2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

I år är det Centern som krisar. I fjol var det socialdemokratin och hos Kristdemokraterna är krisen kronisk. Gemensamt för de tre är att de är partier som är eller åtminstone har varit knutna till folkrörelser. Även om de har samma problem som en simmare upplever i avsaknad av vatten är orsakerna, och därmed prognosen olika för dem. Sannolikt är den sämst för C.
Vad Gud och församlingarna av tradition har inneburit för Hägglunds parti har jord och skog inneburit för det f d Bondeförbundet.

Vid sekelskiftet var små- och månskensbönder nästan "likviderade som klass" och naturbrukets föreningsrörelse var alltför liten för att längre bilda basen för en folkrörelse. Redan i slutet av 90-talet hade radions Lantbruksnytt upphört att beteckna kvarvarande enheter som "gårdar" - utan som "företag". Snart upphörde programmet helt i riksradion.

Namnbytet 1957 innebar att C att man visserligen hade viljan, men dålig förmåga, att följa folk, industri och service in till tätorterna. Hälften av Sveriges befolkning bodde sekelskiftet redan i de borgarstyrda storstadsregionerna, som alltmer tog kommandot i politiken. Den Gröna vågen bar inte långt. Med Maud Olofssons ledarskap infogade sig partiet explicit i borgarlägret. Det genuina stads- och medelklasspartiet Mp kunde, utan den givande, men hämmande, bindningen till bönderna och deras föreningsrörelse, inta Centerns gröna centerposition.

 

Partiordföranden använde i stället i ett minnesvärt debattinlägg i Dagens Nyheter 2007 ordet företag- eller entreprenör - arton gånger. Hos Annie Lööf ligger frekvensen än högre, vilket inte tycks ha påverkat andelen arbetande småföretagare. Företagarklassen som i C:s retorik anses vara Sveriges framtid ligger sedan decennier stadigt på 7-10%. Om andelen tillfälligt ökar beror det inte på ökad entusiasm för entreprenörskap (f n Rutstädning med F-skattsedel), utan i regel på ökande arbetslöshet.

 

"Centerpartister är idrottsföreningarnas, kooperationernas, biståndsorganisationernas, företagarföreningarnas, studieförbundens och friskolornas ryggrad varthän du vänder dig i landet" säger Annie Lööf med vanlig poetisk överdrift och glömde sanningsenligt att nämna fackföreningarna. Men var finns nu partiets egen ryggrad? C är ett numera onödigt parti som förlorat hemvist, klass och det mesta av sitt idéinnehåll och som hjälpligt hålls samman av äldre, lojala bönder och deras ättlingar, av Jord- och skogbrukets föreningsrörelse samt av världens största partikassa, som tyvärr givit partitoppen viss handlingsfrihet.

 

Malicen anmärker att centerns främsta ivrare för decentralisering förefaller att ha centraliserats till en plats nära partikassan i Stockholm och i synnerhet till Stureplan. Man hävdar att skolpeng, vårdpeng och arbetsförmedlarpeng är "vår nyckel för att förena rättvisa med egenmakt och utveckling i välfärden" och i förslaget till idéprogram vill man föra sitt libertarianiska program ett steg ytterligare, helst ner till individnivå. Man kan sammanfatta detta program som att staten skall ha så litet som möjligt och individen (läs, som alltid, pengarna!) så mycket som möjligt att säga till om. Förslagen är inte för sig mera reaktionära än Alliansens faktiska politik senare år, men de är utopistiska och saknar även hos lojalt borgerliga medlemmar relevans för de frågor som de flesta skulle vilja ha lösta.

 

Det förefaller som om förslaget till idéprogram kan signalera slutet för Stureplans usurpering av C-ledarskapet. Inte bara har flera distrikt blivit trötta på de alltför nyliberala fraserna därifrån - tecken på att själva ledarskapet rämnar. Alltmer luttrade partiveteraner skakar på huvudet åt förslagen. Ordföranden har, sannolikt för att kunna sitta kvar, tvingats distansera sig från de mest utrerade inslagen, medan parhästen och huvudarkitekten Federly blåser till strid för programmet på stämman i vår.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Storbolagen skriver sagan Spotify

Mikael Nyberg - 22 maj 2018

Spotify är störst i världen på strömmande musik via internet. Bolaget omtalas som en del av det svenska IT-undret. Men i praktiken är företaget i händerna på namnlösa finanskapital och några av medieindustrins jättar. Uppgiften är att beskatta en växande användarskara. En recension av boken Den...

Läs mer...

Saknader

Anders Björnsson - 16 maj 2018

Kulturjournalisten Håkan Lindgren gör ett intellektuellt kardinalfel, när han i en artikel om Kommunistiska Manifestet på Karl Marx’ 200-årsdag angriper denna tunna, av Karl Marx och Friedrich Engels gemensamt författade lunta för vad som saknas där (Svenska Dagbladet 5/5 2018): ”Mänskliga eller...

Läs mer...

Ingen ängslighet för det revolutionära marxistiska arvet

Daniel Hedlund - 15 maj 2018

Jag var den som tog emot telefonsamtalet från enhetschefen på ABF Stockholm och direkt ifrågasatte denne när han ställde in seminariet ”Marx 200e födelsedag” på ABF-huset den 5 maj. I tidningen ETC uttalade jag mig därefter om det inträffade i egenskap av ordförande för Clarté. Tord Björk har nu...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Bankerna leder oss ut i nästa kris

Gustav Ingman - 31 mars 2018

Bostadspolitiken är central i ett lands ekonomi. Under den svenska modellens glansdagar var den...

Läs mer...

Bildtext

Mörka moln över bostäder och spekulationer

Per Björklund - 31 mars 2018

Oron för en ny krasch tilltar på bostadsmarknaden. Priserna har börjat falla, och skuldtyngda...

Läs mer...