2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

Med facit i hand inser jag naturligtvis att jag har hanterat frågan bristfälligt, vilket jag ångrar djupt.", säger Anders Vredin, VD för Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.
Frågan gäller hans forskningsledares sedan 15 år, nationalekonomen Laura Hartmans, brådstörtade avgång nyligen. "Jag kunde inte bedriva min forskning och delta i samhällsdebatten som jag ville", säger Hartman till Dagens Arena. Professor Olof Petersson, överordnad forskningsledare på SNS sedan 1997 avgick samtidigt i protest mot behandlingen av Hartman.

Nyss hade Laura Hartman och hennes grupp presenterat sin forskningsöversikt: "Konkurrensens Konsekvenser". Denna redogjorde för kunskapsläget beträffande effekterna av 20 års omfattande privatiseringar inom vård, skola,omsorg. Hennes studie av litteratur och officiell statistik kunde inte finna några vetenskapliga belägg för att privatiseringarna lett till vare sig bättre effektivitet eller högre kvalitet i dessa verksamheter. Detta var uppenbarligen inte vad finansiären hade tänkt sig. Vad värre var - hon publicerade sin icke-slutsats i en DN-artikel 7/9. Då utbröt ett massivt nyliberalt pressdrev som uppenbarligen gav SNS:s ledning kalla fötter:
Maria Ludvigsson i SvD förmodade att privatiseringarnas fördelar sannolikt är "mer påtagliga och verkliga" för medborgarna, som dagligen väljer bland välfärdstjänsterna, "än för de forskare som med bristfälligt underlag ska försöka hitta och tolka effekterna". Om vi ska ta henne ad notam bör vi i fortsättningen således avstå från att låta vetenskapsmän "bedriva aktiv och oberoende forskning" om privatiseringarna. I stället borde vi, liksom vad hittills varit fallet varit under två decennier, förlita oss på de enkäter bland klienter/patienter som beställts och bekostats av branchföretag som t ex Almega och Curera etc. Eller lita på de stundom överentusiastiska rapporterna i merparten av svensk dagspress, som de intervjuade redan torde ha tillgogjort sig.
Andra kritiker av Hartman medger att man i avvaktan på vidare studier måste godta hennes nedslående resultat. Bra eller dåligt - att skapa en välfärdsmarknad är för dem - precis som kritikerna av privatiseringarna dessvärre från början hävdat - ett självändamål: "Valfriheten har, anser vi, ett värde i sig" säger Timbro genom Håkan Tribell och Eva Cooper. Denna ståndpunkt har i alla fall fördelen att den inte så lätt att vetenskapligt veder- eller belägga.
Hans Bergström, DN:s f d chefredaktör, gick icke helt oväntat i taket. Han trodde uppenbarligen sig redan på förhand veta att en profitdriven välfärdssektor hur som helst måste vara mycket bättre och effektivare än en offentlig. När hårda data inte kunde styrka hans övertygelse, tycker han att SNS-skriften "inte tillför något nytt i diskussionen" om välfärden. Han befarade, trots detta, att rapporten, inte behandlingen av dess författare, utlöst "en förtroendekris för SNS i förhållande till näringslivet i Sverige".
Det är möjligt att SNS försökte återställa sitt förtroende hos Näringslivet och Bergström genom att efter publiceringen av rapporten omgående och resolut belägga sin forskningledare med munkavle och framtvinga hennes avgång. Men bland allmänheten och i vetenskapliga kretsar ökade knappast förtroendet för SNS. Näringslivet insåg nog snart att man inte hade råd att förslösa det eventuella förtroendekapital som SNS hade kvar, vid äventyr att i fortsättningen enbart få lita till tankesmedjor som Timbro för att sprida sitt budskap.
Det problem som Hartmans rapport ställt en rad politiska partier och skribenter inför var att medge att de argument de ständigt framfört för att konkurrensutsätta all offentlig verksamhet - undantaget Hovet - kanske saknade stöd i verkligheten. Därför kommer nog pressdrevet att fortsätta - tills Hartmans undersökning glöms bort.

PS 26/9: Idag avgick Vredin och som väntat anser han att han gjorde det frivilligt, han också. Det finns kanske jobb även efter SNS, nämligen, kanske?

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Italiens två ansikten

Margareta Zetterström - 12 juni 2018

Sommaren 2011 strejkade de utländska, mestadels afrikanska, daglönarna på ett av tomatfälten i den syditalienska provinsen Apulien. Det var den första verkliga strejken bland dessa migrantarbetare om ofta är "papperslösa" och därmed fullkomligt rättslösa men som samtidigt — eller snarare just...

Läs mer...

Restaurationen i början av 1990-talet: Slutpunkten för den svenska kapitalismens tillväxtsaga

Fred Torssander - 28 maj 2018

Det borde inte förvåna att den svenska arbetarklassen har nöjt sig med vad som gått att uppnå genom reformer. Till och med nöjt sig med sådana reformer som har kunnat rymmas inom den borgerliga parlamentarismens ramar. År efter år, utan några betydande avbrott sedan åtminstone 1870 har arbetstiden...

Läs mer...

Bild: Robert Nyberg

Kris i befolkningsfrågan

Jonatan Fahlén - 25 maj 2018

Den svenska välfärdsstaten är hotad. Det konstaterar vänsterdebattören Ann Charlott Altstadt i Göteborgs-Posten den 21 april, i en krönika som citeras av bland annat Proletären1. Enligt Altstadt har hotet att göra med den demografiska utvecklingen, med det faktum att ”vi var 8 miljoner 1970,...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

SD inpå kroppen

Frida Jansson - 31 mars 2018

Sverigedemokraterna vill rulla tillbaka familjepolitiken till 1950-talet. Det handlar om makten...

Läs mer...

Bildtext

Dubbla självmål av fackliga ledare

Kurt Junesjö - 31 mars 2018

Regeringen har gått till generalangrepp på strejkrätten. En statlig utredning arbetar med stora...

Läs mer...

Bildtext

Profitörerna tar sig igenom vinsttaken

Linn Herning - 31 mars 2018

Vinstuttagen i skolan ska begränsas lovar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. I Norge gick...

Läs mer...