Är det inte journalisterna så är det terroristerna. Tro det eller ej men båda dessa grupper har faktiskt hindrat den stackars överheten i Malmö från att marknadsföra sin stad.

Den 17 september, dagen efter det att sommarens stora bomässa i Malmö, Bo01, slog igen sina portar lämnades konkursansökan in. Bo01 saknar 32 miljoner. Betalningarna hade redan ställts in sedan en vecka. Som vanligt är det de små fordringsägarna som drabbas hårdast. Familjeföretag i trädgårdsbranschen, småföretagande hantverkare, frilansande anläggningsarbetare, alla drivs de till ruinens brant. Och för Malmös 191.000 skattebetalare blir notan dryg. Cirka 120 miljoner, eller 628 kronor per skalle. Dessutom har Malmös goda rykte som konststad solkats rejält eftersom muséer och gallerier runt om i världen nu själva får betala frakten för den konst de lånat ut till mässan.

Men det var roligt så länge det varade. Ledningen för Bo01 har under de senaste åren haft glada dagar med studieresor bland annat till Bilbao, Las Vegas, Los Angeles och San Francisco. Vid besöket på världsutställningen i Lissabon 1998 bestod Bo01-delegationen av inte mindre än 41 personer.

Så sent som i början av september försäkrade Bo01:s vd, Caroline Ullman-Hammer, att om bara kommunstyrelsen ville låna ut ytterligare 14 miljoner så skulle Bo01 klara sig från konkurs. Kommunstyrelsen beviljade lånet. När sedan konkursen var ett faktum skyllde Ullman-Hammer på terrorbombningarna i USA. Dessa hade nämligen fördyrat avvecklingsarbetet eftersom konst lånad från USA blev mer kostsam att skicka tillbaka. Och Malmös starke man, socialdemokraten Ilmar Reepalu, beklagade sig över den dåliga pressen och över Malmöbornas oginhet: 150 kronor i inträde, vad är det? Kostar ju inte mer än teater eller fotboll. Nå, det är lätt att säga för en man med över en miljon i årslön.

Nej, Bo01 blev aldrig den succé som överheten hade hoppats på. Jämfört med Helsingborgs Bo99 för två år sedan är det inte mycket som klaffat i Malmö, detta trots stans bästa tomtmark, Västra Hamnen, med utsikt över Öresund och bron. Bland annat har det varit problem att få de olika byggena färdiga i tid, vilket inneburit stora övertidsuttag samt konflikter om löner och övertidsersättning. Förra året bröt strejk ut bland byggnadsarbetarna. Och när mässan öppnade den 17 maj med kungabesök och allt såg den fortfarande ut som en byggarbetsplats, inte som ett bostadsområde. Dessutom har det varit svårt för de olika bostadsbolagen att sälja eller hyra ut de svindyra lägenheter. MKB, ett före detta allmännyttigt bolag, gick därför förra sommaren ut och aviserade hyressänkningar på sina mässlägenheter, något som fick MKB:s "vanliga" hyresgäster att gå i taket. Skulle de kanske subventionera lyxboende för de allra rikaste? Inte heller! Demonstration i Hyresgästföreningens regi ordnades mitt i juli. Uppslutningen var stor trots tidpunkten.

Mässledningen hade räknat med en halv miljon betalande besökare under de fyra månader som Bo01 varade. Men det kom bara drygt 300.000.

Miljoner har alltså tagits ur de vanliga malmöbornas fickor till lyxlägenheter för de rika. Samtidigt är trångboddheten i staden stor, särskilt för barnrika invandrarfamiljer i Rosengård.

I slutet av Bo01-mässan lät MKB sina hyresgäster gå in gratis mot uppvisande av hyreskontrakt. Eftersom jag hyr av MKB gick jag alltså dit. Vid entrén fanns det tre köer framför lika många biljettluckor. Ovanför den ena stod det MKB med stora bokstäver. Det var inte den enda skillnaden. Vi som köade framför MKB var mycket mera svarthåriga och mycket mera sällan klädda i dräkt eller kostym. Denna offentliga förnedring kompenserade vi dock inne i visningslägenheterna. Ty där gick vi inte omkring med kännarmin och viskade till varandra, så som kostymerna och dräkterna gjorde. Nej, lägenheterna fyllde vi med triumferande och skadeglada utrop:

- Hur kan man ha garderoberna intill spisen?! Och utan möjlighet att stänga emellan! Kläderna kommer ju att lukta matos!

- Här fattas en gummilist! Hela badrumsgolvet kommer ju att bli blött när man duschar!

- Titta här! Fogen har redan spruckit. Fuskjobb!

- Är det verkligen meningen att man ska sitta och skita utan att kunna stänga om sig?!

Nog visste vi det redan innan men nu fick vi det åter bekräftat: Någon riktig stil och finess, det har de aldrig haft, överklassen. -

Bilder: Tomas Malmqvist.