 12.14 - ADJUSTED WAGE SHARE BY MAIN BRANCH > Manufacturing (ISIC D) (ALCM)

4Jämviktsarbetslösheten kallas ibland i stället den naturliga arbetslösheten eller i mera förfinade akademiska sammanhang the long-run sustainable rate of unemployment, med förkortningen LSRU.

5Se Kalecki "Political aspects of full employment" .

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Italiens två ansikten

Margareta Zetterström - 12 juni 2018

Sommaren 2011 strejkade de utländska, mestadels afrikanska, daglönarna på ett av tomatfälten i den syditalienska provinsen Apulien. Det var den första verkliga strejken bland dessa migrantarbetare om ofta är "papperslösa" och därmed fullkomligt rättslösa men som samtidigt — eller snarare just...

Läs mer...

Restaurationen i början av 1990-talet: Slutpunkten för den svenska kapitalismens tillväxtsaga

Fred Torssander - 28 maj 2018

Det borde inte förvåna att den svenska arbetarklassen har nöjt sig med vad som gått att uppnå genom reformer. Till och med nöjt sig med sådana reformer som har kunnat rymmas inom den borgerliga parlamentarismens ramar. År efter år, utan några betydande avbrott sedan åtminstone 1870 har arbetstiden...

Läs mer...

Bild: Robert Nyberg

Kris i befolkningsfrågan

Jonatan Fahlén - 25 maj 2018

Den svenska välfärdsstaten är hotad. Det konstaterar vänsterdebattören Ann Charlott Altstadt i Göteborgs-Posten den 21 april, i en krönika som citeras av bland annat Proletären1. Enligt Altstadt har hotet att göra med den demografiska utvecklingen, med det faktum att ”vi var 8 miljoner 1970,...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

SD inpå kroppen

Frida Jansson - 31 mars 2018

Sverigedemokraterna vill rulla tillbaka familjepolitiken till 1950-talet. Det handlar om makten...

Läs mer...

Bildtext

S och LSS på glid

Hans Hallerfors - 31 mars 2018

Regeringen har stoppat Försäkringskassans nya tvåårsomprövningar av personig assistans enligt LSS...

Läs mer...

Bildtext

Profitörerna tar sig igenom vinsttaken

Linn Herning - 31 mars 2018

Vinstuttagen i skolan ska begränsas lovar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I Norge gick...

Läs mer...