USA:s planerade krig mot Irak är en strid om oljan. Det inser en bred all-mänhet - och genomskådar därmed angriparens retorik om att Iraks påstådda hemliga massförstörelsevapen skulle utgöra ett hot mot världsfreden.

Men USA:s mål är mer långtgående än så. USA:s ledare är fast beslutna inte bara att erövra Irak utan också att förverkliga sin vision om global dominans - militär, ekonomisk och politisk. Ett krig mot Irak är ett steg på vägen.

Det är också denna långsiktiga målsättning som driver USA:s ledare sedan drygt ett decennium att rasera det internationella säkerhetssystem som upprättades efter andra världskriget, att undergräva folkrätt och institutioner för jämlik mellanstatlig samverkan.

Efter att ha krossat Jugoslavien och ockuperat Afghanistan har USA pekat ut Irak, Iran och Korea som närmaste angreppsmål, under beteckningen "ondskans axel". Irak sitter visserligen på strategiskt viktiga oljetillgångar. För USA är dock dessa resurser inte ekonomiskt oumbärliga. Det går att komma åt Iraks olja med andra medel än krig. Men för att kontrollera Gulfregionen måste USA ta kontroll över Irak. Och herravälde över denna region är ett viktigt påtryckningsmedel mot Europa, Japan och Ryssland, som till skillnad från USA är beroende av dess olja.

Vid behov ska amerikanska soldater kunna kriga både i Mellanöstern och i Ostasien. Om Irak är nyckeln till kontroll över Rysslands sydflank, är Koreahalvön nyckeln till kontroll över Ostasien, där Kinas snabba ekonomiska utveckling är det främsta hotet mot de amerikanska dominanssträvandena. Också mot Nordkorea, liksom mot Irak och Iran, har USA tillgripit argumentet "oro för kärnvapenspridning". I Korea är det uppenbart USA som inte har följt ramavtalet från oktober 1994. Var och en som är läskunnig kan övertyga sig om detta, även om Bushregimen nu försöker utpeka Pyongyang som den avtalsbrytande parten.

För den antiimperialistiska rörelsen är huvuduppgiften idag att stoppa kriget mot Irak.

Samtidigt måste man vara klar över att USA snabbt kan ändra inriktning och angripa nya mål. Kriget kan utvidgas till att innefatta Mellanöstern, med Palestina som en viktig del, men det är också möjligt och sannolikt att Iran och Turkiet på ett eller annat sätt blir indragna.

Viktigt är att sätta press på den svenska regeringen. Statsministern har lovat USA stöd med fältsjukhus och ÖB har offentliggjort planer på svenska förband till fronten. Dessa planer på att dra Sverige in som krigförande part måste bekämpas och stämplas som det quislingeri de representerar. Ett krig får inte föras eller stödjas i det svenska folkets namn.

Enhet mot USA:s krigspolitik!

Inget krig i vårt namn!

Christer Lundgren