Edward Said skall ha kallat Slaget om Alger och Queimada för de största politiska filmer som någonsin gjorts.

Folk har en tendens att bli både kortsiktiga och glömska vid liknande skattningar. Begreppet "politisk film" borde man för övrigt undvika - allt som är värt att se på film, från Pansarkryssaren Potemkin till Kalle Anka på nya äventyr, förmedlar självfallet (bland annat) politiska budskap - ibland sådana som man glatt instämmer i, men vanligtvis sådana som man avskyr. Begreppet "politisk film" är av typisk borgerlig extraktion och tjänar att dölja detta faktum.

Men när detta är sagt, och om man med "politisk" menar "progressiv", måste man bara instämma med Saids omdöme. Skaparen av dessa båda mästerverk, den italienske neorealistiske regissören Gillo Pontecorvo, regisserade under 50 år endast fem spelfilmer, den sista 1980, Ogro (om attentatet på Carrero Blanco). Hans medförfattare vid de flesta var Franco Solinas, som dock avled 1982. Därefter medverkade Pontocorvo vid produktionen av ett antal kortfilmer, den sista 2003. Det sägs att det var kombinationen av regissörens höga krav på manus och finansiärernas ovilja att skjuta till pengar för vänsterfilmer av en kommunist, som gjorde Pontecorvos produktion så sparsam.

Efter ett antal kortfilmer hade Pontecorvo 1957 debuterat med Det grymma havet (La Grande strada azzurra) om den ekonomiska, sociala och fysiska undergången av en utarmad fiskare vid Syditaliens kust. Själv av judisk börd gjorde han 1959 den första spelfilmen någonsin, Kapo, om det nazistiska folkmordet på judar, ett tema som vi med några decenniers fördröjning senare skulle få se mera av.

Då den nya algeriska republiken efter självständigheten filmiskt ville dokumentera sin tillblivelse gick uppdraget till Pontecorvo. Resultatet blev 1965 en över två timmar lång drama-pseudo-dokumentär film, Slaget om Alger (La Battaglia di Algeri).

1969 kom en tyvärr mindre känd revolutionär film, Queimada, om den brittiska imperialismens cyniska hantering i Västindien.

Alla dessa filmer är ur alla synvinklar ett måste, för den som överhuvudtaget vill se film.

Pontocorvo dog den 12 oktober vid 87 års ålder, så det blir inga fler.