Redaktionen har beslutat investera i en omvärldsanalytikers tjänster. Vi vände oss till den välkända Amalia Nordquist på tankesmedjan Limbo. Vad, frågade vi, bör vi göra för att öka antalet prenumeranter och göra Clarté till en röst i tiden? Vi lät en utomstående observatör, Inga-Lisa Sangregorio, sammanfatta våra intryck av ett omtumlande möte.

Amalia behöver knappt ens bläddra i tidskriften för att ställa en första diag-nos: sex. Det vill säga avsaknaden av.

- När man ser det här begriper man varför vänstern bara förökar sig genom delning!

En vecka och åtskilliga tusenlappar senare återkommer hon med en mer förfinad analys och ett batteri åtgärdsförslag. Analysen baserar sig dels på en intervjuundersökning och dels på en granskning av vilka händelser under det gångna året som kan tänkas ha påverkat Clartés rykte.

Först intervjuundersökningen. Av ekonomiska skäl kunde det inte bli tal om ett representativt urval, men Limbos metoder (för vilka man sökt patent) gör det möjligt att dra säkra slutsatser även av en mindre grupp. Av de tillfrågade svarade 98 procent att de aldrig hört talas om Clarté, 1 procent att det var något som pappa var med i på trettiotalet och 1 procent att det var något de själva var med i på sjuttiotalet och har försökt förtränga sen dess.

För den som aldrig har träffat Amalia Nordquist kan dessa resultat verka nedslående, men hon tolkar dem helt annorlunda än vad vi i redaktionen till en början gjorde. Den där sista procenten gamla förgrämda sjuttiotalsfigurer som ältar sitt mea culpa kan vi saklöst bortse från, säger hon. Det är de andra 99 procenten som är den potentiella läsekretsen!

Så långt Amalias glada nyhet. Den dåliga är att vi i vår enfald har förspillt en fantastisk chans att marknadsföra oss. När Amalia gick igenom det gångna årets händelser hittade hon ordet "clartéist" i sammanhang som skulle vara rena drömmen för varje pr-sinnad människa. Clartéister, med den skönlockige men ondskefulle Niklas Nåsander i spetsen, har framställts som farliga, spännande personer, mycket mer attraktiva än de mjäkiga figurer som säger sig vilja rädda barnen och värna om mänskliga rättigheter.

- Ni har fått massor av gratisreklam i pressen! Och ordföranden i en annan organisation, Ordfront, skickade ut ett brev som i praktiken var rena reklamen för er. Trettiotusen reklambrev betalda av någon annan! Vad gjorde ni? Inte ett skit. Det är obegripligt att ni ens har de prenumeranter ni har!

Med svansarna mellan benen lyssnade vi på Amalias uppläxning. Hon tror emellertid att något ännu kan räddas och föreslår till att börja med en helsidesannons i Ordfront magasin:

Det är vi som är de farliga clartéisterna! Det är vi som skändar mänskliga rättigheter och hånar De Eviga Värdena.

Ni som tröttnat på den fisljumma stugvärmen och de falska gemensamma berättelserna - våga ta steget! Prenumerera på Clarté!

Redaktionen håller även på att undersöka möjligheten att i etermedierna utnyttja den välkända kampsången från lundaspexet Djingis Kahn:

Nu ska vi ut och härja

Supa och slåss och svärja

Bränna röda stugor, slå små barn och säga fula ord

Med blod ska vi stäppen härja

Nu änteligen lär ja

Få nån riktig nytta av min fina Hermodskurs i mord!

Vid protokollet: Inga-Lisa Sangregorio.