Det roliga med Dagens Nyheter

Nu skulle Bonniers via Marieberg köpa upp Svenskan också. Tydligen hade det känts lite fattigt att bara kontrollera GT, Expressen, Sydsvenskan, Kvällsposten och DN, dvs all rikstäckande dagspress med undantag av GP (som bara är rikstäckande i Göteborg).

Nåja, Svenskan och DN skulle ju även i fortsättningen ha skilda reaktioner (freudianskt skrivfel).

Det kvalificerade politiska samtalet i Sverige förutsattes således även i fortsättningen vara garanterat och ligga kvar på samma behagliga nivå som debatterna hemma vid frukostbordet på Öfvre Östermalm. Dvs huvudsakligen mellan dem som tycker att vi skall hålla käften, veta hut och arbeta och dem som håller före att vi i stället bör arbeta, hålla käften och veta hut. På kultursidorna skulle vår kulturelit även fortsatt fritt kunna diskutera huruvida det är rätt att visa barnpittar på museum eller inte, och på kändissidan kunde Stig Larsson fortsätta att berätta om hur häftigt det är att lattja med småflickor. Yttrandefriheten garanteras i lag. Den förvaltas av genom oväldiga, självständiga redaktörer, som till exempel DN:s ledarredaktion, där lille Sandberg sedan flera veckor förberett fusionen genom att försvara Microsofts monopol i IT-branschen. Om ett företag får monopol betyder det ju bara att konsumenterna ( ex läsare av dagstidningar) tycker att deras produkt är så bra att de försmår andra, tycker Sandberg. Det är Sandbergs analys av yttrandefrihetens och det offentliga samtalets problem i marknadssamhället.

Om Sandbergs princip skulle tillämpas på åsikter skulle det parti han tillhör sedan länge gått i putten och Sandberg själv äntligen kunnat enrolleras i Kunskapslyftet. Men som god liberal tycker han här fr a att minoritetens åsikter till varje pris måste skyddas. Sandberg skyddar alla minoriteter utom aktieminoriteter. Han har lyckats så bra därmed att Bonniers med åren blivit Sveriges största och bäst skyddade minoritet. Det är sådana som Sandberg, Bergström och Pernilla Ström som gör det lätt för överheten att tolerera yttrandefrihet.

På DN:s kultursida knorrade tamboskapen. Arne Ruth uppfattade att DN traditionellt haft en sk public trust, dvs ett underförstått avtal med allmänheten att aldrig ljuga så öppet så att man förolämpar dess intelligens. Nu letar man efter en ny kulturchefredaktör, som förhoppningsvis saknar sådana hämningar.

För att vid nästa fusionsförsök slippa uppslitande konflikter mellan DN:s olika bilagor bör man välja en kulturredaktör som ännu bättre harmonierar med ledar- och ekonomiavdelning - och Marieberg. Sandberg själv brukar ju framhålla att han läst en bok (jag tror det var Schumpeter). Vore det kanske något?

Eller varför inte Bergström? Han är ju en god liberal, på sistone i det närmaste drogliberal?

Det sket sig med fusionen denna gång. Men det är roligt att följa turerna kring DN.

Ur själva tidningen var det längesedan man fick något roligt.


Ågren

Strax före midsommar framträder en grupp medicinska experter i TV och talar om att Sveriges nuvarande restriktiva linje vad gäller droger är fel och att den saknar vetenskapligt stöd.

Ja, om tillräckligt många vetenskapsmän säger detta så saknar linjen därmed faktiskt vetenskapligt stöd, åtminstone från dem som säger så. Annars har ju i synnerhet de som vetenskapligt studerat drogfrågor (sociologer, medicinare etc) sedan många år förordat en restriktiv linje. Om man verkligen vill förhindra ett beteende finns det inget mer effektivt sätt än att förbjuda det och kontrollera förbudets efterlevnad - det gäller såväl inbrott som bilkörning utan bälte. På inget område blir folks attityd mot ett beteende blir mera positiv för att det är förbjudet.

Men gränserna har öppnats. Förbud är svårare att upprätthålla. Harm reduction är inne. Europa trycker på. Och George Soros. Och Noam Chomsky, och chica, kontinentala grönradikaler på kontinenten. Då räcker det inte med att konstatera att vår jämförelsevis framgångsrika drogpolitik är svår att upprätthålla på grund av påtryckningarna från kommersiella krafter och mondäna innekretsar. Den måste därtill vara fel i grunden.

Socialläkare Ågren (v) ställer upp. Han förklarar dagen därpå i TV att förhållandet att Sverige trots allt fortfarande har en alldeles ovanligt låg narkotikakonsumtion på intet sätt sammanhänger med att den svenska politiken under decennier gjort det ovanligt svårt att knarka här. Det beror i stället på att ungdomsarbetslösheten i vårt land under lång tid släpat efter i förhållande till kontinentens. Nu kommer den ikapp och då ökar droganvändningen. Det kan inga förbud rå på säger Ågren, och i stället föreslår han åtgärder mot arbetslösheten. Och vård av dem som missbrukar. Och fria sprutor.

Det är bra att Ågren vill bekämpa ungdomsarbetslösheten. På vilket sätt en restriktiv linje i drogpolitiken skulle hindra denna kamp förklarar inte Ågren. Ej heller på vilket sätt de arbetslösa ungdomarna skulle vara hjälpta av att man underlättar deras droganvändning.

Man glömmer att harm reduction sedan urminnes tider redan tillämpats på den drog som (härigenom) är vår allra vanligaste: alkohol. I vårt land skördar den därför årligen tio gånger fler dödsoffer än vägtrafiken och ligger bakom minst 70 procent av alla våldsbrott. Antalet berusade på offentlig plats minskade inte för att fylleriet avkriminaliserades och alkoholskadorna ökade explosionsartat då motboken avskaffades. Detta vet Ågren bättre än jag själv.

Bevare oss (och Ågren) för den nya vågen av drogliberalism!


Stoppa hyckleriet

De indiska och pakistanska kärnvapenproven har utlöst sanktioner, som också Sverige hänger på. Dessa sanktioner tjänar till att upprätthålla USA:s världsherravälde och inget annat.

För vad har möjliggjort sprängningarna i Indien och Pakistan? Jo, självklart de faktum att de fem s.k. kärnvapenmakterna vägrar att att avveckla sina kärnvapen utan vill besitta monopol. Det betyder att stater med regionala stormaktsambitioner (t.ex. Sydafrika och Israel), som vill hålla sig någorlunda oberoende av de gamla imperialistländerna finner det nödvändigt att utveckla egna kärnvapen.

Vill vi undvika atomkrig, måste alla kärnvapenstater avveckla, med de fem i spetsen.

Man behöver inte applådera de indiska och pakistanska sprängningarna. Indiska kommunister har riktat hård kritik mot sin chauvinistiska regering. Men internationella krav på kärnvapenstopp som inte vänder udden mot USA, går USAs ärenden.

Avbryt sanktionerna mot Indien! Kräv total kärnvapenavveckling!


Hasch i hudkräm

Butikskedjan Body Shop planerar att lansera en ny serie hudkrämer med cannabis, rapporterar norska Klassekampen. Ett blad från haschplantan finns avbildat på burkarna med de nya hudkrämerna. Organisationen Ungdom mot narkotika (UMN) har inlett en kampanj för att stoppa försäljningen, som de betraktar som smygreklam för hasch och "förtryck på burk". Ägaren till Body Shop, Anita Roddick, deltog 19 mars i år i en stor demonstration i London för fri hasch och legalisering av narkotika. Dagen efter lanserade hon sina hudkrämer av hampolja. Hon delade också ut cannabisfrön till de närvarande vid lanseringen, men varnade dem för att de skulle bryta mot lagen och riskera att bli fängslade om de odlade fröna, vilket hon starkt beklagade.


Den enda utvägen

En ny nationell konflikt på Balkan ställs nu i fo-kus: Kosovo. Men den är inte ny. Det är tio år sedan Milosevic i ett försök att avleda och splittra arbetarklassens missnöje med de ekonomiska och politiska förhållandena i landet organiserade en stor ultranationalistisk serbisk demonstration mot Kosovos albaner. Sedan dess har de imperialistiska makterna finansierat och stött kroatiska och slovenska nationalister och muslimska extremister för att stycka upp Jugoslavien och ockupera Balkan. Nu vill stormakterna stycka Serbien eftersom serberna har motsatt sig utländsk inblandning. Då är det dags att spela det albanska kortet.

Nato uppmuntrar konfrontationen mellan Kosovos albanska befolkning och serberna och söker förevändningar för att ytterligare aggression och ockupation av Balkan. Olika albanska grupper kräver autonomi eller oberoende för Kosovo för att ställa området under Natos kontroll. Och EU-parlamentet röstar med stor majoritet för ett eventuellt Natoingripande mot de jugoslaviska styrkorna inom den suveräna jugoslaviska statens internationellt erkända gränser!

Grundfrågan för alla folk på Balkan är att bekämpa Natos ockupation, som underblåser de nationella konflikterna. Nato är den största krigsmaskinen på Balkan. Från de baser som Nato installerat förbereds nya krig.

De nationella minoriteternas kulturella och språkliga rättigheter kan inte tryggas genom imperialistisk intervention. Imperialisterna profiterar på den splittring som skapats genom de nationella motsättningarna. En fast enhet mellan folken är inte möjlig utan att varje folk självt bekämpar sina "egna" chauvinister och kämpar mot den diskriminering som dess "egen" bourgeoisie organiserar mot de nationella minoriteterna.

Foklig enhet mot fascismen, imperialismen och deras nationalistiska medlöpare ledde till seger i andra världskriget. Det är fortfarande den enda vägen till en seger för folken i Kosovo och på Balkan.


Stämma i september

Clarté kallar till stämma i Stockholm lördag den 26 och söndag den 27 september. Senast höll Clarté stämma i Malmö försommaren 1996, och nu är det dags igen att diskutera politik, se över program och stadgar och välja ny förbundsstyrelse.

Lördagen kommer att ägnas politiska och ideologiska diskussioner, och till dem är alla intresserade välkomna. Vi tar upp marxismens möjligheter idag, världsläget och de folkliga rörelsernas läge, nationellt och internationellt. På söndagen hålls sedvanliga stämmoförhandlingar, öppna för alla medlemmar i Svenska Clartéförbundet. Om du inte är medlem i Clarté, men vill ha mer information om stämman och diskussionerna på lördagen, så skriv till Clarté, Bondegatan 69, 116 34 Stockholm. Märk kuvertet stämman. Vi skickar också gärna förslag till program och stadgar till var och en som så önskar.

Om någon medlem läser detta och till äventyrs inte har fått en separat kallelse, ber vi vederbörande höra av sig så snabbt som möjligt!


För Avon och friheten

Strax före första maj var det upplopp i städerna Zhangjiajie och Hengyang i Hunanprovinsen i centrala Kina. Åtta personer trampades ihjäl. Arga människor hade kommit långväga ifrån. De var över tiotusen, och de var alla försäljare av en elektrisk apparat för fotmassage. Vad fick dem att lämna sina hemprovinser för att fara till Hunan och bråka? Kring sekelskiftet uppfann Mrs PFE Albee vid California Perfumes i New York en ny affärsmetod. Hon gick från dörr till dörr och övertalade sina kunder att köpa parfymer inte bara för eget bruk utan också för vidare försäljning till nya kunder, vilka i sin tur gjorde samma sak. På så sätt kunde kosmetikan spridas epidemiskt i staden. Pyramidförsäljningen var uppfunnen.

Mrs P F E Albee dog obemärkt 1914, men företaget hon arbetade för utvecklades till den största kosmetikakoncernen i världen. Efter andra världskriget bytte bolaget namn till Avon Products.

Hundratusentals Avon ladies traskade runt i förtorterna med sina varuprover och värvade nya hemmafruar till affärsrörelsen. Men på sjuttiotalet stannade utbredningen av. Allt färre kvinnor var hemma när försäljarna ringde på dörren, och de som öppnade var alltmer ovilliga. Koncernen hamnade i kris. Fanns det någon utväg? Att expandera utomlands. Så hamnade Avon i Kina. Ett par miljoner kineser värvades av Avon och andra direktförsäljningsbolag från USA. Inhemska företag tog också efter.

Det var inte svårt att rekrytera försäljare. För arbetslösa och utblottade i den liberaliserade ekonomin var pyramidförsäljningen ett hopp. Många lät sig övertalas av de entusiastiska agenterna för firman Kang Fu Bao från Hunan. De lånade pengar till att skaffa sig ett lager elektriska fotmassörer, apparater som enligt ryktet kunde säljas vidare med 60 till 70 procents vinst.

Men i slutet av april beslöt regeringen i Beijing att förbjuda affärsmetoden. Den mindes hur pyramidspelen i Albanien störtade en hel nation i olycka.

För landet var beslutet nödvändigt. För de många hundratusen direktförsäljarna var det en katastrof. Deras lager av elektriska fotmassörer, kosmetika och andra varor var plötsligt utan värde. Tiotusen av dem reste till Hunan för att hos Kang Fu Bao kräva sina pengar tillbaka. När polisen ingrep blev det upplopp.

Nu protesterar USA mot förbudet. Omtanken rör inte de ruinerade kinesiska försäljarna. På spel står kosmetikakoncernen Avons vinster. Det är inte förenligt med frihandel och fri företagsamhet att förbjuda affärsmetoder som drar ofärd över folk. Om den kinesiska regeringen visar sig omedgörlig blir det snart tal om mänskliga rättigheter också.