2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

Man bör passa sig för att använda uttryck som att man "tackargud" men när Johan Persson och Martin Schibbye benådades och komhem från Etiopien var det nog många även bland oss som håller osstill vetenskapen som snuddade vid sådana tankar. Men det finns flerän Johan och Martin och den största förtjänsten med deraspresskonferens vid hemkomsten var just att de framhöll detta.

Detta med politiska fångar har kommit på tapeten nu i och medMartin Scibbyes och Johan Perssons hemkomst. Det är liksom nästanaccepterat i borgarpressen att hurra över pressfrihet ochjournalistiskt arbete även om det är riktat mot kompisarna i LundinOil och liknande. Nåja, alla håller inte med, Maria Abrahamssondundrade på om "svenska marxister" och fick ganska ordentligtmed stryk för det, främst i sociala medier. Men medieklimatet justnu är uppenbarligen gynnsamt för att prata om verksameter somInternational cities of refuges network (ICORN) eller omsamvetsfångar. Ett av de fall som engagerat mig lite extra mycket desenaste dagarna är den palestinske teatergrundaren och före dettaledaren för al-Aqsa-martyrens brigader, Zakaria Zubeidi. Han har nusuttit i fängelse i över fyra månader utan rättegång. Somprotest mot detta har han inlett en total hunger- och vätskestrejk.Om inget händer inom några dagar kommer Zubeidi sannolikt att dö.

Situationen för Frihetsteatern i Jenin har varit allvarligunder några år nu. Denna kulturverksamhet syftar till palestinskfrigörelse från den israeliska ockupationsmakten. Kulturen äruppenbart ett av de farligaste vapen som kan riktas mot totalitarismoch intolerans. I april 2011 mördades Frihetsteaterns konstnärligeledare Juliano Mer Khamis, utan tvekan skedde detta på grund av denkonstnärliga verksamhet han bedrev.


Ytterligare ett exempelpå ett fall som skulle kunna uppmärksammas i betydligt störreutsträckning är frilansjournalisten och pjäsförfattaren AnisurRahman som nekats svenskt uppehållstillstånd men som tidigarestuderat vid Journalisthögskolan. Rahman är från Bangladesh ochhar på sin blogg skrivit om den inhemska säkerhetsstyrkan RapidAction Battalion och dess verksamhet. Detta gör det omöjligt förhonom att återvända till sitt hemland. Rahman lever nu som illegalflykting i Norge. För att illustrera den svenskamigrationspolitikens absurda utformning skrev han pjäsen Vargen ochMinistern som spelades upp i Radioteaterns serie Möjliga samtal.Pjäsen handlar om hur migrationsminister Billström möter enpapperslös flykting som förvandlats till varg. Anisur Rahman menaratt den svenska djurskyddslagstiftningen är mer human änmigrationslagstiftningen.


Den uppmärksamme läsaren påpekarhärvidlag vad dessa fall, Johan och Martin, Zakaria Zubeidi ochAnisur Rahman, har gemensamt. Vad som då bör anföras är främstdet faktum att samtliga dessa fall handlar om personer som på etteller annat sätt straffats för sina försök att dokumentera ochgestalta orättvisor eller missförhållanden runt om i världen. IJohans och Martins fall handlar det om hur man ville undersökasambandet mellan etnisk rensning i Ugaden-provinsen i gränslandetmellan Somalia och Etiopien, de fängslades som terrorister för attde gjort sitt journalistiska jobb. I Zakaria Zubeidis fall handlardet om kampen mot den israeliska statsterrorismen och förpalestiniernas frihet genom teater och gestaltning, en kamp som hansats i fängelse utan rättegång för. I Anisur Rahmans fall handlardet om en välsynkad repression från såväl svenskt sombangladeshiskt håll.


När det gäller denna typ av fall,lite längre hemifrån och utan någon självklar "svenskvinkel",som fanns i Johans och Martins fall, kniper svenska medier käft,unisont som musslor på botten av ett hav. Nog är det begripligt attden borgerliga mediehegemonin tiger ihjäl människor som ZakariaZubeidi och Anisur Rahman. Det handlar helt enkelt om att det ärfult att ljuga, farligt att tala sanning och bekvämt att hållakäften. Rädslan bygger helt uppenbart på den gamla sanning som avPoul Henningsen uttrycktes som att "sanningen är alltidrevolutionär".

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Saknader

Anders Björnsson - 16 maj 2018

Kulturjournalisten Håkan Lindgren gör ett intellektuellt kardinalfel, när han i en artikel om Kommunistiska Manifestet på Karl Marx’ 200-årsdag angriper denna tunna, av Karl Marx och Friedrich Engels gemensamt författade lunta för vad som saknas där (Svenska Dagbladet 5/5 2018): ”Mänskliga eller...

Läs mer...

Ingen ängslighet för det revolutionära marxistiska arvet

Daniel Hedlund - 15 maj 2018

Jag var den som tog emot telefonsamtalet från enhetschefen på ABF Stockholm och direkt ifrågasatte denne när han ställde in seminariet ”Marx 200e födelsedag” på ABF-huset den 5 maj. I tidningen ETC uttalade jag mig därefter om det inträffade i egenskap av ordförande för Clarté. Tord Björk har nu...

Läs mer...

Satans Mördare

Daniel Cederqvist - 15 maj 2018

Återigen visar den israeliska apartheidregimen sitt sanna ansikte när militären besinningslöst mejar ner demonstranter som protesterar mot att USA nu flyttar sin ambassad till Jerusalem. Ambassadflytten är en avsiktlig provokation från USA:s sida, i Donald Trump har sionisterna en trogen allierad. I...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Saliv och synopsis

Henrik Johansson - 31 mars 2018

Cirkelledaren lade ifrån sig pappret och ställde sig vid whiteboarden. Hon gjorde cirkeldeltagarna uppmärksamma på...

Läs mer...

Bildtext

Låt inte evidensjakten avgöra allt

Johan Wickström - 31 mars 2018

Kampen mot alternativa fakta och fejknyheter är politiskt viktig. Men en tendens kan dölja en...

Läs mer...

Bildtext

SD inpå kroppen

Frida Jansson - 31 mars 2018

Sverigedemokraterna vill rulla tillbaka familjepolitiken till 1950-talet. Det handlar om makten...

Läs mer...