Förra våren antog LO-kongressen en motion om att alla företag inom vård, skola och omsorg måste drivas utan vinstmotiv. De socialdemokratiska VU-ledamöterna Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Carin Jämtin och Mikael Damberg såg ut som om de svalt var sin omogen citron. De var självfallet medvetna om att det vore ganska impopulärt att gå rakt emot LO:s beslut och fick till en början nöja sig med att räkna upp alla praktiska invändningar. Till exempel att vinster kan tas ut på många sätt. Man kan köpa kommunal verksamhet till underpris och sälja den vidare, starta räntesnurror eller bevilja sig själv fantasiarvoden.

Privatiseringar av offentlig verksamhet är som att kissa i soppan - lätt att skvätta i men mycket svårt att hälla ur.

Radarparet Löfven-Andersson har dessutom troligen rätt i att frågan för/emot vinster och riskkapitalister delvis är en publikdragande skenfråga: Alla kapitalister är i någon mån riskkapitalister, även om riskerna är minimala - utom för klienterna - när stat och kommun betalar. Och om man, liksom även LO:s motionärer, accepterar marknadsekonomin och privat ägande av produktionsmedlen - men inte profiter - får man en diskussion som man i längden har svårt att vinna.

8301_01.jpgBilder: Kristina Eriksson och Hans-Magnus Meincke.

Nyligen läste vi ett inlägg som i stort sett följer Löfven och Anderssons linje: "Det gemensamma ägandet är, och bör förbli, starkt i Sverige. I dag är det en viktig motor i samhället. Exempelvis drivs 90 procent av äldreomsorgen och en majoritet av skolorna i kommunal regi ... Att driftsformen eller ägandet skulle vara den avgörande faktorn för framgång motbevisas av verkligheten."

Höjdarmoderaterna Peter Norman och Anna Kinberg Batra skrev detta i Svenska Dagbladet.

Det är klokt att aldrig försöka dölja det som alla, utom vissa blindstyren kring Stureplan, redan vet. Då kan man likt Norman och Batra lättare komma undan med den falska kärnan i budskapets andra del - ty det är i längden just ägandet det kommer an på.

Socialdemokratin och LO-ledningen tycks lösa sitt dilemma på klassiskt sätt: med ett radikalt, framåtpekande beslut, som låter det mesta vara som det är. Med stöd hos Kommunals ordförande Annelie Nordström och med hjälp av ett "förslag om en ny bolagsform där allmännytta och begränsat vinstuttag är grundläggande principer", som kommunerna för säkerhets skull får möjlighet att välja bort, kan säkert Löfven och LO-ledningen än en gång klara skivan.

Men det är glädjande, och för kapitalistfararna i alla läger oroande, att 96 procent av röd-gröna väljare och 71 procent av borgerliga enligt Novus delar LO-motionens åsikt och att profitmakare inte hör hemma i välfärden. Möjligheten finns att folk så småningom inser att de inte hör hemma i ekonomin överhuvud.