Se upp för den liberala kritiken av islam, manar Henrik Skrak i en kommentar till invändningarna i förra numret av Clarté av hans artikel "Men tänk nu efter!" (3/06). Olle Josephsons synpunkter är riktiga, anser han. Men Lena Andersson tycks ha förlorat det politiska omdömet.

Huvudmålet för min polemik var dels Fredrik Ekelunds flört med Sverigedemokraterna, dels Lena Anderssons närmande till proamerikansk liberalism genom en, som jag tolkar det, islamofobisk debattartikel i Expressen.

Olle Josephson menar att jag romantiserar välfärdsstaten genom att inte ta upp den förföljelse mot etniska och kulturella minoriteter som förekom. Han påpekar också att Sverigedemokraterna i sin propaganda just har det gamla folkhems-Sverige la 50-60-tal som sin förebild.

Mot denna kritik har jag inte mycket att invända. Jag skrev ganska svepande att välfärdsstaten avhjälpte problemet med utanförskapet, och det stämmer naturligtvis inte. Även inom välfärdsstaten bestod förtrycket. Men var snarast ute efter att beskriva var det vägskäl arbetarrörelsen stod inför under 30-talet. Det kunde blivit mycket värre om inte socialdemokratin valt den väg man nu valde, om inte rörelsen varit så programmatisk antirasistisk som den trots allt var.

När det gäller Lena Andersson förstår jag faktiskt ingenting. Är detta verkligen samma människa som skrivit romanen Var det bra så? Den boken uppfattar jag som en kritik av det liberala samhällets överideologi, där allt tolkas enligt etnisk och kulturell tillhörighet och där ingen låtsas om klassperspektivet. Nu har Lena Andersson själv förvandlats till en som kastar ur sig liberala floskler som "modernitet", "frihet" och "upplysning", något hon ställer mot andra floskler som "religiös fanatism" och "dödskult". Faran för mänskligheten är onda idéer som liksom bara uppstår ur ingenting och manifesteras i "renhetslängtan" och i "obehag inför frihetligt orienterade och gudlösa" samhällen.

5913_01.jpgÄr faran för mänskligheten onda idéer som uppstår ur ingenting i omvärlden, undrar Henrik Skrak. Bild: Robert Nyberg.

Hon undrar om jag förnekar att det förekommer förtryck i arabvärlden. Naturligtvis inte. Det förekommer förtryck överallt. Men den värsta formen av förtryck - den som kostar flest liv just nu - är utan tvekan imperialismen. Och Lena Andersson måste väl vara medveten om att Saddam Husseins förtryck användes som förvändning för amerikansk intervention och ockupation av Irak - vilket har visat sig vara ett än värre förtryck. Hon måste väl ändå inse risken med att yla med vargarna. Själv tror jag verkligen inte att Iran är ett fritt och demokratiskt land men att ägna sig åt att kritisera Iran när Iran står inför amerikanskt krigshot är mer än lovligt korttänkt.