Det sitter en lapp på insidan av toalettdörren: "Du vet att det finns anställda på den här arbetsplatsen som ger ut gratis mat till vänner och övrig personal! Vissa av er tror att det är er rättighet att få gratis mat. Glöm det! Det är stöld! Arbetsledarna har även informerat mig om vilka dessa personer är. Skärp Er! Jag kommer att hålla ögonen på Er!" Lite längre ner avslutas lappen (som antagligen är skriven av en av platsledarna eller av restaurangchefen): "Ni har 25% rabatt när Ni inte arbetar. Var glada för det!"

Det är hårt, kyligt och brutalt. All lismande managementteori är som bortblåst. En vän som hörde berättelsen utbrast:

- Det är ju precis som i USA!

Men nu är det inte USA. Det är Sverige. Det är på Avenyn i Göteborg på ett av de multinationella företagen inom fast food-branschen. Här råder raka rör: "take it or leave it". Enligt vissa rör det sig till och med om framtiden, en framtida arbetsmarknad som beskrivs med nyckelord som effektivitet, modernisering och flexibilitet, nedblandat med en stor dos "american dream": "Du kan ju faktiskt arbeta upp dej", "Jag började med mina bara händer och se på mej nu" etc.

Jag tror det är Göran Greider som i sin bok Arbetarklassens återkomst diskuterar begreppet "tjänstearbetare". Han gör den viktiga iaktagelsen att industrin inte är försvunnen utan att industrin eller massproduktionen snarare har erövrat nya branscher. Många av dagens tjänstearbetare utför idag ett jämförbart arbete med gårdagens arbetare inom metallindustrin.

Vad som gäller är uppstyckad arbetsprocess, dålig överblick av arbetet, stress, och kanske mest av allt maktlöshet. Att vara tvungen att välja där val inte finns. Att faktiskt inte kunna påverka sin egen tillvaro. Industrisamhället har inte ersatts av något kunskaps- eller informationssamhälle. Industrialisering och massproduktion har bara tagit sig andra former, kommit in i andra branscher.

"Vi vet vilka ni är. Sluta! Annars?". Varför förvånas när industrins eller massproduktionens intåg i en nygammal sektor också får som konsekvens att de mest föråldrade ledartekniker dammas av? Att årtionden av hård klasskamp från borgerlighetens sida mot en initiativ- och idéfattig arbetarrörelse resulterat i en återgång vad gäller arbetsförhållanden och människosyn är inget som borde förvåna. Vad som förvånar är snarare den kör av naiva röster som har mage att påstå att detta avdammade Machiavellistyrda arbete skulle tillhöra framtiden.

Jag har en tilltro till framtiden. Det finns en del av historien om lappen på toa-lettdörren som kan ses som ett frö till en annan framtid. Längst ner på lappen har någon med en bläckpenna skrivit till en liten kommentar efter skrivningen om att personalen skall vara glad att man har 25 procents rabatt: "Ja, men usel lön".

Daniel Olsson är reporter på tidningen Norrskensflamman och fastfoodarbetare.