Statliga databaser med detaljerade personuppgifter, registrering av telefonsamtal och datatrafik, kameraövervakning med automatisk ansiktsigenkänning. Mycket känns igen från vår del av världen. I Indien är instrumenten i händerna på en politisk rörelse som vill undanröja sina motståndare. Läs och ta varning!

Digitaliseringen av samhället i de utvecklade kapitalistiska länderna behöver ingen närmare presentation.

Inte heller behöver vi bli påminda om fascismens uppkomst i de relativt underutvecklade kapitalistiska länderna Italien, Tyskland och Spanien under 1900-talet. Det finns inte någon allmän regel som säger att uppåtstigande kapitalistiska länder nödvändigtvis måste gå igenom en fascistisk fas, men hur det växande Indien förenar drag från 1900-talets klassiska europeiska fascism med vårt århundrades nyfascistiska och högerextrema auktoritära globala trend är i viss mån bekant utanför Indien.

Det är också omtalat hur den förment godartade hinduismen förvandlats till en aggressiv militant hinduauktoritär rörelse som inte skiljer sig särskilt mycket från imperialistisk kristen islamofobi eller islamistisk fundamentalism.

Men man har nog inte riktigt förstått utomlands att dessa tre riktningar förenats i Indien i en hinduisk digital auktoritär rörelse som rör sig mot en digital totalitarism.

Förändringen är viktig ur ett geopolitiskt perspektiv. Även om de till synes demokratiska västmakterna tar avstånd från det egna fascistiska förflutna så är de inte särskilt på sin vakt mot den fascistiska auktoritära utvecklingen i nya uppåtstigande kapitalistiska länder som Indien, Turkiet, Indonesien eller Argentina. Västmakterna försöker snarare alliera sig med dessa auktoritära regimer för att främja sina geopolitiska intressen. Det gäller särskilt förhållandet till Indiens hinduauktoritära regim som används mot det Kina som västmakterna fruktar och vill inringa.

I augusti i år slutförde Indien registreringen av den biometriska identiteten för 1,2 av Indiens 1,28 miljarder människor och därmed fick varje indier ett unikt id-nummer, det så kallade aadhaarnumret. Det används sen ett år tillbaka i momsbeskattningen vilket innebär att varje kommersiell transaktion i landet registreras via id-numret med hjälp av ett gigantiskt datanät vid namn GSTN (Goods and Services Tax Network). Dess väldiga informationsmängder lagras i det digitala molnet hos utländska IT-bolag.

Det enda man krävt är att datauppgifterna i molnet skall lagras i Indien - som om man inbillar sig att det finns en brandvägg som gör att data håller sig innanför vissa gränser!

Indiens digitaliseringsprojekt har kostat runt 200 miljarder dollar och utvecklas snabbt. Nästan alla bank- och finanstransaktioner har redan digitaliserats. Haken är att alla transaktioner på mer än 600 dollar måste åtföljas av aadhaarnumret och lagras i en superserver; skenbart av skattemässiga skäl men egentligen av "säkerhetsskäl". Alla investeringar - i fast egendom, på börsen, i aktier, derivat och i andra värdepapper, alla privata lån och även flyg- och tågbokningar - måste åtföljas av aadhaarnumret. Allt detta övervakas i detalj med hjälp av artificiell intelligens och block chain-mjukvara.

10608_01.jpgPolisen i Indien har nu digital tillgång till biometriska uppgifter om 1,2 av 1,28 miljarder medborgare.

Det innebär att den saffransgula hinduhögermaffian vid makten i New Delhi kan kontrollera all tradinginformation och därmed manipulera Indiens aktiemarknad. Den dagliga handeln med aktier uppgick bara i september i år till 30 miljarder dollar. De styrande kan förfölja varje ekonomisk lagöverträdare, inte för att sätta dit dem utan för att tvinga dem att dela med sig av "bytet".

Kinas kommunistiska partis makt bleknar i jämförelse med de rikedomar hindupartiet BJP kontrollerar. Hinduhögern kan kontrollera den indiska ekonomins hela databas; en ekonomi som i år är världens femte största och som 2030 kommer att vara den tredje största.

Naturligtvis genomförs allt detta hand i hand med miljardären Mukesh Ambanis Reliance Industries, Indiens största monopolkoncern, en industrigrupp som redan är störst på telekomområdet och snart väntas få kontroll över bortåt 80 procent av all datatrafik - vare sig det gäller röstsamtal eller dataöverföringar över smarta telefoner eller internet.

Hinduhögerns skenbart nationalistiska regim har som strategisk partner anlitat Microsoft i allians med indiska IT-jättar. Man erbjuder fler än 200 000 stora, mellanstora och små företag i Indien, 29 delstatsregeringar och fler än 5 000 nystartade företag att lagra datauppgifter i molnet. Medan de pratar om data som det nya oljevapnet, ser hindunationalisterna, som annars är paranoida när det gäller nationell säkerhet, inget fel med att lämna ut alla landets affärsdata till ett fåtal utländska digitala monsterföretag.

Vid makten sitter alltså hindupartiet BJP tillsammans med RSS, detta hydraliknande, saffransgula monster som med över hundra underorganisationer har sammanlagt 35 miljoner medlemmar. De håller på att förvandla den indiska staten till en övervakningsstat, baserad på fyra olika program: UID som sköter aadhaarsystemet, National Intelligence Grid (NATGRID), Crime and Criminal Tracking Network System (CCTNS) och Central Monitoring System (CMS). BJP-partiet och det sekulära Kongresspartiet i opposition må ligga i luven på varandra när det gäller val, men de samarbetar när det gäller att bygga upp en stark övervakarstat. Det var Kongresspartiet som tog initiativet till UID och NATGRID.

NATGRID är en integrerad databas som sammanför uppgifter från den statliga underrättelsetjänsten, inrikesspionaget, den federala polisen, myndigheten för terrorbrott och en rad andra polisiära organ.

Det datoriserade polisiära spaningsregistret CCTNS täcker 94 procent av Indiens alla polisstationer. Det har redan flera miljoner dossierer - som inte bara täcker brottslingar och småkriminella utan också "politiskt suspekta och uppviglande karaktärer". De lagrade personuppgifterna rör familjen, adresser och andra informationer som hämtats från polisregister, skattemyndigheter, pass, identitetspapper och så vidare. I Modis smart city-projekt är stadsmiljön i det närmaste helt täckt av övervakningskameror. Med hjälp av automatisk ansiktsigenkänning och de biometriska data som finns lagrade i aadhaarsystemets databas - fingeravtryck och bilder av ansiktet och ögats iris - kan då varje efterspanad person spåras upp.

Modi har byggt vidare på och kraftigt utvidgat program som den tidigare Kongressledda regeringen drog igång. CMS, en kopia av det amerikanska PRISM som sköts av USA:s National Intelligence Agency (NIA), är kärnan i övervakningssystemet. Detta system registrerar alla telefonsamtal, VoIP-samtal, mejlväxlingar och kommunikationer via sociala medier som Facebook och WhatsApp. Uppgifterna lagras i 100 gigantiska servrar spridda över alla delstaternas huvudstäder och andra viktigare städer. Inte bara dataöverföringar i realtid och individers metadata (vilka de samtalat med, vilka hemsidor de besökt etc.) kan övervakas. Staten kan också komma åt innehållet på enskilda medborgares hårddiskar. Dessutom gör CMS det möjligt för regeringen att spåra en individs rörelser genom GPS-övervakning.

Det var tänkt att CMS skulle använda NETRA (Network Traffic Analysis), en inhemsk programvara som utvecklats av det indiska försvaret. Men den "nationalistiska" Modiregeringen tyckte det var bättre att det amerikanska spionorganet National Security Agency (NSA) installerade mjukvaran. BBC avslöjade att "dokument som släppts av Edward Snowden och överlämnats till journalisten Glenn Greenwald visade att NSA laddar upp flera miljarder bytes indiska datauppgifter, vilket gjort Indien till dess femte viktigaste datakälla i världen." Den indiska regeringens användning av CSM är inte godtycklig. Den utgår från den Indian Technology Act 2000 (IT Act) som med revideringar blev mer strikt 2008. Men Indien har ingen lag som skyddar individens integritet.

Indiens Högsta Domstol har slagit ner på den del av IT Act som regeringen använt för att arrestera medborgare som kritiserat regeringen i privata mejl och sociala medier, men inte gjort något åt de vida övervakningsmöjligheter som lagen öppnat för.

Den 26 september uttalade sig Högsta domstolen om aadhaar-systemet. Domstolen dömde inte helt ut det som oförenligt med författningen, vilket en del förkämpar för den privata integriteten väntat sig. Den gav klartecken för regeringen att använda systemet i sociala välfärdsprogram. Men man förbjöd i praktiken privata intressenter att använda aadhaar för identifiering, vilket innebär att aadhaar och dess personuppgifter inte blir tillgängliga för allt från privata banker till IT-jättar som Microsoft.

En av de advokater som drev målet hade varnat för att möjligheten att avlyssna privata konversationer kunde öppna för en "totalitär stat". Närmast i linje med denna argumentation spårade domstolen den totalitära statens kännetecken och dömde ut en bestämmelse som tillåter sammankoppling av medborgares id-nummer med deras mobiltelefoner. Det är en betydande framgång för demokratin och ett svårt bakslag för hinduhögerns planer. Men finansministern talar om att stifta en ny lag för att kringgå Högsta domstolens beslut. Så kraftmätningen kommer att fortsätta.

Modiregeringen har redan lamslagit civilsamhället genom en häxjakt på frivilligorganisationer. Nu har flera kända medborgarrättsaktivister häktats. De fördöms som "urbana naxaliter" då de protesterat mot regeringens brott mot mänskliga rättigheter i kampen mot maoisterna och deras sympatisörer bland stamfolk och fattiga på landsbygden. Baserat på övervakning av e-post och telefonsamtal har många andra aktivister förhörts i detta tillslag.

Den saffransgula övervakarstaten har tagit sina första steg, och lokalt driver RSS valkampanj genom att hetsa mot landets minoriteter. Den digitala totalitarismen kan snart utveckla hela sin kraft. -

Översättning: Malena Rydberg. Författarna är aktivister knutna till det indiska partiet CPI(ml).