En kapitalism vars råhet saknar motstycke. Det blev resultatet av de marknadsekonomiska experiment som västliga experter och inhemska ledare genomfört i Ryssland.

Det finns västerländska "rysslandskän-nare" - såväl politiker som ekonomer - vilka länge hävdat, att demokratin och marknadsekonomin gjort sitt segertåg i Ryssland. Visserligen erkänner man, att det finns skönhetsfläckar och att den ryska demokratin och marknadsekonomin inte är riktigt lika bra som hos oss. Det vet man väl hur ryssar är! Dessutom har ju det stackars ryska folket fått lida under kommunismen i så många år. Det måste ju alla förstå, att omställningen till demokrati och en fungerande marknadsekonomi är svår och kräver tid!

Ja, så har det nu hetat i snart tio års tid. Eller egentligen ända sedan Michail Gorbatjov drog igång perestrojkan i mitten av 80-talet. Tusentals västerländska "experter" av alla de slag skyndade till Ryssland för att presentera det ena ekonomiska programmet efter det andra. Ett kallades 500-dagarsprogrammet, dvs på 500 dagar skulle man vända den kommandoekonomiska monsterskutan till en fri och frejdig kapitalistisk marknadsekonomi. Gemensamt för alla programmen var emellertid, att de krävde en chockterapi av sällan skådat slag!

Efter detta decennium är bilden den, att bara drygt 4% av befolkningen kan räknas till de allra rikaste; att ytterligare 10-15% kan kallas välbärgade; medan 40% redan hamnat under fattigdomsstrecket och den resterande halvan av befolkningen huvudsakligen är rekryteringskälla för gruppen de allra fattigaste.

Det här är den senaste bilden av socialgrupperna i dagens Ryssland:

De utblottade. De vars månadsinkomster inte räcker till en minimal matkorg, dvs som tjänar mindre än 600 rubel (ca 20 dollar). I denna den allra fattigaste av Rysslands socialgrupper ingår långt ifrån bara utslagna knarkare, alkoholister och uteliggare. En stor del är arbetslösa som uppbär A-kassa, här finns många pensionärer och en hel del offentliganställda med mycket låga löner (många av dem tjänar mindre än 150 rubel, dvs 5-6 dollar per månad). LO-tidningen Trud uppskattar att mer än 4 miljoner människor ingår i gruppen utblottade. Här återfinner vi säkert också flertalet av minst en halv miljon gatubarn. De utblottade livnär sig huvudsakligen på bröd och teblask, egentligen den enda "mat" de har råd att köpa. Soptunnor och Röda Korsets soppkök drygar ut deras eländiga kost.

Fattiga medborgare. De vars inkomster ligger under existensminimum som i juni 2000 var beräknad tilli genomsnitt 1137 rubel (knappt 40 dollar per månad). Deras inkomst räcker till näringsfattig kost men inte just till någonting annat. Det beräknas att 50-60 miljoner av Rysslands befolkning på 146 miljoner ingår i socialgruppen fattiga.

Låginkomsttagare och medborgare som klarar sig. Låginkomsttagare är de vars inkomster ligger mellan existenminimum och dubbelt existensminimum, dvs 40-80 dollar per månad. De får äta sparsamt och har en minimal konsumtion i övrigt. De som klarar sig något så när har inkomster mellan dubbelt och femdubbelt existensminimum, alltså 80-200 dollar. Här äter man ganska bra, kan unna sig en viss konsumtion i övrigt och t.o.m. ett visst sparande.

Välbärgade medborgare. De som tjänar mellan femdubbelt och tjugodubbelt existensminimum, alltså 200-800 dollar per månad. På västerländskt manér kallar de sig "medelklass" och behöver inte gå till fots, utan har egna, ofta västerländska bilar. Här finns olika yrken, allt mellan programmerare och chefsekreterare. I affärerna kan de köpa västeuropeiska varor utan att behöva vända på slantarna. De har råd att muta sig till lägenheter och datjatomter. De kan unna sig lyxkonsumtion, ex.vis att gå på kasinon, bordeller, köpa dyra smycken, konst och antikviteter. Tack vare sina rejäla besparingar (som de "turligt nog" hann skaffa sig under de första "reformåren") betydde inte finanskraschen i augusti 1998 så värst mycket för denna grupp, medan tiotals miljoner andra medborgare för tredje gången förlorade allt de ägde. Denna "medelklass" beräknas enligt en del tidningar uppgå till 20 miljoner medborgare, fast den siffran är nog betydligt överdriven.

Rika och superrika medborgare. Människor med inkomster som ligger 20-500 gånger över existensminimum, dvs. någonstans mellan 800-20 000 dollar per månad. Här finns allt mellan kamrerer, svindlare, kontorschefer, prostituerade, utpressare, direktörer och partiledare. Inom den här gruppen placeras en betydande del av de privata inkomsterna i kapitalackumulation och kapitalinvesteringar. Men också i lyxvillor utanför städerna eller i fast egendom utomlands. Samt i lyxkonsumtion. Det är deras liv som beskrivs i inhemska TV-såpor och andra kändisprogram på TV från morgon till kväll. Här handlar det mestadels om "entreprenörer" i företag, firmor, banker, vars inkomstkällor kan vara nog så skumma och där penningtvätt och illegal kapitalexport är en nära nog daglig hantering.

De s.k. oligarkerna är en ytterst liten grupp av utomordentligt rika människor (Abramovitj, Bryntsalov, Berezovskij, Gusinskij heter några av dem). Deras inkomster och utgifter är höljda i dunkel. Men man vet att de kammar in tiotals miljoner dollar per månad. Skillnaden mellan dem och de rika/superrika medborgarna är att oligarkerna satsar en betydande del av sina fantastiskainkomster på att skaffa sig makt - ekonomisk makt, politisk makt och makt över massmedierna. Under Boris Jeltsin var det oligarkerna som i praktiken styrde landet genom att fullkomligt ösa in pengar i Kreml. Givetvis mot garantier för att deras sagolika rikedomar eller källorna till deras berikande aldrig skulle utsättas för någon juridisk granskning. Det var från denna lilla klick Boris Jeltsin fick pengar (hundratals miljoner dollar) för att bekosta presidentvalskampanjen 1996, då han gick från några få procent i opinionsmätningarna i januari till en komfortabel seger med 54% av rösterna i juni samma år.

Sådan är kapitalismen i Ryssland. En ka-pitalism vars girighet och råhet inte känner några gränser. I ena vågskålen enorma rikedomar som huvudsakligen bara kan ha tillkommit genom brottslig verksamhet. I andra vågskålen - den stora massan av befolkningen i bottenlös fattigdom och förnedring eller med huvudena strax ovanför vattenytan - men i en tröstlös väntan på landet som skulle flöda av mjölk och honung enligt löftena från alla västerländska "experter". -

Fotnot: Uppgifterna hämtade ur rysk press, bl.a. tidningarna Argumenty i Fakty, Nezavisimaja Gazeta, Izvestija, Trud, Sovjetskaja Rossija, Voprosy Ekonomiki, Kapital, Kommersant, Vedomost, Moskovskij Komsomolets.