När fläsket brinner

Valberedningens ordförande hävdade att Annika Bergman "brinner för grisfrågorna", när hon för ett par år sedan tillträdde som ordförande för Sveriges Grisproducenter. Själv hade hon redan då 700 suggor.

Den svenska fläskproduktionen har haft vissa opinionsmässiga motgångar under vintern, till exempel det reportage i Dagens Eko där det berättades om hur grisar skållats levande, eftersom man vid slakten inte haft tid att kontrollera om avlivningen fungerat. Sådana interiörer skulle inte stötta de argument som får konsumenterna att betala några kronor extra för en vara som det står "Svenskt Kött" eller "Av lyckliga grisar" på.

I slutet av maj gjorde därför svenska medier en utflykt till Danmark, vår störste konkurrent vad gäller fotboll, men framför allt fläsk. Där var det minst lika illa. Många satte den knaperstekta fläsksteken i halsen då de sett bilderna.

6917_01.jpgClarte

Lantbrukarnas Affärstidning meddelar att "Egentligen är förhållandena för de danska grisarna väl kända" men att granskningen av missförhållandena i Sverige gjorde att Sveriges grisföretagare gärna "ville ... flytta fokus till Danmark.

- Det är vårt lobbyarbete som ligger bakom detta, säger Annika Bergman."

Det är mer kostnadseffektivt att tipsa journalisterna om upprörande förhållanden hos ett konkurrentland än att ge grisarna mer utrymme i kättarna och slaktarna mera tid per gris.


Stöd Lagena-arbetarna!

Vi anser att hela fackföreningsrörelsen måste stödja lagerarbetarnas kamp på Lagena, Systembolagets lager i Jordbro, i deras kamp mot orimliga uppsägningar.

Att avskeda fast anställda för att ersätta dem med bemanningspersonal är en uppseendeväckande och arbetarfientlig provokation mot lagerarbetarna och deras fackklubb.

6917_02.jpgBild: Robert Nyberg.

Det här visar hur svagt anställningsskyddet är. LO-förbunden måste ta strid för jobben och stoppa möjligheten att kringgå LAS och ersätta fast anställda genom att hyra in annan personal genom bemanningsföretag.

Vi instämmer i kravet att hela fackföreningsrörelsen omedelbart ska ge ett effektivt stöd till Lagena-arbetarna. Här handlar det - som Handelsklubben på Lagena säger - inte om arbetsbrist, utan om ett sätt att försvaga facket genom att splittra de anställda i syfte att påtvinga dem sämre villkor.

  • Stoppa arbetsgivarnas utpressning - stöd lagerarbetarna på Lagena i Jordbro!
  • Facklig kamp för stärkt anställningsskydd!

Stockholm den 18 juni 2009

Styrelsen för SEKO Klubb Årsta postterminal


Försåtligt EU-påbud

Historisk tidskrift är den svenska historievetenskapens facktidskrift, intressant men inte alltid så upphetsande. I senaste numret, 2009/2, finns dock ett kort inlägg med politisk dynamit från Lennart Palm, historieprofessor och clartéist i Göteborg.

Rubriken är "Historieskrivningens frihet hotad". Lennart Palm refererar rambeslutet i EU:s ministerråd den 28 november förra året. Beslutet innebär kriminalisering av offentligt förnekande eller förringande av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Senare har det specificerats till att bara gälla sådana händelser som pekats ut av internationella domstolar - det är alltså inte kriminellt att förringa medeltida massakrer. Men, som Palm skriver, "man frågar sig vad till exempel en historiker som inte, i likhet med krigsförbrytardomstolen för Jugoslavien i Haag, vill kalla Srebrenica-massakrerna för folkmord kommer att råka ut för".

I Frankrike har det gjorts försök att implementera lagarna, men efter omfattande historikerprotester har regeringen backat. I Sverige har vi ännu inte sett några försök, men så småningom ska EU-beslutet omsättas också här. Spåren av Forum för levande historia förskräcker. Ett svenskt motstånd mot statlig åsiktsstyrning har dock formerats. Historikeruppropet från 2008 har hittills fått över 450 undertecknare ( Upprop mot statlig kampanjhistoria ).

Förföljelser, folkmord och massakrer ska givetvis dras fram i ljuset, kartläggas och analyseras. Att lagstifta om hur händelser ska beskrivas och vad man får tycka om dem innebär motsatsen. Det motverkar såväl all djupare förståelse som fri debatt.


Vem var förnekare?

Att förneka förintelsen, Hitlers folkmord, är självfallet lika dumt som reaktionärt. Men den som önskar lagstiftning om åsikter om historien (se ovan!) bör betänka följande historia:

För något år sedan deltog jag i ett möte om nazismens förföljelser av och systematiska mord på romer. Där framträdde historiker från Forum för levande historia. De framhöll att det visserligen var fråga om planlagd utrotning av fruktansvärd grymhet, men det var inte en del av Förintelsen. För med Förintelsen (med stort F) i modern historieskrivning nazismens judeutrotning, inget annat, sades det.

6917_03.jpgAuschwitz. Vilka döda till förintelsen (med stort F)?

Närvarande romer blev naturligtvis urförbannade. Också närvarande icke-romer skakades: ska nazismens folkmord etnifieras så att vissa massutrotningar är större brott än andra? Efter mycket hård diskussion var Forumhistorikerna redo att slå till reträtt. De insåg att deras position var ohållbar.

Tänk nu att vi haft en lag som förbjöd förnekandet av Förintelsen. Hur hade diskussionen då sett ut? Vem hade dragit vem inför domstol?


Obamas Guantanamo

Obama stänger fånglägret Guantanamo - men behåller militärbasen Bagram i Afghanistan. Där hålls runt 600 så kallade fientligt stridande ("enemy combatants") fängslade på obestämd tid. Utan möjlighet att få sin sak prövad i domstol.

En advokat som företräder dem säger att förhållandena där är värre än i Guantnamo. De har drivit flera fångar till självmord.

Obamas löfte att stänga Guantanamo väckte hopp om att han kom med förändringar i det så kallade kriget mot terrorismen, men Bushs politik ligger fast. Motivet uppges vara att fångarna i Bagram tagits i pågående militära operationer. Advokat Barbara Olshansky säger till BBC att i Bagram gäller inte reglerna för behandling av krigsfångar, och det visas ingen respekt för de mänskliga rättigheterna. Och fånglägret i Bagram byggs ut för 1100 nya "fientligt stridande".

Till detta bidrar Sverige snart med fler soldater.


Citatet - Den enkla frågan

Vilka är de motsättningar som fortsätter att ständigt pånyttföda den kommunistiska tanken?

Var skall vi söka för att finna dess nya form? Det är lätt att göra sig lustig över Fukuyamas tanke om historiens slut, men nutidens majoritet är faktiskt fukuyamistisk. Den liberal-demokratiska kapitalismen accepteras som det bästa möjliga samhällsformen, som man äntligen uppfunnit. Allt vad man behöver göra är att göra den mera rättvis, tolerant etc. [] Finns det något bättre bevis för kapitalismens totala seger än att termen praktiskt tagit försvunnit under de senaste två, tre decennierna?

Den enkla, men befogade, frågan finns just här: om den liberala demokratiska kapitalismen fungerar bättre än alla kända alternativ, om detta är, om inte det bästa, så i alla fall det minst dåliga samhället - varför skall vi då inte helt enkelt som mogna människor finna oss i det, och till och med helhjärtat acceptera det?

Varför skall vi envisas med att mot alla odds hålla fast vid den kommunistiska idén? Innebär inte detta fasthållande vid en förlorad sak bara ett slags narcissism?

6917_04.jpgClarte

Är detta inte denna narcissism, som ligger i botten hos den akademiska vänster som hoppas att en Teoretiker skall tala om för dem vad de skall göra? Den önskar intensivt att bli engagerad, men vet inte hur den faktiskt skulle bära sig åt och väntar sig Svaret från en Teoretiker. [] Detta är självfallet i sig själv ett självbedrägeri; som om Teoretikern skulle tillhandahålla den magiska formel som skulle bryta det praktiska dödläget. Det enda korrekta svaret är här: om du inte själv vet vad du skall göra, kan ingen tala om det för dig - och din sak är räddningslöst förlorad.

Det är alltså inte nog att vara den kommunistiska idén trogen - man måste i den reella historien påvisa de motsättningar som gör denna idé till en praktisk nödvändighet."

Slavojiek i Chicago journals april 2009 : "Its the Political Economy, Stupid!"

Översättning: Hans Isaksson


Ingen arbetarförfattare

Jag är beklämd över artikeln Clarté 1/09 där Daniel Cederqvist stämmer in i kulturetablissemangets hyllningskör av den nya "arbetarförfattaren" Johan Jönson. Jönson arbetar på ett korttidshem för personer med utvecklingsstörning. Dessa människor, för de är faktiskt också människor, talar han om i termer av kreatur, kroppar och som personer som kanske inte borde få leva.

Boken är en enda stor spya över det arbete som han haft. Han har uppenbarligen ingen utbildning, ingen empati med dem han arbetar med. Jag tycker hans attityd är skrämmande och förstår inte alls varför ingen ser de personer som han haft förtroende att arbeta med, personer vars syster eller bror du kunde vara.

6917_05.jpgJohan Jönson.

Han har naturligtvis rätt, i tryckfrihetens namn, att vräka ur sig nästan vad som helst, men varför han ska utnämnas till en ny arbetarförfattare när han skrivit en oläsbar bok?

Några få har reagerat precis som jag, t.ex. Therese Eriksson som recenserade boken för LO-tidningen.


Svar direkt

För det första var inte min hyllning oreserverad. Det finns betydande svagheter i diktsamlingen. Oläsbar är den inte, men bitvis onödigt svårtillgänglig och obehaglig. För det andra är det skillnad på diktjaget och den person som skriver texten. Diktjaget hatar inte bara sitt arbete, utan även sin familj. Låt oss hoppas för Jönson, och hans familjs, skull att verkligheten ser en aning ljusare ut. Diktsamlingens syfte är att skildra en tid av atomisering och alienation. Det är en orättvis betraktelse som stör. Men den saknar inte korn av sanning. Köerna till psykmottagingar (inte minst Barn- och ungdomsmottagningarna) ökar. Från vården kommer larmrapporter om grova missförhållanden, inte minst från ålderdomshem och behandlingshem, som ofta är privatiserade. Vi bör inte tiga om detta, utan i stället blottlägga och bekämpa de krafter som skapat detta samhälle.


Höjd upplaga

Tidskriften Clarté har en alldeles för låg upplaga. I dag är den dock högre än på längre, ca 850 prenumeranter, vilket är en ökning sedan förra året med cirka 75 procent. Det beror främst på ett framgångsrikt kampanjarbete av Dan Jerrestam, Malena Rydberg, Dine Malmsten och andra.

6917_06.jpgClarte Men kanske beror det också på att folk tycker Clarté är en bra tidskrift, när de väl får syn på den. Hjälp oss gärna att öka upplagan ytterligare!


En annan värld

Revolution är ett ord som uppträdde i nylatin i slutet av 1350-talet och är sammansatt av de båda leden re- (åter) och volvere (rulla, välva - t.ex. upp och ned).

Den uppochnedvända världen var, som av en händelse, ett vanligt motiv i folklig konst och diktning under senmedeltiden och ett bra tag framöver. Försiktigtvis med övervägande motiv från djurvärlden, som i de antika fablerna:

Här grisar wår fåår, her lamba wår suin,
kycklingen dijr han modren sin.
...
Geddan bitter gresset ij grön-backen,
haren han går påå haffzens grund.

Folk var inte dummare på medeltiden eller 1500-talet än vad vi är idag. De förstod att det handlade om att det var samhället som kunde, och till och med borde, vändas upp och ner. I denna bondekrigens (bl.a. Dackeupprorets) tid publicerade dessutom Kopernikus De Revolutionibus Orbium Coelestium. Där presenterades en annorlunda världsbild försiktigtvis som en alternativ "hypotes" till den förhärskande sanktionerade fysiska världsbilden.

6917_07.jpgClarte

Under kommande århundraden, med början på 1600-talet, anlade överklassen med viss framgång kulturell moteld. I verk som Molires Borgaren som adelsman, Holbergs Jeppe paa Bjerget och i vår tid Orwells Djurfarmen med dess tvåbenta grisar, sökte man övertyga sig själva och menigheten om att världen skulle bli etter värre om någon idiot försökte ställa den på ända, dvs om underklassen gjorde sig till härskare.

Och på den vägen är det - de fortsätter alltjämt.

Bildserien ovan präglas av en sannolikt medveten tvetydighet och kopernikansk försiktighet. Visar den att en annan värld är absurd - eller att den faktiskt kan tänkas?

Sannolikt beror tolkningen av betraktarens ställning i världen och samhället.