Tobbe tar första steget

Den nya migrationsministern Tobias Billström vill lagstifta om att folk som söker asyl här automatiskt skall beviljas sådan, om de först anger någon som hjälper andra, eventuellt mot betalning, att ta sig in i Sverige. Detta är en klar innovation i förhållande till internationella konventioner vad gäller asylrätt, som något stelbent i stort sett stadgar att den som tvingas lämna sitt hemland av till exempel politiska eller religiösa skäl skall beviljas asyl.

Många har rest invändningar mot förslaget. Till exempel att människor som själva kanske inte har tillräckliga asylskäl kanske får starka incitament att stärka sin sak med ogrundade anklagelser, vilket skulle åsidosätta andra asylsökandes rättsäkerhet. Och att det kanske vore principiellt felaktigt att sammanblanda rätten till asyl med villigheten att agera angivare, vilket för många människor uppfattas som två skilda ting.

Å andra sidan måste man mot kritikerna påpeka, att det var länge sedan svensk asylpolitik lät sig tyngas av några principer. Och framför allt att förslaget är kostnadseffektivt: för varje utlänning som far hit utan goda asylskäl och får stanna som angivare kan man nämligen säkert visa ut minst en annan invandrare, troligen flera.

Vill jag sålunda bara lyckönska Billström till hans rivstart som reformator. Jag föreslår nu att den nya och handlingskraftiga regeringen följer i hans fotspår och tar initiativ till liknande självfinansierande reformer. Man kan tänka sig lagar som beviljar ett års skattefrihet för den som kan ange en skattesmitare eller -flykting eller ett garanterat jobb för den som anger företagare som anlitar svart arbetskraft.


Klartext om låga löner

Chefsekonomen Stephen Roach vid den amerikanska investmentbanken Morgan Stanley gör en prognos för världens aktiemarknad 2007. Han tror inte på en amerikansk recession men räknar med en svagare tillväxt. Fastighetskrisen i USA kommer att slå igenom, siar han, i en dämpad privat konsumtion och därmed också i en svagare samlad ekonomisk tillväxt. Stigande reallöner kan knappast motverka försvagningen av köpkraften: "Jag är definitivt skeptisk mot den tanken. Lönerna har visserligen stigit en aning, men de är fortfarande extremt låga i reala termer // Vinsterna av den fortsatta globaliseringen // har inte fördelats enligt läroboken // Kapitalet har tagit hand om vinsterna på löntagarnas bekostnad. Och det kan skapa växande politiska spänningar framöver. Vinsternas andel av BNP är rekordhög. Löneandelen rekordlåg // Det är inget som löntagarna själva kan göra mycket åt. Fackföreningarnas position är svag i den globaliserade ekonomin."

Vad gör LO, undrar vi?


Apropå pigor

Den 19 november ställde Nina Björk i sin söndagskolumn i Dagens Nyheter frågan om vad man blir en bättre människa av. Svaret fick måhända en del läsare att sätta morgonkaffet i vrångstrupen: man blir en bättre människa av att städa själv. Därefter lägger hon fram sina argument mot skattesubventionering av hushållsnära tjänster. Inställningen i denna fråga, menar hon, avslöjar vår människosyn. Ett vanligt argument för städhjälp är att man ska arbeta med det man är (hög)utbildad för. Men Nina Björk tror inte alls att den specialiserade människan är den bästa. Tvärtom. "Den som städar själv vet att mänskligt liv sätter spår. Den vet att någon måste ta hand om de spåren. Den som städar själv böjer sin kropp på konstiga sätt; i hennes rygg sitter erfarenheten av en kropp som gör motstånd. Det är en mänsklig erfarenhet."

Visst sätter städning som specialisering sina spår i kroppen. De flesta städare, oftast kvinnor, når sällan fram till målsnöret: den lagstadgade pensionsåldern. Jag tror också att "de hushållsnära tjänsterna" sätter sina spår i själen .Jag minns min klasskamrat som ännu i början av 1950-talet hade hemhjälp. Men hemhjälpen sa upp sig och gick ut i fabriksjobb. Där fick hon arbetskamrater, reglerad arbetstid, högre lön och slapp utsattheten och den patriarkala välviljan.

Och det blir ingen ökad jämlikhet mellan män och kvinnor. Den kan öka med kortare arbetstid med full lön så att människor hinner med både barn och hemarbete. Inte heller minskar klyftan mellan kroppsarbete och intellektuellt arbete om hemhjälpsarbetet breder ut sig. Nina Björk skriver: "Vissa människor ska alltså arbeta med att ta bort dammet som fastnar under sofforna hos dem som ar betar med att framställa idéer. Skulle idéerna se annorlunda ut om de som tänkte dem också hade erfarenhet av att ta bort damm under en soffa? Hur uppstår medvetande? Vad bestämmer vad vi tänker?"

Björk ställer ytterligare en nog så viktig fråga: "Ska städning upphöra att vara en form av mänskligt arbete som de flesta ägnar sig åt utan att det är en vara som man kan köpa och sälja? " Eller ska allt arbete bli lönearbete? Ska vi acceptera "köp av sexuella tjänster i syfte att tillfredsställa otillfredsställd make/maka, köp av tjänsten att titta på barn som sjunger i luciatåg"?

En ökning av de hushållsnära tjänsterna avspeglar också, menar jag, en ökande klyfta i boendestandard. Det är skillnad att bo på sextiofem kvadratmeter och på fyrahundra kvadratmeter. Man bör inte bo större än att man kan städa sin skit själv.

Jag vet inte om man blir en bättre människa av att städa själv. Men Nina Björk har rätt i att också skit ger erfarenhet. Nyttig sådan.


Ansträngd symbios

Kina säljer en mängd varor till USA och ackumulerar på så sätt en massa dollar. Därefter lånar Kina ut dessa dollar till USA i form av inköp av amerikanska statsobligationer och andra värdepapper. Wall Street Journal rapporterade nyligen att Kinas innehav av utländsk valuta och värdepapper snart närmar sig en miljard dollar, en femfaldig ökning sedan år 2000. Runt 70 procent av innehavet består av dollar och dollarbaserade värdepapper. Kinas innehav ökar USA:s sårbarhet. Under många år har Kinas lån till USA hjälpt till att hålla nere priser och räntor på den amerikanska marknaden och till att finansiera stora skattesänkningar. Nu har Kinas ledning beslutat att diversifiera sina utländska innehav. Hur kommer detta att påverka den amerikanska marknaden?

Wall Street Journal rapporterar också att den amerikanska regeringen är bekymrad över hur Kina lånar pengar direkt till länder i tredje världen som är missnöjda med Internationella valutafonden och dess krav. Detta kommer att ge Kina större inflytande över nya marknader och regeringar i utvecklingsländer, fruktar USA.


Vid himmelrikets port

Har vi fått din ansökan att komma in här bland de f.d. arbetande och betungade?

- Jovisst! Borde väl vara en ren formsak med mina kvalifikationer.

- Jaså?

- Jag menar, arbetat har jag ju gjort och gjort rätt för mig hela mitt liv, i skolan, ungdomsarbetet, i Rörelsen och Högsta Rådet och Gemenskapen.

- Men hur är det med arbetet i den materiella produktionen?

- Jag har på senare år arbetet med oljeproduktion bland negrer och araber under vidriga omständigheter och gas i Ryssland och lagt ned ett jävla arbete.

- Men har det varit för mänsklighetens bästa, om man säger så?

- Ja, för fan, annars hade de väl inte betalt mig så mycket pengar. Fråga aktieägarna! De är väl människor de också?

- Men kan du verkligen kallas för f.d. arbetare och betungad? Det skorrar lite falskt, tycker jag, och medier här kan vara känsliga för det, när det passar.

- Du borde tänka på att inta en mera ödmjuk hållning, om du vill in här! Tänk på att det är de saktmodiga som skall besitta jorden och att de sista skall bliva de främsta!

- Men det är ock skrivet, att man inte skall sätta sitt ljus under ett sädesmått, eller vad det var!

- Ja, det är just det, du har in i det sista lagt ner en väldig massa arbete på att samla sådant på hög, som kan förtäras av rost och mal. Och betänk att det är svårare för en rik man att ta sig in här än det är för en kamel att ta sig genom ett nyckelhål!

- Nålsöga var det! Det är ju skit att man skall behöva rätta er! "Rost och mal"! "Aktier och optioner" var det aldrig något sagt om! Vad är det här för ett jävla ställe? Nordkorea?

- Gack därför först ut och gör dig av med din egendom och kom in med en ny ansökan!

- Jag misstänkte att ni skulle jävlas, så jag har ju för fan lagt mina aktier under diskretionär förvaltning. Min revisor kan betala för mig här, om det skulle behövas!

- Det skulle du ha sagt med detsamma, så hade vi sluppit den här gudomliga komedin! Häruppe har vi ingen stopplag. Det är bara att knalla på till privatavdelningen!


Misslyckandets aritmetik

Om man bara följer svenska dagstidningar, förstår man inte mycket av vad som händer i t.ex. Irak. Lyckligtvis finns det tidningar i världen som talar klarspråk. I New York Times den 6 november 2006 filosoferar den liberala ekonomen Paul Krugman över USA:s krig i Irak. Han säger rakt ut att Irak är förlorat. Krugman citerar siffror ur en artikel av Quinlivan i Parameters (en tidskrift från Army War College) från 1995. Denne Quinlivan diskuterar hur många soldater ett krigförande land måste ha för att vinna krig. I vissa fall kan läget "stabiliseras" med 4 till 10 soldater per 1000 invånare. Britternas krigföring mot gerillan i Malaysia och mot IRA krävde omkring 20 soldater per 1 000 invånare. Krugman drar slutsatsen att Irak skulle kräva 20 soldater per 1000 invånare för att "skapa stabilitet". Det skulle innebära 500000 soldater i Irak. Denna styrka har USA inte, konstaterar Krugman. USA:s armé och marinkår består av färre än 700000 soldater.

Men om nu Irak är ett "lost cause" - hur är det då med Afghanistan? Vad skriver Krugman? Om det skulle gå "lika illa" i Afghanistan som i Irak skulle det behövas 600000 marksoldater där, men Krugman uttrycker sin belåtenhet med att läget är bättre för USA i Afghanistan. I detta land skulle det räcka med 4 till 10 soldater per 1000 invånare för att "stabilisera läget". Krugman föreslår att amerikanerna och britterna ger upp Irak för att i stället koncentrera sig på att vinna i Afghanistan. Men det måste göras något snabbt; Krugman noterar att afghanerna börja tröttna och i stället stödjer talibanerna.

Och vad gör svenska soldater i Afghanistan? De hjälper till att "stabilisera läget" som det heter på det koloniala nyspråket.


Pinochets mirakel en myt

Den 11 september 1973. Militären har omringat Chiles presidentpalats La Moneda där landets marxistiske president, Salvador Allende, barrikaderat sig. Militären skjuter på palatset med granater.

Senare på dagen förklarar Chiles överbefälhavare Augusto Pinochet på tv att han tagit makten. Salvador Allende uppges ha begått självmord.

Det är början på Napoleonbeundraren Pinochets diktatur där över 3200 människor mördades, 30000 torterades och ännu fler flydde landet. Bara Sverige tog emot tusentals chilenska flyktingar.

Men man kan inte göra en omelett utan att krossa några ägg, som det heter, och Pinochet skötte i alla fall ekonomin, sägs det. Under Pinochet blev Chile ett nyliberalt experiment. Statliga företag privatiserades, och man provade Milton Friedmans monetarism.

Problemet med den berättelsen är att Chiles största exportprodukt är koppar som fortfarande kommer från det statligt ägda gruvbolaget CODELCO. Bortsett från koppar exporterar Chile främst jordbruksprodukter, vilket knappast varit möjligt utan Allendes jordbruksreform. Det som brukar beskrivas som ett nyliberalt mirakel är mer ett arv från marxisten Salvador Allendes politik. Det finns inga skäl att sörja att människan Augusto Pinochet nu är lika död som hans politik.


Solidaritet 17 mars

Lördagen den 17 mars är det nästan på dagen fyra år sedan USA invaderade Irak. De katastrofala följderna för Iraks folk är uppenbara. Men uppenbart är också att USA långsamt håller på att förlora, även om Bush envist biter sig fast. Också inför en svensk hemmaopinion som tenderar att bara vända sig bort från krigets fasor, är det därför viktigt att demonstrera solidariteten med de kämpande irakierna. Den 17 mars ordnas demonstrationer under parollen "USA ut ur Irak!" i Stockholm, Göteborg, Malmö och på andra ställen. Slut upp!


Seminarier på ABF

Vill man bilda sig, och befinner sig i Stockholm, är ABF-huset en given samlingspunkt. Dessutom kan där tänkas tankar och yttras åsikter som inte är riktigt bekväma i mittfåran.

Under våren kommer föreningen Iraksolidaritet att ordna två seminarier som garanterat inte får applåder på Expressens ledarsida:

Kl. 18:30 den 22 februari talar den irakiska journalisten Haifa Zangana om kvinnornas situation i Irak, om morden på intellektuella och om motståndet mot ockupationen.

18:30 den 15 maj talar Eman Ahmed Kammas, som förestått Ockupation watch center i Bagdad, om sina resor i de städer USA bombat samt om sina intervjuer med fångar som torterats av USA.

Dessutom ordnar FiB/K-Stockholm i samarbete med bland andra Clarté ett seminarium kl. 10-17 den 18 mars, där Jan Myrdal, Sigrid Kahle och chefredaktören för Al-quds Al-Arabi, Abd al-Bari Atwan, medverkar. Tema: "Irak, Palestina och Afghanistan, samma ockupation?". Gå till ABF och bilda er, alltså!