2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

Varje helg strömmar vi till diverse etablissemang organiserade kring det sociala förtärandet av alkoholhaltiga drycker. Pubar, barer och restauranger. Vi kanske äter en bit, det skålas och skrattas och spottas sällan i glasen. Ganska snart susar det gott i många skallar - allt för ofta min egen inkluderad. Men detta lilla stycke kommer inte uppehålla sig vid svensk dryckeskultur utan istället vill jag titta närmare på det komplexa och unika forum där utloppet för veckans uppdämda energi tar sig uttryck - jag talar förstås om nattklubbens dansgolv.

Efter tillräcklig förberedelse vallfärdar massorna till dessa sällsamma platser. Låt oss analysera den typiska scenen, den intensiva plats där vi möts strax efter midnatt, där våra svettiga kroppar kråmar, juckar och fistpumpar allt om vart annat. Fokuserade höftrullningar och osäkra, skämtsamma rörelser sida vid sida; hela människostammen i yrande dans.

Men om vi byter till ett mer cyniskt perspektiv och stiger upp bland alkoholångorna strax under takåsen, vad är det vi ser, egentligen? Jo, en in i minsta detalj iscensatt kuliss, en scen där vi för ett par timmar tillåts ånga ut all undertryckt sexualitet, och vrede, och glädje, och sorg. Här blir den malliga individualisten prima ballerina för en natt och hipstern står och shufflar i mitten av en applåderande cirkelformation - kropp och mode signalerar status och plats i den tillfälliga hierarkin som upprättas på varje dansgolv med mer än en person närvarande.

Likt vid teatern används ljus och ljud och avskärmningstekniker för att skapa en scen där sinnesintrycken förhöjs. Denna iscensättning har som syfte att skapa känslan av skenbar frihet, en (fantasi)plats utan auktoriteter och regler i vägen för begärets tillfredställelse. Men på samma sätt som Trollflöjten eller Svansjön är fiktiva arrangemang, trogna iscensättningens logik och avgränsade från resten av samhället som fantasi och saga, så förblir även dansgolvets utopiska yra en parantes av inbillad frihet. Kan det vara så att den rådande (populär)kulturen helt enkelt inte har mer att erbjuda?

Är jag den bittra killen som aldrig blir uppbjuden och vill förstöra ditt helgnöje eller är fantasin om dansgolvet en av de sista slöjorna mellan oss och ideologins gapande tomhet? Kanske är denna plats där vi känner oss så fria i själva verket en av de mest styrda och dikterade sammanhang man kan tänka sig, med en funktion helt annan än den man vid en första anblick tillskriver den. Jag skriver inte om subjektiva värderingar hos en enskild individ - klart att folk kan gilla att dansa - men vilka är strukturerna som dikterar under vilka former vi får ”ha kul”?

För vi vill alla bara träffa någon, eller hur? Oavsett vilket svar du ger så ter det sig märkligt att vi köpt premissen att för att våga släppa loss eller träffa någon så krävs rökmaskiner, stroboskop och laserstrålar; måste den samtida drömmen om närhet föranledas av epilepsianfall och brandsimuleringar i en mörk källare?  

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Bild: Robert Nyberg

Kris i befolkningsfrågan

Jonatan Fahlén - 25 maj 2018

Den svenska välfärdsstaten är hotad. Det konstaterar vänsterdebattören Ann Charlott Altstadt i Göteborgs-Posten den 21 april, i en krönika som citeras av bland annat Proletären1. Enligt Altstadt har hotet att göra med den demografiska utvecklingen, med det faktum att ”vi var 8 miljoner 1970,...

Läs mer...

Storbolagen skriver sagan Spotify

Mikael Nyberg - 22 maj 2018

Spotify är störst i världen på strömmande musik via internet. Bolaget omtalas som en del av det svenska IT-undret. Men i praktiken är företaget i händerna på namnlösa finanskapital och några av medieindustrins jättar. Uppgiften är att beskatta en växande användarskara. En recension av boken Den...

Läs mer...

Saknader

Anders Björnsson - 16 maj 2018

Kulturjournalisten Håkan Lindgren gör ett intellektuellt kardinalfel, när han i en artikel om Kommunistiska Manifestet på Karl Marx’ 200-årsdag angriper denna tunna, av Karl Marx och Friedrich Engels gemensamt författade lunta för vad som saknas där (Svenska Dagbladet 5/5 2018): ”Mänskliga eller...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

S och LSS på glid

Hans Hallerfors - 31 mars 2018

Regeringen har stoppat Försäkringskassans nya tvåårsomprövningar av personig assistans enligt LSS...

Läs mer...

Bildtext

Edouard Louis - "Litteraturen en plats för motstånd"

Monika Zaleska - 31 mars 2018

Edouard Louis debutroman Göra sig kvitt Eddy Bellegueule är en roman om hans liv. Eddy Bellegueule...

Läs mer...

Bildtext

Profitörerna tar sig igenom vinsttaken

Linn Herning - 31 mars 2018

Vinstuttagen i skolan ska begränsas lovar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I Norge gick...

Läs mer...