Efterhand som det liberala västerländska samhället allt mer glider in i ett stadium av "fascism med mänskligt ansikte" stryps yttrandefriheten. Men allt mer entoniga och snedfokuserade massmedia räcker numera inte. Sedan länge avtjänar flera extremhögerintellektuella långa fängelsestraff för att i olika grad ha förnekat Förintelsen.

Om vänstern i hög grad accepterade dessa straff, kryper nu inskränkningarna om vad som får sägas allt längre vänsterut. Det kan gälla Craig Murrays bok Murder in Samarkand, som inte bara avslöjar detaljer om regimen i Uzbekistan utan också om Blairregimen och CIA; det kan gälla Israel Shamirs Blommor i Galiléen (Alhambra bokförlag, 2003) om palestiniernas fördrivning, en bok numera förbjuden i Frankrike. Vem minns inte hur Diana Johnstone som skrivit böcker (bland annat Dårarnas korståg) och artiklar som komplicerar den svart-vita mediebilden av de jugoslaviska upplösningskrigen och som förvägrades en replik, stor som en etikett från en tändsticksask, i DN efter att ha utsatts för en makalös smutskastningskampanj?! Vem minns inte hur Björn Eklund fick gå från Ordfront för att ha låtit Johnstone komma till tals?!

Nyligen drabbade attackerna också den framstående tyske dramatikern Peter Handke som också engagerat sig i den jugoslaviska tragedin. Handke utsågs först av prisjuryn till vinnare av det prestigefyllda Heinrich Heinepriset. En paragraf i prisstatuterna gav dock Dsseldorfs kommunfullmäktige sista ordet. Politikerna hade aldrig tidigare ifrågasatt juryns litterära kompetens, men nu, efter vad som hänt i Frankrike och som skildras nedan, slog de till bromsarna. Handke meddelade då att han själv avstod från priset eftersom han inte ville att hans verk skulle "vara en evig måltavla för partipolitikers vulgära förolämpningar". Politikerna borde ta sig en nypa frisk luft nere vid Rehn var hans förslag. Handke fick omfattande stöd av ledande tyskspråkiga intellektuella, som Elfriede Jelinek, Wim Wenders med flera, och erbjöds också det alternativa berlinska Heinrich Heine-priset. Han tackade nej även till detta och föreslog att prispengarna, närmare en halv miljon kronor, skulle skickas till de kvarvarande serberna i Kosovo, som sitter instängda i små hotade och taggtrådsomgärdade enklaver.