I slutet av 90-talet snurrade den internationella kasinoekonomin som snabbast. "Washington consensus" härskade oemotsagd, EU byggdes enligt nyliberalt mönster och den självreglerande kapitalismen förklarades vara historiens slutprodukt.

6605_01.jpgLars Henriksson

Men ryktet om klasskampens död var kraftigt överdrivet. Från "ingenstans", från maktens höga utsiktspunkt, kom en ny våg av globala rörelser som inspirerade varandra. Motståndet i Chiapas djungler länkades samman med protesterna mot WTO i Seattle, facklig kamp i Sydkorea och jordockupationer på Filippinerna. Med den företagsstyrda globaliseringen som gemensam fiende blev det internationella perspektivet självklart och 2001 organiserades, historiskt och unikt, World Social Forum 2001 i Brasilien. Aldrig tidigare hade aktivister i folkliga rörelser från hela världen samlats i sådan mängd och budskapet var vad de härskande minst av allt ville höra: En annan värld är möjlig.

Forumrörelsen har sedan spritt sig med lokala och världsdelsvisa möten. När det femte europeiska sociala forumet nu samlades i Malmö skedde det samtidigt som de som nyss stöddigt talade om "marknadens självläkande krafter" darrhänt sträcker fram tiggarskålen till staten. Men jag möter ingen skadeglädje i Malmö, alla vet att de som var spekulationsekonomins förlorare kommer att få betala notan nu också.

Ett stort spår här är Lissabonfördraget, det lätt uppsminkade förslag till konstitution som enligt EU:s regler borde vara lika dött efter Irlands nej som efter Frankrikes och Hollands 2005. Ändå rullar processen på. På mitt första seminarium hör jag bland andra författaren Susan George och den danska anti-EU-rörelsens EU-parlamentariker Sören Söndergaard diskutera detta, Söndergaard är skoningslös mot det bedrägliga sätt fördraget drivs fram på.

- Ingenstans är avståndet större mellan ord och handling, menar han. EU talar om öppenhet, men det tog sex dagar innan de ens berättade att taket i parlamentsbyggnaden rasat in. På direkta frågor i parlamentet om skillnaden mot det gamla, fallna konstitutionsförslaget eller vad det innebar att Sarkozy under mycket ståhej fått bort de svårsmälta orden om "oinskränkt konkurrens" ur texten, har han fått svaret "absolut ingenting" från kommissionen. Allt finns nämligen i bindande dokument "bakom" fördraget.

Susan Georges slutord klingade tungt: Om vi inte stoppar Lissabon kommer det att bli svårare att driva alla andra frågor. Hon instämde i irländska vädjanden om stöd mot det tryck som deras regering nu utsätts för. Och i Sverige, där riksdagen planerar att anta fördraget i november, har debatten en intensitet som gällde det momsen på dill och inte en omvälvning av grundlagen.

Lars Henriksson är metallarbetare på Volvo. Krönikan har tidigare varit publicerad i Göteborgs-Posten.