2018 1Nytt nummer av Clarté!

Mikael Nyberg skriver om taxibranschen där ny teknik blandas med hundraåriga arbetsvillkor, Erik Bohman skriver om sopkonflikten i Stockholm, Andreas Nyman om offentlig upphandling, Linnea Garli om bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen, Frances Tuuloskorpi om konflikten i Göteborgs hamn och mycket, mycket mer.

Beställ nya numret av Clarté!

Reinfeldt har inte haft någon särskilt bra vår. Att frun gick ifrån honom är egentligen inte så mycket att filosofera över - jag skulle själv gjort detsamma och det är bara den som har skon på sig som bäst kan yttra sig om var den klämmer. Att hans parti enligt alltmer irriterade borgarkommentarer blivit alltmera passivt i politiken är kanske inte ens sant, men om så vore fallet har vi all anledning att andra detta till hans fördel och gratulera svenska folket.

Men opinionsmätningarna, som vi fått i stället för medborgarinflytande, ser inte så bra ut längre. Reinfeldt har visserligen långt större förtroende än han förtjänar, men snart är hans nya copy-katt i S-ledningen i kapp honom, och Alliansen av en haj och tre sardiner tappar mark å det märkligaste.

Och så kom i förra veckan hans Växjöuttalande, där han som vanligt numera bagatelliserade arbetslösheten, men nu med ett nytt pseudoargument : den drabbar mest, förutom ungdomar och åldringar, något som han kallade icke-etniska svenskar.

Begreppet är visserligen klart apokryfiskt. Etnicitet brukar svenska myndigheter inte låtsas att de bryr sig om. Inte sedan början av fyrtiotalet, då Sverige utverkade att vissa invandrare från Hitlertyskland skulle ha ett J stämplat i passet. Men icke desto mindre visste alla ju exakt vad vi trodde vad det skulle betyda - svartskallar.

Alla politiskt korrekta kommentatorer gick samfällt i taket utom Jimmy Åkesson som såg sig äntligen bekräftad. Och AB:s Lena Mellin, förstås, vars förhållande till Reinfeldt inte gärna längre kan betraktas som rent platonskt och som tyckte att han "i sak hade rätt". Men Mellin skulle säkert ha tyckt detsamma, även om M-ledaren hade påstått att haren idisslar och jorden är fyrkantig.

Det är slående hur dessa kommentatorer (med undantag för den entusiastiske Åkesson ) i grunden försvarar Reinfeldt genom att påstå att han "gjort bort sig" genom att "välja en olycklig formulering" eller rent av ha "sluntit med tungan".

Men vad man än kan säga om Reinfeldt så är det inte att han skulle sakna kontroll över de nervbanor som förbinder hjärnbarken med munnen. En man som i snart års tid har kunnat föra en klart arbetarfientlig politik och samtidigt kunnat posera som en landsfader för oss alla - och kommit undan med det - vet vad han säger.

Åtminstone borde någon ha dragit parallellen med Frankrike, där Renfeldts partibroder Sarkozy - visserligen förgäves - just försökt att spela ut ras-kortet. " I sak" handlar det om samma desperata behov hos Reinfeldt och hans nya sekreterare Persson att vända en sviktande opinion genom att vädja till det sämsta hos oss. Det är inte ägnat att förvåna att de förr eller senare skulle göra detta.

Kommentarer

0 #1 sl 2012-05-27 23:21
Minoritetsregering. De vill avreglera och inte höja skatterna. SD vill inte avreglera och hindra invandring, mp vill kanske avreglera men framför allt höja skatterna, s vill ingenting pga inbördes splittring och v vill reglera och höja skatterna. Ingen att förhandla med utom mp i små tillfälliga frågor. Inte heller de rödgröna har någon gemensam idé tillsammans med sd, så det finns inget regeringsdugligt alternativ, om inte s biter ihop och börjar diskutera kärnkraftens modernisering och andra infrastrukturinvesteringar med moderaterna och folkpartiet. Eftersom s sätter partiet före landet, precis som 1980, verkar det inte hända. Politiskt stillestånd. Landet tuffar på bra ändå, det är ju näringslivet som gör jobbet.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Italiens två ansikten

Margareta Zetterström - 12 juni 2018

Sommaren 2011 strejkade de utländska, mestadels afrikanska, daglönarna på ett av tomatfälten i den syditalienska provinsen Apulien. Det var den första verkliga strejken bland dessa migrantarbetare om ofta är "papperslösa" och därmed fullkomligt rättslösa men som samtidigt — eller snarare just...

Läs mer...

Restaurationen i början av 1990-talet: Slutpunkten för den svenska kapitalismens tillväxtsaga

Fred Torssander - 28 maj 2018

Det borde inte förvåna att den svenska arbetarklassen har nöjt sig med vad som gått att uppnå genom reformer. Till och med nöjt sig med sådana reformer som har kunnat rymmas inom den borgerliga parlamentarismens ramar. År efter år, utan några betydande avbrott sedan åtminstone 1870 har arbetstiden...

Läs mer...

Bild: Robert Nyberg

Kris i befolkningsfrågan

Jonatan Fahlén - 25 maj 2018

Den svenska välfärdsstaten är hotad. Det konstaterar vänsterdebattören Ann Charlott Altstadt i Göteborgs-Posten den 21 april, i en krönika som citeras av bland annat Proletären1. Enligt Altstadt har hotet att göra med den demografiska utvecklingen, med det faktum att ”vi var 8 miljoner 1970,...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Utanförskap

Tobias Davidsson - 31 mars 2018

Utanförskap är ett ord som finns i allas vår vardagliga vokabulär i dag. Men vi använder det på...

Läs mer...

Bildtext

Edouard Louis - "Litteraturen en plats för motstånd"

Monika Zaleska - 31 mars 2018

Edouard Louis debutroman Göra sig kvitt Eddy Bellegueule är en roman om hans liv. Eddy Bellegueule...

Läs mer...