2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

En del av oss minns kanske när Roy och Roger på "Macken" början av 90-talet diskuterade EU? Roger hade fått en släng av EUforin i massmedia, i näringslivet och i de flesta politiska partiernas retorik, men Roy var skeptisk: "Nä, de där med EU skiiter vi i - den är för di fiina pojkarna, di som kan äta vetebulle utan att kladda ner den med spillolja!" Många av oss håller fortfarande med Roy, åtminstone hemma i köket.
Det tog många år innan opinionsstödet för EU än en gång nådde upp till den storlek som det hade just den vecka 1994 då Sverige mer eller mindre skrämdes in i unionen. Och röstar till EU-parlamentet gör vi i stor utsträckning med fötterna.
2003 misslyckades det politiska och ekonomiska etablissemanget, trots ett massivt pådrag för att få med oss i EMU - som syftade till att genom inträdet eurozonen än mer göra oss till en integrerad del av ett Europas Förenta Stater. En del av äran av att Sverige röstade nej tillfaller en grupp av förutseende ekonomer och ekonomihistoriker, t ex den numera åter mera aktiva Lena Sommestad, men också Lundaprofessorn Jonas Ljungberg, som gav ut den EMU-kritiska samlingsvolymen Eurons Pris. Man påtalade redan då att kriser som dagens inom det utvidgade EU, skulle uppstå genom unionens karaktär av ett samarbete mellan en handfull hajar och ett tjog sardiner.
När euron infördes i nya medlemsländer med låg produktivitet (som te x i Östeuropa eller Grekland) fick dessa länder en valuta som var långt högre värderad än deras tidigare nationella valutor - och högre än vad deras reala ekonomier hade täckning för. Därtill fick man en lägre ränta och gyllene tider för såväl som låntagare - men framför allt för bankerna vars utlåning kunde öka. Resultatet blev en övergående ekonomisk hausse och ökad skuldsättning i länder som Grekland, Spanien, Portugal och Irland.
När krisen slog till hotar nu statsbankrutter - idag i Grekland. Nu kräver EU:s ledare och centralbank att arbetare och pensionärer i Grekland skall dra åt svångremmen, sänka löner och pensioner och sälja ut sin kollektiva egendom till privata kapitalister. Det kräver i och för sig alltid borgerliga ekonomer att de skall göra. Men när Grekland sparar drivs man bara allt djupare ner i ekonomisk kris och ökad arbetslöshet, eftersom landet på grund av sin låga produktivitet i kombination men en högt värderade valuta inte kan konkurrera på exportmarknaderna. Genom medlemskapet i EMU och Eurozonen är landet nämligen förbjudet att göra som Sverige, när vi var illa skuldsatta i början av 90-talet: Devalvera - och få fart på hjulen genom att göra exporten billigare och importen dyrare.
Den svenska EMU-kramande pressen hade genast diagnosen för Greklands del klar: " Mentaliteten Greklands problem", "Misstro och kortsynthet bakom Greklands kris"...etc. Greklands folk skulle främst genom korruption och inkompetens ha försatt sig i en omöjlig situation som man nu måste ta sig ur - d v s genom att det folk, som knappast skördat så mycket vinning av eurointrädet, skall acceptera att bli utan arbete eller, om de är gynnade, få arbeta mot mindre lön. Detta kallas inre devalvering som eufemismen numera lyder. De som demonstrerar på gatorna kallas ansvarslösa - framför allt sådana som redan kräver utträde ur EMU eller t o m ur EU.
Säga vad man vill om dem, det är i alla fall modigt av t ex Jan Björklund, Birgitta Ohlsson och SAP:s ledare att ännu idag beklaga att Sveriges folk satte stopp för EMU-inträde.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Storbolagen skriver sagan Spotify

Mikael Nyberg - 22 maj 2018

Spotify är störst i världen på strömmande musik via internet. Bolaget omtalas som en del av det svenska IT-undret. Men i praktiken är företaget i händerna på namnlösa finanskapital och några av medieindustrins jättar. Uppgiften är att beskatta en växande användarskara. En recension av boken Den...

Läs mer...

Saknader

Anders Björnsson - 16 maj 2018

Kulturjournalisten Håkan Lindgren gör ett intellektuellt kardinalfel, när han i en artikel om Kommunistiska Manifestet på Karl Marx’ 200-årsdag angriper denna tunna, av Karl Marx och Friedrich Engels gemensamt författade lunta för vad som saknas där (Svenska Dagbladet 5/5 2018): ”Mänskliga eller...

Läs mer...

Ingen ängslighet för det revolutionära marxistiska arvet

Daniel Hedlund - 15 maj 2018

Jag var den som tog emot telefonsamtalet från enhetschefen på ABF Stockholm och direkt ifrågasatte denne när han ställde in seminariet ”Marx 200e födelsedag” på ABF-huset den 5 maj. I tidningen ETC uttalade jag mig därefter om det inträffade i egenskap av ordförande för Clarté. Tord Björk har nu...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Ledare - En hållbar flyktingpolitik

Benny Andersson - 31 mars 2018

Utan EU:s politik och penningstöd skulle inga flyktingar bli kvarhållna i Libyen. Det gjorde...

Läs mer...

Bildtext

S och LSS på glid

Hans Hallerfors - 31 mars 2018

Regeringen har stoppat Försäkringskassans nya tvåårsomprövningar av personig assistans enligt LSS...

Läs mer...

Bildtext

Låt inte evidensjakten avgöra allt

Johan Wickström - 31 mars 2018

Kampen mot alternativa fakta och fejknyheter är politiskt viktig. Men en tendens kan dölja en...

Läs mer...