Är kapitalismen en följd av en naturlig strävan hos människan att köpa billigt och sälja dyrt? Ellen Meiksins Wood sättter denna populära tes i fråga i en nyutkommen bok. Bo G Nilsson finner hennes argument vara övertygande.

Ellen Meiksins Wood tillhör redaktionen för den oberoende socialistiska tidskriften Monthly Review. Hon har skrivit en kortfattad men mycket läsvärd bok om kapitalismens uppkomst. Hon polemiserar effektivt mot de förklaringar utgående från en "kommersialiseringsmodell" som varit gängse bland borgerliga historiker från Henri Pirenne över Max Weber till Fernand Braudel och som även fått anslutning bland marxistiska historiker som Perry Anderson.

Kommersialiseringsmodellen som förklaring till kapitalismens uppkomst söker visa att människor sedan urminnes tider sysslat med handel och utbyte, en praktik som gradvis utvecklats med stöd i ökande arbetsdelning och tekniska innovationer. Vad som behövdes för att kapitalismen skulle bryta igenom var enligt denna modell att den uråldriga benägenheten för handel och utbyte skulle frigöras från de politiska och kulturella fjättrar som hindrade dess fulla växt. När så skedde, och det skedde bara i västvärlden, kunde inget hindra kapitalismens segerrika frammarsch. Mänskligheten har således från början bestått av rationella och profitsökande individer, som strävat med att maximera sin nytta genom att sälja varor på marknaden. Så ser "människans natur" ut; dvs. om hon bara inte hindras av en förtryckande stat så följer människan i sitt beteende spontant kapitalismens rationalitet. Den "fria" marknaden besitter styrkan hos en naturlag, som vi människor bara med stor fara kan sätta oss upp emot. När kapitalismen "naturaliseras" på detta sätt döljs emellertid dess karaktär av historiskt specifik form med en början och, potentiellt, också ett slut. Och städernas borgare görs till historiens drivande subjekt.

Meiksins Wood visar att denna mo-dell ritar en rak linje från antikens långväga handel mellan kontinenterna fram till den fullt utvecklade kapitalismen. Feodalismen framstår i modellen snarast som en olycklig parentes, som när den krackelerar gör det möjligt för den långsiktiga kommersiella utvecklingen att ta ny fart. Och modellen suddar ut de specifika "rörelselagar" - konkurrensen, profitmaximeringen, kapitalackumulationen - som enligt Marx kännetecknar den kapitalism som tvingar arbetarna ut på marknaden för att sälja sin vara arbetskraft och kapitalisterna att producera effektivare genom att höja arbetsproduktiviteten.

Stadsborgarnas långväga handel, som skapade vinster ur prisskillnaderna mellan olika områden - "köpa billigt och sälja dyrt" - hade ingenting att göra med denna kapitalismens specifika logik. Redan Karl Polanyi visade i Den stora omdaningen (1944, utgiven på svenska av Arkiv 1990) att de integrerade, nationella marknaderna inte var en produkt av den långväga handeln utan av statliga ingripanden. Marxister som Maurice Dobb och Rodney Hilton menade i polemik mot Paul Sweezy i den s.k. övergångsdebatten i början av 1950-talet (samlad på svenska i Övergången från feodalism till kapitalism, Röda Bokförlaget 1979) att köpmännens stadsbaserade handel inte alls upplöste feodalismen, utan snarare var en del av systemet. Feodalismen gick i stället under till följd av sina inre motsättningar, framför allt klasskampen mellan bönder och feodalherrar.

Sweezy hade dock rätt på en punkt, menar Meiksins Wood, nämligen att feodalismens upplösning inte ensam räcker som förklaring till kapitalismens uppkomst. Vad som därutöver behöver visas är hur de kapitalistiska rörelselagarna så att säga sattes i spel, hur den radikala omvandling av egendoms- och utsugningsrelationerna såg ut, som i förlängningen skapade industrialismens snabba produktivitetsutveckling. Meiksins Wood följer här Marx, som i Kapitalet pekade ut den engelska landsbygden som den plats där den s.k. primitiva ackumulationen startade, den process där bönderna och andra småproducenter exproprierades, vilket beredde vägen för kapitalistiska egendomsförhållanden och en kapitalistisk inre marknad.

Under 1500-talet skilde sig England från andra jämförbara stater genom statsmaktens höga grad av centralisering. Där fanns också en mer utbyggd infrastruktur i form av vägar och transportleder, som kunde bilda bas för en integrerad marknad. Den engelska härskande aristokratins hade lagt under sig en mycket stor del av jorden, som brukades av arrendatorer (och inte, som t.ex. i Frankrike, av bönder som själva kontrollerade produktionsmedlen). Arrendatorerna måste konkurrera med och överbjuda varandra på en marknad för arrendekontrakt. För att överleva och kunna betala den höga och variabla räntan blev de beroende av att öka produktiviteten. Om de misslyckades kunde en annan arrendator träda in och ta över. Producenterna blev alltså marknadsberoende för tillgången till jord, till själva produktionsmedlen. I och med det sattes den kapitalistiska logiken i spel, och med den varuproduktion, produktivitetshöjningar och en ekonomisk tillväxt som bars fram av sin egen mekanik.

Aristokratin fick naturligtvis god hjälp av staten när det gällde att avhysa arrendatorer och upphäva folklig sedvanerätt (t.ex. rätt till bete för kreatur och att samla ved på kommunal mark, rätt att plocka överblivna sädesax på åkrarna efter avmejad skörd) för att genomdriva fullt genomförd privategendom till markerna. Resultatet blev inte bara ett högproduktivt jordbruk utan också en växande massa av jordlösa, vilka kunde utgöra såväl arbetskraftsreserv som marknad för billiga konsumtionsvaror. Den centrala punkt från vilken de "kapitalistiska rörelselagarna" uppstod var således producenternas beroende av marknaden för att få tillgång till medlen för sin reproduktion. När det beroendet uppkom sattes de processer igång, som skapade en unik produktivitetshöjning i jordbruket, en omfattande proletarisering och urbanisering samt en massproduktion av billiga konsumtionsvaror.

Meiksins Wood menar t.o.m. att kapitalismen aldrig skulle ha uppstått om inte denna utveckling mot marknadsekonomi hade satt igång i England på 1500-talet. Utvecklingen mot kapitalism fick nämligen fart i andra länder (t.ex. Tyskland och Frankrike) först på grund av det konkurrenstryck som dessa länders ekonomier utsattes för från den engelska industrikapitalismen. Att erkänna och förstå den historiskt specifika förändring av produktionsförhållandena som ägde rum i England under tidigmodern tid är avgörande för att förstå kapitalismen - och för att kunna avskaffa den och ersätta den med något bättre. Bland annat måste vi sätta ett frågetecken för den nu gängse sammanställningen av 1700-talets borgerliga upplysningsrörelse (moderniteten) med det kapitalistiska genombrottet. De två är historiskt åtskilda. Kapitalismen bröt igenom i England under 1600-talet, medan upplysningsidealen om universell mänsklig befrielse från förtryck, ifrågasättande av auktoriteter, rationell planering m.m. utformades inom klasstriderna i ett för-kapitalistiskt franskt samhälle dominerat av en absolutistisk monarki. Den ursprungliga kapitalismens ideologi såg inte så ut, den fokuserade i stället det exklusiva ägandet till produktionsmedlen, vilket legitimerades med de "förbättringar" och den ekonomiska expansion som detta påstods föra med sig.

The Origin of Capitalism

Ellen Meiksins Wood

Monthly Review Press

New York 1999