2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

DN:s fd politiska redaktör Niklas Ekdahl har numera, sedan han tagit fritt från tidningen blivit en ganska flitig författare. Nyligen utkom "Mr Chance - FN:s förfall under Ban Ki-Moon" med den något kryptiska författarbeteckningen "Niklas Ekdahl med Inga-Britt Ahlenius" (Brombergs 2011, 258 s. +50 s. bilaga).

Ahlenius' stiliga porträtt dominerar omslaget - och föremålet för diatriben, Generalsekreterare Ban, är förvisad till skuggorna i bakgrunden. Detta skulle inte vara värt att anmärka på, om det inte vore så, att tveksamheten om vem som egentligen är författaren sätter sin prägel på hela skriften. Utom, förstås, på bilagan, som utgörs av Ahlenius' slutrapport i höstas, då hon avgick som undergeneralsekreterare för FN:s internrevision, OIOS (The Office of Internal Oversight Services).

Det blir 308 sidor ord, nästan utan ett enda positivt om FN:s Generalsekreterare Ban - utom två: 1) Karlen arbetar som en galning 2) Man har inte hittills kommit på honom med något större fel i tjänsten. Men författaren-na lyckas även lägga Ban "ostasiatiska" flit honom till last, ty den sägs bottna i hans starka drift att bli omvald. Och hans korrekthet betecknas som en förödande stelhet och formalism.

Desto fler vackra ord får "medförfattaren" Ahlenius. Som läsare kan man inte undgå att yvas över att det uppenbarligen av någon anledning är just två landsmän som reser sig huvudet högre än mängden i FN:s sextioåriga historia, och utgör en "guldstandard" för i FN:s topptjänstemän: Inga-Britt Ahlenius och Dag Hammarskjöld.

Det finns dock inte anledning att misstänka annat än att Ekdahl&Ahlenius ändå har rätt: Mr Ban är, trots långvarig tjänst som utrikesminister i Sydkorea - inte utvald på grund av exceptionella insikter i världspolitiken - en man som inte är riktigt säker huruvida Israel har kust mot Medelhavet eller Atlanten måste, trots studier vid Harvard, ha vissa kunskapsluckor. Om anekdoten inte är förtal, förstås.

Det är nog så, som författaren-na säger, att Ban, före eventuella beslut, framför allt sneglar på vad USA, Ryssland och Kina anser i frågan - men först som sist på vad USA anser. Det inte bara Ekdahls (eller Ahlenius' eller Bildts) åsikt att stormakterna på denna post önskade sig en lite pompös nolla, och såg till att de fick det. Ansvaret vilar först som sist på Säkerhetsrådet (som nominerar till posten) och Generalförsamligen (som ratificerar valet). Visst var Ban nominerad till sin sekreterarpost av USA - men det var även Ahlenius till sin egen. Och det var USA som först gav hennes kritik av Ban publicitet - inte Sverige.

Det finns en tendens till folkpartistisk bombhögerideologi hos förre FN-soldaten Ekdahl - i hans kritik av Bans föregivna passivitet vad gäller sk humanitära militära interventioner i Afrika eller Ostasien. Ekdahl (jag tror det han?)är upprörd över Bans åsikter att t ex dödsstraff och parlamentarisk demokrati är nationella angelägenheter - dvs punkter där majoriteter av världens nationer nog delar sekreterarens ståndpunkt.

Och till motsatsen bevisas misstänker man lätt att den massmediala viljan att göra en pelarhelgon av en duktig revisor på något sätt sammanhänger med vederbörandes mycket energiska, för att inte säga personliga, kamp mot den svenska socialdemokratin under regeringarna Carlsson, Persson och finansminister Ringholm. Och att hennes strävan att avpolitisera de administrativa apparaterna i FN eller i Sverige till förmån för en byråkatisk, meritbaserad elit inte skulle ha politiska konsekvenser i den reellt existerande världen tror vi inte helt på.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Bild: Robert Nyberg

Kris i befolkningsfrågan

Jonatan Fahlén - 25 maj 2018

Den svenska välfärdsstaten är hotad. Det konstaterar vänsterdebattören Ann Charlott Altstadt i Göteborgs-Posten den 21 april, i en krönika som citeras av bland annat Proletären1. Enligt Altstadt har hotet att göra med den demografiska utvecklingen, med det faktum att ”vi var 8 miljoner 1970,...

Läs mer...

Storbolagen skriver sagan Spotify

Mikael Nyberg - 22 maj 2018

Spotify är störst i världen på strömmande musik via internet. Bolaget omtalas som en del av det svenska IT-undret. Men i praktiken är företaget i händerna på namnlösa finanskapital och några av medieindustrins jättar. Uppgiften är att beskatta en växande användarskara. En recension av boken Den...

Läs mer...

Saknader

Anders Björnsson - 16 maj 2018

Kulturjournalisten Håkan Lindgren gör ett intellektuellt kardinalfel, när han i en artikel om Kommunistiska Manifestet på Karl Marx’ 200-årsdag angriper denna tunna, av Karl Marx och Friedrich Engels gemensamt författade lunta för vad som saknas där (Svenska Dagbladet 5/5 2018): ”Mänskliga eller...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Låt inte evidensjakten avgöra allt

Johan Wickström - 31 mars 2018

Kampen mot alternativa fakta och fejknyheter är politiskt viktig. Men en tendens kan dölja en...

Läs mer...

Bildtext

SD inpå kroppen

Frida Jansson - 31 mars 2018

Sverigedemokraterna vill rulla tillbaka familjepolitiken till 1950-talet. Det handlar om makten...

Läs mer...