Som en bild av samtidens och framtidens boende är bomässan Bo01 i Malmö en skräckvision. Ingenting för fattiglappar. Inte ens för folk med vanliga inkomster. Framför allt inga skröppel. Renée Höglin är frilansjournalist och engagerad i handikapprörelsen

Den sociala skiktningen som målsättning är tydlig och politiskt uttalad. Nio miljoner i insats för en av lägenheterna i Ralph Erskines hus plus höga månadsavgifter gör budskapet uppenbart. De halta, lytta och lama, de som med ett mera politiskt korrekt ord kallas funktionshindrade, får de bo i bomässans område ens om de kommer över en förmögenhet och/eller fantastiska inkomster?

Nej, blir mitt svar efter en nästan åtta timmar lång vistelse inom mässområdet. Boverkets byggregler om hiss i alla hus över två våningar är uppenbarligen inte något hinder för att göra lägenheter i flervåningshus obeboeliga för någon med rörelsehinder.

Tricket är löjligt enkelt - man bygger in etagevåningar lite överallt. Stora, dyra etagevåningar med bostadens olika funktioner på två, ja, till och med tre plan. Som extra strössel kan man också lägga in halvtrappor, fyra-fem trappsteg här och där. Det är inte meningen att personer med rörelsehinder ska vare sig bo, ens som övernattande gäst, eller besöka boende i denna stadsdel.

Om konstruktörerna av mässan och de anlitade byggherrarna med sina bundsförvanter arkitekterna inte kände till det, så har vi i Sverige aktuella sociala mål, både nationellt och i de flesta kommuner, som går ut på att hela landet ska göras tillgängligt för alla medborgare med utstakade tidsmål. Exempelvis ska Stockholm bli världens mest tillgängliga huvudstad till år 2010, utlovas det. Nybyggnation ska följa gällande regler för anpassning för funktionshindrade, äldre bebyggelse ska vid ombyggnad och underhåll så snart som möjligt också anpassas. Vi ska inte längre skapa samhällen som stänger ute stora grupper ur befolkningen.

Utestängning är diskriminering. Det räcker inte någonstans att som alibi för att medvetet strunta i tillgänglighetsaspekten bygga några servicebostäder i ett särskilt ghetto och tänka att där kan rörelsehindrade gamlingar bo. Det har skett på Bo01, till samma höga priser som de övriga cirka 500 bostäderna, och här var den stora visningslägenheten en dröm för vem som helst.

Det går inte att skylla på kostnaderna att området gjorts otillgängligt. Så dyra bostäder skulle klara utgifterna för hissar eller trappliftar i lägenheterna utan att de penningstinna köparna/hyresgästerna avstår. Snarare är det arrogansen som satts i högsätet. När medellivslängden ökar, fler äldre har god men inte perfekt hälsa, bygger utvecklingen på att vi ska bo kvar i våra bostäder och där få vård, omsorg och hemsjukvård. Varför ska då Malmös nya miljonärsgetto vara så bakåtsträvande att det förutom segregation via inkomster görs omöjligt att bo kvar när leder och kroppsskavanker gör sig påminda mellan 60-70 år?

Funktionalismen på 30-talet hyllade funktion som form, har vi lärt oss. Trappor som funktion var också då utestängande. Skillnaden var att visionen av det goda samhället då byggde på tanken att det skulle befrias från dem som inte passade in i normalnormen. Till det ändamålet hade institutioner, bland annat vanföreanstalter, byggts. Den gamla funktionalismens förkärlek för trappor som estetiskt uttryck (se på skolor från 30-talet, de är svårare att anpassa än sekelskiftesborgar) låg snubblande nära dyrkan av det rena, kroppsperfekta idealet som i sig ställde till med stor oreda i tänkande och handling i sin samtid. Det jag ser i Malmö visar en arkitektur som i många avseenden påminner om de idéerna.

Malmös Bo01 visar upp en brutalitet och övermänsklighet som saknar svenskt motstycke i det nya årtusendets samhälle. Den som kan utdöma sanktioner mot överträdelser av Boverkets regler är kommunen, men kommunen är inblandad i projektet. Helt klart är att mässan bryter mot Boverkets byggregler. Om kommunen inte granskar sitt handlande och idkar självkritik för sina uppenbara lagöverträdelser finns det bara Boverket och Handikappombudsmannen att hoppas på. Den som trodde vi var av med Lort-Sverige har inte känt stanken i Malmö.