Häromkvällen fick jag ett e-postbrev från en god vän i Haiti. Han hade bifogat ett dokument om jordbävningen, författat av USGS, U.S. Geological Survey. I den bildrika rapporten går författarna igenom jordbävningens följder i Haiti, och inriktar sig framförallt på de raserade byggnadernas olika konstruktioner. Med sitt torra faktaspråk är det bitvis en hårresande läsning om byggfusk och slarv.

Trots att Haiti genom historien drabbats av kraftiga jordbävningar, har det aldrig slagit någon att det skulle kunna inträffa igen. Senast det hände var 1860, då det berömda citadellet i norra Haiti - idag helt restaurerat - raserades. Under de 30 år som jag själv rest i Haiti, har jag aldrig hört någon tala om risken för jordbävningar.

Men den kom, och den slog till hårt. Rakt under den mest tättbefolkade delen av Haiti. Den dödade inte bara ett rekordstort antal människor, de träffade också särskilt hårt det skikt i samhället som jobbar i viktiga samhällsfunktioner: poliser, lärare, administratörer, präster, förtroendevalda - det vill säga, de som hade råd med bättre och tyngre byggnadsmaterial i form av betong- och lerblock. I den direkta slummen stod svajiga bräd- och plåtskjul emot, och om de ändå föll ihop så blev få allvarligt skadade.

7208_01.jpgGöran Lundin.Ett dubbelt slag, alltså. Jag har svårt att se vad konsekvenserna blir på sikt. En möjlighet att bygga något helt nytt, ett samhälle som bättre tjänar människorna? Eller en halvmesyr, som stannar på halva vägen?

Det finns tyvärr ingen anledning att vara överdrivet optimistisk. Två gånger har FN försökt att bygga upp en ny, okorrumperad poliskår, utan att lyckas. Av det första försöket, 1994, blev i stort sett en massa efterlämnade FN-fordon. Det har inte heller gått speciellt mycket bättre andra gången. Det politiska och ekonomiska vakuum som jordbävningen lämnar efter sig kommer sannolikt att fyllas av de som är mest giriga och skrupelfria. "Det kostar att förstöra ett land" skrev jag redan 1998, i boken Haiti - mot alla odds. "Det är svårt, det tar lång tid, men det går." Jag förutsåg inte jordbävningens effektivitet.

Haitis chans ligger i samhällsbyggande underifrån - inte uppifrån. Att vanliga människor vågar lita till egna krafter och organiserar sig på gräsrotsnivå, med sikte på en långvarig och uthållig kamp för "frihet, jämlikhet och broderskap". Franska revolutionens honnörsord, som en gång ledde slavarna i det första upproret 1791.

Jag har sett massor med goda exempel på det. Haiti har en enorm potential i form av mänskligt kapital. Ingen annanstans har jag sett så arbetsamma människor. Ett gemensamt mål måste vara att fortsätta att bryta upp från ett förödande beroende av USA och söka sig partner som vill Haiti väl.

Göran Lundin har skrivit flera böcker om Haiti.