I takt med tiden

Kjell Östberg

Leopard 2008

Kjell Östberg, professor i samtidshistoria vid Södertörns högskola har skrivit en högst läsvärd biografi över Olof Palme. Två år före Palmes död utkom Bertil Östergren, Svenska Dagbladets förre chefredaktör, med en milt sagt kritisk biografi, som han delvis ångrade av vissa utsagor att döma. Men kampanjen mot Olof Palme, där Östergrens bok kom att tjäna som ammunition, hade gamla rötter i borgerligheten. En anonym insändare i Aftonbladet 1956 angav mycket av tonen:

Småväxt, höknäst, bredmynt, begåvad och fördomsfri ung student söker politisk karriär, gärna med något lyte. Svar till "Realpolitiker".

6412_01.pngI takt med tiden

Då hade Palme just påbörjat sin bana som Tage Erlanders all-i-allo. Att överklassonen, vars hela släkt var präglad av nära band med storfinansen, arbetarfientlighet, finlandsaktivism och antikommunism, gått i arbetarrörelsens tjänst tycktes av mindre upplysta borgare som ett klassförräderi. Men det var Palme som befann i takt med tiden - inte hans kritiker:

Olof Palme hade en speciell förmåga att läsa tiden. Under 40- och 50-talet slog det amerikanska idealet igenom kulturellt, politiskt och ekonomiskt, och Olof Palme var proamerikansk och antikommunist - säger Östberg. Det förenade honom, inte bara med Erlander, utan med större delen av den svenska socialdemokratins ledarskikt. Det utgjorde grunden för hans tidigare engagemang som studentpolitiker i den världsomspännande kampanjen för att isolera kommunismen (dvs. all slags seriös antikapitalism) - ett arbete, som Erlander själv på femtiotalet "upptar minst 75 procent av vår verksamhet ute på arbetsplatserna".

Utan att förstå arten av Palmes grundläggande engagemang är det svårt att förstå hans agerande under de resterande tre decennierna av hans liv, hans blandning av idealism och cynism och hans klarsynthet för vad tiden krävde av socialdemokratin i ett läge då kapitalismen hotades såväl i Sverige som internationellt. Palme var för stor för de svenska borgarna, och det kostade honom sannolikt livet.

Vi läser med nöje nästa och avslutande delen av Östbergs biografi.


The battle for Chinas past

Mobo Gao

Pluto Press 2008

Kinas historia under Mao skrivs i dag från ett urbant överklassperspektiv. Historien blir systematiskt förvrängd. Ser man samma period ur ett småbonde- och arbetarklassperspektiv var det en tid av stora framsteg i social välfärd och utbildning. Då minskade klassklyftorna, i dag ökar de.

Ungefär så kan man sammanfatta tesen i Gaos ambitiösa och synnerligen läsvärda bok. För att belägga den arbetar författaren i huvudsak på två sätt. Dels granskar han kritiskt de verk som dominerar Mao-bilden i dag, t.ex. husläkaren Li Zhisuis memoarer.

6412_02.jpgMao

Dels söker han upp en alternativ historieskrivning på bloggar och webbplatser.

Någon gång kan man önska att Gao varit lika källkritisk gentemot sina nättexter som inför den förhärskande Mao-bilden. För en icke-expert är det svårt att avgöra hur långt hans resultat bär.

Men i stort är boken övertygande. Hetsen mot kulturrevolutionen och Mao är en hets mot Kinas breda massor - och mot socialismen.


Blod

En berättelse från folkhemmet

Siv Öberg

Recito 2007

I ett folkligare litterärt klimat hade det funnits gott om förlagsredaktörer som lotsat fram Siv Öbergs starka berättelse till en lysande roman. Det är en på många sätt fruktansvärd historia om klass- och könsförtryck i stockholmsk arbetarklass i mitten på förra seklet. Men det är också en hoppingivande historia om människors värdighet och styrka i förnedringen och förtrycket. Den påminner på många sätt om Åsa Linderborgs eller Doris Lundins böcker, om än den är mörkare.

Riktigt färdig har boken alltså inte blivit; författaren har inte alldeles fått ordning på berättarperspektiv och komposition. Men det är en akademisk anmärkning. I kraft av sitt stoff är det en bok man inte lägger ifrån sig före sista sidan.


Kinesen

Henning Mankell

Leopard 2008

Henning Mankells senaste bok greppar, liksom sin författare, över en stor del av världen. Bokens huvudperson är en medelålders skånsk domare, utbränd och sjukskriven på grund av sin allt större arbetsbörda och sin allt mindre glädje av äktenskapet. I vid slutet av sextiotalet hade hon som tonårig vänsteraktivist emotsett en helt annan framtid för sig och Sverige. Hennes politiska engagemang flammade upp som en supernova under en sejour i "rebellrörelsen" för att därefter, som för så många, förbytas till politisk passivitet, karriär, och barn.

När en fostermormor till henne bestialiskt mördas tillsammans med 18 invånare i sin norrländska by i vad som ter sig som ett vansinnesdåd - då återupptäcker hon för första gången på 40 år att världen och historien är en. Hon börjar nysta på ett spår som via 1850-talets Hälsingland för henne till järnvägsbyggena i Nevada och därifrån till Kina och Beijing - med en avstickare till Zimbabwe, och, förstås, till Mocambique.

6412_03.jpgHenning Mankell

Kinesen är en även för en van Mankelläsare ovanligt aktuell, substanstiell och politiskt tydlig thriller. Författaren gör klara ställningstaganden vad gäller den kinesiska resolutionen, Maos politiska linje och hans moderna arvtagarens. Om det postrevolutionära Kinas aktuella roll i världen och dess planer för Afrika. Om västimperialisternas hets mot Zimbabwe.

Man kunde man ha förutsagt att Mankell skulle få ett och annat skitord i recensionerna, när han i denna bok vågar sig en bit utanför och till vänster om mittströmmen.