2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

"Man kan vinna makten med hjälp av bajonetter - men inte sitta så bekvämt på dem", sade som bekant Kejsar Napoleon I en gång. Med all respekt för hans expertis måste vi invända, att man visst kan sitta ganska bra och länge på dem. Vilken fakir som helst  hade kunnat upplysa honom om att måttet av bekvämlighet hänger på 1)om man är hårdhudad i baken, men framför allt på 2) om man disponerar ett tillräckligt stort antal bajonetter för ändamålet. Båda dessa kriterierna tycks ännu vara för handen för Egyptens härskarskikt.

"Ställ en skurk i rampljuset och han kommer att handla som en hederlig man." sade den fyndige Napoleon också - men fallet Hosni Mubarak har just för hela världen visat att han även här tog fel. Detta gör kanske att man redan före hans pension i höst låter Mubarak åka utomlands på hälsoresa tillsammans med sin mångmiljardförmögenhet.

Folkuppror är som cykling - den som stannar upp vinglar ofelbart omkull. Och från första början har våra västkommentatorer givit välmenande råd om att stanna upp. De massmediajournalister, som redan efter ett par dagar av folkresningen i Egypten gick runt och frågade demonstranterna hur länge de kunde hålla på med sina protester kanske snart kan få svar på sin fråga. Massdemonstrationer, galna kamelryttare och brinnande bildäck gör sig bra i TV, men efter några dagar behöver tittarna något nytt i stället för bilderna från Tahrirtorget. De har ju inte samma tålamod som folket på torget, som hade väntat i 30 år, innan de med risk för liv och lem vågade sig ut på gatan. Det senaste slaget mot rörelsen i Egypten, avsett att konsumeras på hemmaplan, är kanske Per Jönssons raka vänster i DN 9/2, när han underkänner dess sociala underlag såsom varande alltför medelklassbetonat. Fast idag rapporteras omfattande strejker bland inddustriarbetarna.

Den som till äventyrs fortfarande hade föreställt sig att diktatorer var ensamma skurkar får nu i alla fall en sannare bild - diktatorer får makt, eftersom en inflytelserik klass av människor finner det förenligt med sina intressen. Nu ges affärsmän, grönsakshandlare och turistguider plats i rutan och säger sig längta efter Ordning d v s fungerande bankomater, uniformerade polismän och business as usual.

Vad USA:s statsledning och europeiska talesmän säger om Egypten bör man ständigt lyssna på, inte på grund av att det vore sant, utan som en notering av den dagskurs som folkupproret åtnjuter: Mubaraks regim var sålunda enligt Hillary Clinton den 25/1 "stabil". Tony Blair, som högt ofta säger vad USA tänker, talade ännu med förtroende om sin "nära vän Mubarak". Den 28/1 skall alla parter visa "återhållsamhet". Ett par dagar senare har Egypten behov av "reformer". Efter ytterligare några dagar måste Egypten "förvandlas". Därefter måste man börja bygga demokrati "nu". Men sedan skulle 30/1 åter övergången till demokrati ske "ordnat". Clinton menade 5/2 att den måste få ta tid. I dagarna tycker Barak Obama att Egypten nu gör "framsteg". Och bankerna och börsen har öppnat. CIA:s närmaste chefstorterare står beredd att ta över, om det skulle behövas.

Att USA skulle anse att en utveckling skulle vara ett framsteg, om den inte innebure att man fått tillräckliga garantier under förhandlingarna med delar av oppositionen för att en ny regim, demokratisk eller inte, skulle respektera alliansen med USA, ta avstånd från Iran och fortsatt stödja Israels folkrättsvidriga politik i Mellanöstern - det vore mycket osannolikt.

Egypten kommer inte att gå tillbaka till vad det var, säger Obama också, och ser ut som om han just sagt något annat än en självklarhet. Allt beror på vad man menar med det. T ex i hans fall troligen ingenting särskilt.

Kommentarer

0 #2 Hans Isaksson 2011-02-12 01:21
Ja, jag var ganska nöjd själv med den. Men idag, 8 timmar efter Mubaraks avgång inser jag att jag kanske borde ha varit än mera optimistisk i detta inlägg!
0 #1 Erik 2011-02-10 16:32
Måste bara inflika att jag tycker din fakirliknelse är väldigt bra.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Storbolagen skriver sagan Spotify

Mikael Nyberg - 22 maj 2018

Spotify är störst i världen på strömmande musik via internet. Bolaget omtalas som en del av det svenska IT-undret. Men i praktiken är företaget i händerna på namnlösa finanskapital och några av medieindustrins jättar. Uppgiften är att beskatta en växande användarskara. En recension av boken Den...

Läs mer...

Saknader

Anders Björnsson - 16 maj 2018

Kulturjournalisten Håkan Lindgren gör ett intellektuellt kardinalfel, när han i en artikel om Kommunistiska Manifestet på Karl Marx’ 200-årsdag angriper denna tunna, av Karl Marx och Friedrich Engels gemensamt författade lunta för vad som saknas där (Svenska Dagbladet 5/5 2018): ”Mänskliga eller...

Läs mer...

Ingen ängslighet för det revolutionära marxistiska arvet

Daniel Hedlund - 15 maj 2018

Jag var den som tog emot telefonsamtalet från enhetschefen på ABF Stockholm och direkt ifrågasatte denne när han ställde in seminariet ”Marx 200e födelsedag” på ABF-huset den 5 maj. I tidningen ETC uttalade jag mig därefter om det inträffade i egenskap av ordförande för Clarté. Tord Björk har nu...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Mörkrets välde

Mathias Cederholm - 31 mars 2018

En kolonial myt härjar än i dag: imperialismen drar med sig åtskilligt elände men lovar ändå...

Läs mer...

Bildtext

Edouard Louis - "Litteraturen en plats för motstånd"

Monika Zaleska - 31 mars 2018

Edouard Louis debutroman Göra sig kvitt Eddy Bellegueule är en roman om hans liv. Eddy Bellegueule...

Läs mer...