Tre procent av världens befolkning, eller över 200 miljoner, är på vandring; de utvandrar och invandrar; kvinnorna är något fler än männen. Sextio procent flyttar till eller mellan högutvecklade regioner i Asien, Europa och Nordamerika, en dryg tredjedel rör sig mellan fattiga länder i Syd. Omkring 100 miljoner är gästarbetare och kanske 15 miljoner saknar arbetstillstånd - de allra mest förtryckta.

I detta clarténummer utgår vi från deras perspektiv. Där bör invandringsdebatten börja - hos papperslösa grönsaksarbetare i Italien, mexikaner i amerikansk livsmedelsindustri, en rysk ingenjör som nattstädar industrilokaler i Stockholm.

Dessa arbetare är en del av det rådande ekonomiska systemet, vare sig det kallas globalisering eller imperialism. Frihandel och marknadsliberalism slår sönder ekonomin i deras hemländer. Arbetsmarknadspolitiken i EU, USA eller Dubai gör att de måste fylla platserna i de så kallade 3D-jobben ("dirty, dangerous and difficult"). De är en del av det internationella proletariatet.

Och det internationella proletariatets gemensamma intressen är grunden för diskussionen. Solidaritet och sammanhållning mellan världens proletärer, den proletära internationalismen, är ytterst både mål och utgångspunkt för invandringspolitik i folkens intresse.

7201_01.jpgBild: Robert Nyberg. Under nuvarande ekonomiska system kommer en sådan politik inte att lyckas fullt ut. Motsättningar uppstår om och om igen mellan olika grupper av arbetare, olika folk, skilda ekonomiska regioner. De problem som följer med de stora folkvandringarna löser sig inte förrän imperialismen är nedkämpad.

Men det konstaterandet fritar oss inte från att utforma en politik i folkvandringsfrågorna, i Sverige och annorstädes. Några beståndsdelar är lätta att urskilja: generös flyktingpolitik, rättigheter till papperslösa, ingen lönedumpning utan samma villkor och samma fackliga rättigheter till alla på samma arbetsplats. Kulturella och religiösa motsättningar ska inte förnekas, men är underordnade motsättningen mellan arbete och kapital.

Annat kan vara svårare. Läs noga i detta nummer intervjun med David Bacon, i princip anhängare av fri invandring. I kombination med samlad kamp för allas bättre villkor skapar det de bästa förutsättningarna för den internationella kampen för socialismen, tycks han mena. En hållbar position i dagens Europa? Eller att blunda för många av internationaliseringens klassmässiga aspekter och gå lönedumpare och splittrare till mötes?

Snart är det valrörelse. Med eller utan Sverigedemokrater tar invandrarfrågorna plats i den. Frågan ställs vilka och på vilket sätt Sverige ska ta emot. Men fråga inte så. Fråga i stället: Hur ska arbetarklassen och folken enas?

Bekämpa imperialismen!