Vad är en arbetarskrivare? Så här berättar Annika Engström från Luleå om sig själv: "Lejontämjare var helt klart det enda yrket när jag var fem år. men i tvåan beslutade jag mig för att regissör var bättre. I tonåren var jag absolut säker på att bli författare. Jag blev fräsare."

Vid sidan om detta fräsande skriver Annika barnböcker.

Gustaf Forssell från Sundsvall är en annan typisk arbetarskrivare. Först var han i många år reparatör på Östrands sulfatfabrik. Sen arbetade han några år till som arbetsterapeut. Så gav han ut en novellsamling och fick stipendier.

Det är vad man brukar kalla en spikrak karriär, för nu behöver han bara arbeta deltid som arbetsterarpeut och kan ägna två förmiddagar i veckan åt sitt fortsatta författarskap.

Vi är 200 medlemmar i Föreningen Arbetarskrivare. Vad ska det vara bra för? Varför ska man, som det står i våra stadgar "stöjda och uppmuntra författarskap med utgångspunkt i arbetet"? Varför ska arbetsterapeuter, bussförare, fräsare eller arbetslösa berätta om sina liv?

Jag ställde den frågan till en av våra medlemmar, Stig-Lennart Godin, som för övrigt fick Ivar-Lo priset förra året. Han borde veta för han har gått på universitetet och doktorerat i litteraturvetenskap.

Stig-Lennart funderade och sa:

- Behövs litteratur? Behövs böcker? Du, den frågan liknar den om meningen med livet. Vem kan svara på det?

Göran Greider, poet och debattör och medlem hos oss, har ett tydligare svar:

"Kultur handlar om makt och vanmakt. När människor börjar skapa kultur - då griper de tag i makten."

Ytterligare en annan av arbetarskrivarna, Zebaot X, alias Roger Jönsson som kommer från en norrbnottisk by vid namn Övre Ensamheten, låter sitt alter ego uttrycka sina ambitioner på följande sätt:

"Jag är geniet som ska lyfta det här erbarmliga landet ur sin kulturella skymning och samtidigt skaka skiten ur dönickarna som befolkar salongerna med sin navelskådande DYNGA!"

Personligen tycker jag han är lite onyanserad, men säg så här istället:

Att vara avantgarde och postmodern inom litteraturen klarar vilken fårskalle som helst. Betydligt svårare är att skildra den tid vi lever i just nu. Det är sådana berättelser som ska rädda världen.

Pelle Olsson är författare och ordförande för Föreningen Arbetarskrivare