2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

Diplomatin - det är enligt 1800-talscynikern Ambrose Bierce "den patriotiska konsten att ljuga för sitt land".

Att "ljuga för sitt land" kan innebära att ljuga till förmån för sina landsmän eller inför dem. En sann diplomat skulle nog hävda att ingen motsättning finns mellan de båda tolkningarna. Det stämmer, i synnerhet då landet inte vill höra sanningen. Exempel: USA:s regering vill höra att världen ser upp till dess stat och dess ledare. Och att de som inte gör det är verkliga eller potentiella terrorister.

Den vill höra att det endast är de permanenta insatserna från USA som räddar Mellanösterns "enda demokrati", Israel, från en ny förintelse.

Den ville höra att Irak var ett hot mot världsfreden. Då så inte visade sig vara fallet, vill den nu ändå höra att USA har räddat demokrati och fred genom att invadera Irak och avrätta dess ledare - till priset av ett land i spillror och en befolkning i landsflykt.

Just nu vill man dessutom höra att Iran är i färd med att bygga atomvapen, för att hota och behärska Mellanöstern - trots att de samlade underrättelsetjänsterna i USA enhälligt förnekar detta.

USA:s befolkning vill inte höra (av andra) att dess egen regering ljuger, därav raseriet mot Wikileaks.

Samma upprörda kritiker av Wikileaks publicering av hemlig korrespondens från USA:s olika sändebud, och dess förment ödesdigra konsekvenser, kan i nästa andetag nedlåtande tillägga: "Men det här visste vi ju förut". Jo, så är det. Varför? Den kände amerikanske journalisten Eric Margolis har nyligen förklarat paradoxen: "För en diplomat är detta, att påstå att Washington tar fel, ett säkert sätt att bli förflyttad till ambassaden i Ulan Bator i Mongoliet eller Monrovia i Liberia. Eller acceptera att karriären är slut...Om Hillary Clinton säger dig att Uzbekistan är en blomstrande demokrati är det klokast att tro henne och säga efter detta nojs".

Det är inte så, att USA:s utrikespolitik huvudsakligen skulle baseras på de otaliga underrättelser som flyter in från dess officiella och andra källor -dvs bl a dem Wikileaks nu offenliggör - det är snarare omvänt: Washington får vad man efterfrågar hos sina rapportörer. Och respekterade media anser det vara klokt att upprepa det - annars är de inte längre så respekterade . Det mesta vi tror oss veta om världen har filtrerats - först av uppgiftslämnarna, sedan av diplomater och korrespondenter, innan det hamlar på nyhetsbyråerna och redaktionerna. Wikileaks bör respekteras för vad man försökt göra, men dess läckor är fortfarande amerikanska läckor och till och med numera av Wikileaks självcensurerade. Därför, hävdar Margolis, kan "nyheter", som den högst tveksamma att Kina vill släppa Nordkorea, eller att "Saudierna" (dvs en-två prinsar eller affärsmän) av fruktan för Iran vill, att man skall bomba landet, passa USA:s aktuella politik utmärkt. Samtidigt som riggade val i USA-allierade länder eller israeliska övergrepp mot palestinier hittills inte tycks uppmärksammas av Wikileaks.

Man måste komma ihåg att filtrerade data är falska data.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Storbolagen skriver sagan Spotify

Mikael Nyberg - 22 maj 2018

Spotify är störst i världen på strömmande musik via internet. Bolaget omtalas som en del av det svenska IT-undret. Men i praktiken är företaget i händerna på namnlösa finanskapital och några av medieindustrins jättar. Uppgiften är att beskatta en växande användarskara. En recension av boken Den...

Läs mer...

Saknader

Anders Björnsson - 16 maj 2018

Kulturjournalisten Håkan Lindgren gör ett intellektuellt kardinalfel, när han i en artikel om Kommunistiska Manifestet på Karl Marx’ 200-årsdag angriper denna tunna, av Karl Marx och Friedrich Engels gemensamt författade lunta för vad som saknas där (Svenska Dagbladet 5/5 2018): ”Mänskliga eller...

Läs mer...

Ingen ängslighet för det revolutionära marxistiska arvet

Daniel Hedlund - 15 maj 2018

Jag var den som tog emot telefonsamtalet från enhetschefen på ABF Stockholm och direkt ifrågasatte denne när han ställde in seminariet ”Marx 200e födelsedag” på ABF-huset den 5 maj. I tidningen ETC uttalade jag mig därefter om det inträffade i egenskap av ordförande för Clarté. Tord Björk har nu...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Mörkrets välde

Mathias Cederholm - 31 mars 2018

En kolonial myt härjar än i dag: imperialismen drar med sig åtskilligt elände men lovar ändå...

Läs mer...

Bildtext

Dubbla självmål av fackliga ledare

Kurt Junesjö - 31 mars 2018

Regeringen har gått till generalangrepp på strejkrätten. En statlig utredning arbetar med stora...

Läs mer...

Bildtext

Låt inte evidensjakten avgöra allt

Johan Wickström - 31 mars 2018

Kampen mot alternativa fakta och fejknyheter är politiskt viktig. Men en tendens kan dölja en...

Läs mer...