Sedan 1997 har antalet långtidssjuka medelålders kvinnor fördubblats. På senare år har även korttidssjukligheten bland yngre arbetare av båda könen ökat. Vi har nått upp till nivån för sjukligheten vid slutet av 80-talet.

Då den överhet som har problemformuleringsmonopolet formulerar problemet talas det dock inte om sjuklighet och skador utan om sjukskrivningar. Det kostar nämligen inte pengar om folk mår dåligt - så länge de bara arbetar.

Gamle vänsterpartisten Gunnar Ågren, numera generaldirektör för Folkhälsoinstitutet, var först med att göra sig förtjänt av sin utnämning och skrev (i DN förstås) att de ökade sjukskrivningarna berodde på att läkarna var för slappa. Han redde inte ut den intressanta frågan varför de i större delen av världen slappat till sig så kolossalt under hela nittiotalet och varför de i Sverige förslappats 100 % sedan 1997.

Sålunda styrkt stod Bo Lundgren (m) raskt upp och meddelade att moderaterna tagit sig uppgiften att om de vann valet lära läkarna att sjukskriva mera återhållsamt. Gamle Handelsordföranden Kenth Pettersson, numera generaldirektör, kom härnäst (i DN förstås): Det var inte alls de halvgamla kvinnorna i den hårt belastade offentliga sektorn, vilkas sjukskrivningar ökade mest, utan yngre mäns. Alltså var det inte svångremmen på den offentliga sektorn som orsakar sjukligheten. Att det här rörde sig om en ökning av korttidsfrånvaro bland yngre privatanställda - inte om långtidssjuklighet - glömde han att nämna.

Äntligen talade så Alf Svensson (kd) och framlade den kristna synen i frågan: Den ökade sjukligheten beror på omoral och på att folk fuskar.

Det alltid lika följsamma Aftonbladet följde upp Svensson med läsarenkäten: "Tror du att folk fuskar med sjukskrivningarna? Ofta-ibland-sällan-inte alls." 46 % trodde ofta.

Om Aftonbladet i stället frågat något som läsaren verkligen kunde ha vetat något om, t.ex. "Fuskar du själv med sjukskrivningen?" så hade väl i stället 0,046 % svarat "ja,ofta". Detta hade inte heller nödvändigtvis varit sant. Men enligt Riksförsäkringsverket betydligt närmare verkligheten, därtill, till skillnad från Aftonbladsläsares fördomar, relevant.

Och Handelshögskolan följer upp med en studie som sägs visa att länder med bättre sjukförmåner har fler sjukskrivna. Det sensationella i detta resultat kan endast jämföras med den studie för några decennier sedan som visade att personer med högre inkomster gjorde av med mer pengar än personer med lägre.

Om någon, då sjukligheten bland de arbetande började öka för tre-fyra år sedan, frågat mig vad myndigheterna kommer att göra åt detta, hade jag, vis av senaste decenniers erfarenheter, utan att tvekan svarat: Försämra villkoren för de sjukskrivna, eventuellt försvåra möjligheten att sjukskriva(s). På sikt om möjligt avskaffa den statliga sjukförsäkringen helt.

Men nu är det val i höst. Regeringen dröjer nog till efter jul.

Ty överheten är mycket förutsägbar i vissa fall. Man behöver bara hålla i minnet att den hatar oss.

Hans Isaksson