I höst har er ödestimma slagit. Det är vi som har makt och media överens om - från Sveriges riksdagsmajoritet till Östra Småland och TV-aktuellt.

Ni har kunnat välja vilka fondbolag som ska förvalta en del av era pengar. Dvs. dem vi kallar pensionspengar för att kunna skilja dem från andra pengar.

Det är bra, och exempel på god medborgaranda, att välja fondbolag. Ty lika skadliga som ökade inkomster är för er om de anländer via lönekuvertet, lika välsignelsebringande är de om ni får dem via aktiebörsen. Säger vi som har makten. Säger medierna.

Vi bör lita på våra fondbolag. Säger våra fondbolag i en reklamkampanj som kostar hundratals miljoner. Fast vem bryr sig om kostnader? Det kommer igen, sa gumman som gav grisen fläsk. Vi kommer att tjäna kosing på er, lika mycket som värdeökningen på era pengar under vissa år. Enligt en nyligen utförd undersökning klarar 3 av 10 av oss att dessutom förvalta aktier lika bra som lemuren Dimbja på Skansen.

ATP fungerade ju ändå inte längre. Säger vi som har pengar. Säger våra ekonomer. Säger våra medier. Varför är svårt att förklara. En förklaring är förstås att det i längden blir outhärdligt för oss på penningmarknaden att behöva se så stora fonder ansamlas utan att få en rejäl chans att spekulera med dem.

En annan förklaring kan vara att ni blir för gamla. Om ni envisas med att leva alltför länge så drar ni för mycket pengar. En lösning vi arbetar på är förstås att höja pensionsåldern - så det gör vi. Då gör vi tre flugor på smällen. Dels får vi er att arbeta mer och det tjänar vi pengar på. Dels dör ni fortare om ni arbetar längre; det visade en medicinsk studie samma vecka som beslutet kungjordes om höjd pensionsåldern. Och så ökar ni utbudet av arbetskraft och bromsar lönerna.

Det nya pensionsvalet handlar om mycket. Den är ett första steg mot en privatisering av pensionssparandet, dvs. att så långt möjligt undandra er statliga garantier för en trygg ålderdom. Ty så länge pensioner utgår i pengar och inte i lagrad spannmål, torrmjölk eller bröstkarameller tas de alltid ur produktionen i den tid då de utbetalas - och några andra garantier än politiska finns aldrig för att där finns något att ta.Vi på marknaden behöver däremot aldrig garantera något. Inte sedan vi uppfann konkursen.

Men det handlar också, som oförsynta människor redan påpekat, om att göra er alla till aktiespekulanter. Idealet för oss kapitalister är att ni alla börjar se er som aktieägare i stället för som arbetare och löntagare. Ni byter fackföreningsmötena mot aktiekurser. Ni väntar er mer av börsen än av avtalsrörelsen. Ni gläds när ni blir avskedade, eftersom värdet på era aktier då stiger.

Något direkt motstånd mot denna vår lilla kampanj kan vi ännu tack och lov inte skönja från den etablerade arbetarrörelsen. Tvärtom.

Hans Isaksson