2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

Regi och manus: Samuel Maoz. Premiär 8/4.

Filmens utspelas i södra Libanon under förspelet till de stora massakerna i flyktinglägerna Sabra och Shatila 1982.

En mindre trupp bestående av nåt tiotal fallskärmsjägare och en stridsvagn ska utföra något uppdrag för nationen Israel. Handlingen är nästan uteslutande förlagd till det vidriga innamätet i stridsvagnen. Vatten på golvet, rinnande olja längs väggarna och krutonger fastkletade överallt. Scentagningen är på personerna och deras sönderfall inne i tanken respektive genom siktet för vapensystemen.

Som biobesökare så kan man inte slita sin uppmärksamhet från duken. Att utnyttja siktet för att komma skeendena och personerna nära är skickligt. Händelserna och utvecklingen av personerna i vagnen är som ett besök på en intim teater.
Filmen som helhet är en tydligt avståndstagande mot krig, mot Israels äventyr i dess närområde, mot lidandet för civilbefolkningen vållat av soldaterna. Den utgör också en skarp kontrast mot hjälterollen som förbinds med soldateri, här finns bara människor som bryts ner.
Men filmen är också förrädisk då vi åskådare ser så mycket av tankbesättningens lidande och förfall och förlorar det större perspektivet med Israels orättfärdiga krig och krigsförbrytelser. Upplevelsen blir mer av kriget som upplevelseindustri. Andra kritiker jämför filmen med "Das Boot" och då som ett (positivt) kammarspel.
En annan tanke är att de som inte är israeler upplevs i stort sett som israeliska schabloner av hur dess omvärld ser ut: vansinninga terrorister, drabbad anonym civilbefolknng, adrenalinstinna vapengalna medlöpare till Israel.
Men se filmen själv, den är sevärd.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Italiens två ansikten

Margareta Zetterström - 12 juni 2018

Sommaren 2011 strejkade de utländska, mestadels afrikanska, daglönarna på ett av tomatfälten i den syditalienska provinsen Apulien. Det var den första verkliga strejken bland dessa migrantarbetare om ofta är "papperslösa" och därmed fullkomligt rättslösa men som samtidigt — eller snarare just...

Läs mer...

Restaurationen i början av 1990-talet: Slutpunkten för den svenska kapitalismens tillväxtsaga

Fred Torssander - 28 maj 2018

Det borde inte förvåna att den svenska arbetarklassen har nöjt sig med vad som gått att uppnå genom reformer. Till och med nöjt sig med sådana reformer som har kunnat rymmas inom den borgerliga parlamentarismens ramar. År efter år, utan några betydande avbrott sedan åtminstone 1870 har arbetstiden...

Läs mer...

Bild: Robert Nyberg

Kris i befolkningsfrågan

Jonatan Fahlén - 25 maj 2018

Den svenska välfärdsstaten är hotad. Det konstaterar vänsterdebattören Ann Charlott Altstadt i Göteborgs-Posten den 21 april, i en krönika som citeras av bland annat Proletären1. Enligt Altstadt har hotet att göra med den demografiska utvecklingen, med det faktum att ”vi var 8 miljoner 1970,...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Ledare - En hållbar flyktingpolitik

Benny Andersson - 31 mars 2018

Utan EU:s politik och penningstöd skulle inga flyktingar bli kvarhållna i Libyen. Det gjorde...

Läs mer...

Bildtext

SD inpå kroppen

Frida Jansson - 31 mars 2018

Sverigedemokraterna vill rulla tillbaka familjepolitiken till 1950-talet. Det handlar om makten...

Läs mer...