I januari 2001 samlas 15.000 aktivister från hela världen i Brasiliens femte största stad, Porto Alegre, för att hålla World Social Forum för första gången, ett forum som tar vid efter Seattle, Prag, Nice, för att diskutera, kritisera och utveckla alternativ till den nyliberala ideologiska politiken som dominerat de senaste decennierna. Initiativtagare till mötet är Brasilens LO, MST (de jordlösas starka rörelse), PT (arbetarpartiet) och många andra sociala och politiska rörelser.

Samtidigt möts världens ekonomiska och politiska elit, sponsrade av multinationella företag, i schweiziska Davos. Under kraftig säkerhetsbevakning diskuterar man tillståndet i världsekonomin och slår med hjälp av den repressiva statsmakten ner alla försök till protester.

Forumet i Porto Alegre - ett motforum till Davos - är en färgsprakande fest. Första dagen marscherar 20.000 mot nyliberalismen. Våra krav är enkla: vägra betala skulderna, vägra påtvingade strukturanpassningsprogram, stoppa privatiseringarna, nej till diskriminering och sociala orättvisor. Paneler med Samir Amin, Walden Bello, Kalaysh Satyarti, Ignacio Ramonet, Tariq Ali, Ahmed Ben Bella, Michael Löwy, Marta Hanecker och många fler avlöser varandra. 400 workshops hålls, och på kvällarna är det vittnesmål av arbetarpartiets Lula, författare som Eduardo Galeano, MST-ledaren Joao Pedro Stedile och Hebe de Bonafini (en av de s.k. galna mödrarna från Plaza de Mayo). Sedan följer gigantiska utomhuskonserter som samlar upp till 40.000 människor. Vid avslutningen är lokalen fylld till bristningsgränsen och slagorden för jordockupation och mot imperialism varvas med spontan allsång i form av Guantanamera. Det tar en timme innan programmet kan starta som planerat.

Allt detta är bra nog. Men i Porto Alegre hände något mer. Där återkom konfliktperspektivet på bred front, medvetenheten om att någon tjänar på den ruttnande nyliberalismen, att dialog och diskussion med herrarna i Davos varken är nödvändig, möjlig eller önskvärd för att vända utvecklingen i världen. Endast konfrontation och folkliga massprotester duger.

I direktsänd TV-debatt med George Soros i Davos svarar Hebe de Bonafini på inviterna till dialog: "Mr, du är vår fiende. Ni är monster, hycklare". Georg Soros svarar: "Jag försöker föra en dialog. Men på detta sätt är det omöjligt. Då måste vi avsluta." Hebe fortsätter: "Mr Soros, vet du hur många barn ni herrar dödar varje dag med er mördarpolitik? Ni är skyldiga till fattiga människors död. Vi hatar er allihop!"

Hebe de Bonafini uttrycker det vi alla känner på forumet. Och detta - att gå från dialog till konfliktperspektiv - är den största segern i Porto Alegre.

Daniel Sestrajcic, lärare på Kvarnby Folkhögskola och medlem i Ung Vänster