Mathias Cederholm läser en bok som avslöjar det västliga välståndets ursprung. Glöm BNP-statistiken och det vanliga pratet om globaliseringen!

Det finns böcker som man väntar på, kanske utan att ens veta om det. Och plötsligt dyker de upp! Som denna bok, John Smiths Imperialism in the Twenty-First Century: Globalization, Super-Exploitation, and Capitalism's Final Crisis.

Det har pratats länge om den nya globaliserade produktionsprocessen och dess implikationer. Hur går egentligen exploatering till i detta system? Smith ställer sig just den frågan: vad händer när en T-tröja, en iPhone eller bönorna till en kopp kaffe produceras för en obefintlig kostnad, under ofta förfärande arbetsvillkor i Syd, för att sedan säljas med ett oerhört prispåslag i Nord? Vart går profiten? Vem vinner på alltihop? Enligt de klassiska modellerna är allt som det ska; Syd industrialiseras, allt sker den "naturliga" vägen, komparativa fördelar, allt blir bara bättre osv. Men det är mycket som skaver i den berättelsen. Det är ju inte så att pengarna flödat från Nord till Syd de sista 40 åren. Bokens huvudtitel kan alltså vara något förledande, och tyvärr inleder inte heller Smith med någon definition av imperialism. Det är imperialism i en speciell mening han är ute efter.

Historiskt startar, enligt Smith, den avgörande processen med den outsourcing som lägger i en ny växel i de industrialiserade länderna i samband med krisen på 1970-talet. Detta är en gammal metod, flytta produktionen till platser där arbetskraften är billigare. Inga fackföreningar, ingen arbetsrätt, billiga kvinnor och barn. Det har hänt i Europa, i USA, och sedan över hela världen. Ett verktyg på senare tid har varit de ekonomiska frizoner som byggts upp i många länder i Syd, där ett slags systematiskt vilda västern fått råda vad gäller lagar, skatter, tullar, organisationsförbud. Allt med syftet att pressa löner. Men något annat är nytt. I vågen från 1970-talet är det inte minst distributörerna i Nord som bygger upp produktion i Syd. Tänk K-mart. Detta sker ofta "på armlängds avstånd" med formellt fristående men egentligen fullständigt beroende underleverantörer, eller enkla kontraktsbönder. Det produceras billiga konsumtionsvaror i Syd, som transporteras över världen och säljs förhållandevis billigt i Nord men ändå med enorma prispåslag om man jämför med den egentliga produktionskostnaden. Detta har efterhand konkurrerat ut stora delar av industrisektorn i Nord, samtidigt som priset på konsumtionsvaror kunnat sjunka här.

Avgörande är att mycket av detta kontrollerats av bolag i Nord, vilket många ekonomiska analyser länge missat. Det har i hög grad handlat om en explosion av världshandeln som skötts inom de framväxande transnationella bolagen, inte mellan företag i olika nationer. Den faktiska produktionen av varor kan sägas ha flyttat från Nord till Syd, och i Nord har istället en, enligt Smith, enorm tjänstesektor växt fram med allt från marknadsförare till finansakrobater. Många av dessa är närmast improduktiva bihang till den egentliga globala värdekedjan.

Eftersom produktion mäts i slutna svarta lådor tror man därmed att Nord gått mot ett mystiskt postindustriellt samhälle, med företag som ändå visar hög produktivitet enligt siffrorna. Men flera saker är förrädiska här. Många varor produceras någon annanstans, det är bara slutstegen i processen som mäts i Nords prisnivåer och blåser upp det statistiskt noterade förädlingsvärdet här. Profiten ser ut att uppstå där varorna konsumeras, förenklat uttryckt. Trots att produktionen i Syd ökat enormt såg ländernas andel av de globala förädlingsvärdena länge ut att stå stilla eller till och med sjunka.

Hela den här processen har varit en del av en global omvandling där för första gången en verkligt globaliserad arbetarklass (i vid mening) trätt fram. Det som kallas för den ekonomiskt verksamma befolkningen ökade från 1,9 till 3,1 miljarder människor mellan 1980 och 2006, och det riktigt stora har hänt i Syds framväxande ekonomier, där 84 procent av den globala arbetskraften var verksam 2006. Detta har drivits på av nyliberal politik i Syd, skuldkriser, industrikriser, kriser för jordbruket och demografiska förskjutningar som skapat en enorm underklass som pressar lönerna, inte minst genom en massiv expansion av "informella" oreglerade arbetsförhållanden. En avgörande del av omvandlingen är kvinnors inträde i tillverkningsindustrin i Syd, ofta just i dessa informella anställningsformer. Detta har förstärkt det komplexa samspelet mellan patriarkala relationer, klass och imperialism. Starka ekonomiska intressen underblåser en reaktionär syn på kön och familj för att upprätthålla dessa förhållanden. Kvinnor och barn är helt enkelt trevligt billig arbetskraft. Sammantaget har utvecklingen lett till ökande internationella löneskillnader både mellan och inom länder. Och arbetslönernas andel av BNP har minskat i accelererande takt i hela världen.

10409_01.jpg 

Smith fördjupar stegvis en principiell kritik av de traditionella tolkningarna av den här processen. Att många bolag utlokaliserat produktion till formellt fristående företag, kontraktsbönder och liknande i Syd, har hållit direktinvesteringarna nere, vilket av ekonomer (även marxistiska) tolkats som att ingen exploatering sker. Försöken att göra ländernas lönenivåer jämförbara med hjälp av köpkraftspariteter visas ha avgörande brister, t.ex. den "mytologiska" genomsnittliga varukorgen, och justeringar som gjorts har gett nya märkliga resultat t.ex. vad gäller hur stor andel av befolkningen i olika länder som kan räknas som extremt fattig. Allmänt gäller att Syd fortfarande får betala dyrt för insatsvaror från Nord.

Smith kritiserar BNP-begreppet för att kasta en slöja över sammanhangen eftersom det blandar samman de värden som skapas i faktisk varuproduktion och det pris varan får vid sin försäljning i slutledet. Det handlar egentligen om tre olika illusioner: BNP tenderar att uppvärdera den improduktiva finansiella sektorn, missar tendensen med en betydligt högre andel konstant kapital och därmed lägre mervärde i varuproduktion i Nord, samt ignorerar skillnader mellan Nord och Syd i exploatering. En nyare ansats fokuserad på globala värdekedjor välkomnas av Smith som åtminstone ett steg på vägen, men den missar ändå avgörande inslag.

Här blir den marxistiska ansatsen allt viktigare. Standardsynen på produktivitet tas upp. Smith betonar att stora delar av det arbetsintensiva produktiva arbetet, och därmed produktionen av bruksvärde, placerats i Syd där bytesvärdena är betydligt lägre. När varorna når Nord skjuter bytesvärdena i taket, och ger sken av att de kapitalintensiva företagen där har en fantastiskt hög förädlingsgrad och produktivitet. Här behåller Smith den gamla distinktionen mellan produktivt och icke produktivt arbete, men med en del intressanta nytolkningar som skulle behöva en egen diskussion, samt påpekandet att alla typer av lönearbete kan, och brukar, inbegripa exploatering. Arbetskraften i Syd är enligt Smith överexploaterad. Den är inte mindre produktiv än den i Nord, den har inte någon "naturligt" låg lön utifrån dess relativa produktivitet. Men skenbilden att löneskillnaderna är naturliga på grund av skillnader i produktivitet har upprepats även av en rad marxister, med slutsatsen att exploateringen är högre i Nord än i Syd. Detta vänder Smith sig emot med en utförlig argumentation som är ett av bokens avgörande bidrag.

Smith analyserar överexploateringen med hjälp av den marxistiska teorins arbetsvärdelära, med vissa revideringar. Ett steg är förtydligandet att mervärde, redan enligt Marx, kan ökas på flera vis. Fokus bland marxister har vanligen legat på absolut mervärde (öka arbetstiden) och relativt mervärde, det vill säga en höjd produktivitet som gör arbetarnas konsumtionsvaror billigare. Men överexploateringen möjliggörs främst genom att sänka reallönerna och arbetarnas konsumtion. Vilket enligt Smith är just vad som skett i Syd med de olika kriserna sedan 1980-talet. Samtidigt levererar det arbetsintensiva arbete som utförs i varuproduktionen i Syd en betydligt högre andel mervärde.

I anslutning till detta tittar Smith tillbaka på den marxistiska imperialismteorin. Han menar att Lenins teori om monopolkapitalet överdrivits av många. Man får inte glömma Lenins parallella funderingar kring förtryckande och förtryckta nationer. Apple, H&M osv. exploaterar idag ofta, som vi sett, inte genom direktinvesteringar, utan "fångar" mervärdet i en produktion på armlängds avstånd. Smith är positiv till de ansatser som gjordes inom beroendeskolan under 1970-talet, men den hann inte påbörja en analys av de processer som uppstod med utlokalisering av varuproduktion till Syd.

Smith menar att det kapitalistiska systemet under 1970-talet gick in i en systemkris som temporärt löstes med att man lät en explosion inom finanssektorn upprätthålla efterfrågan i Nord, samtidigt som företagens profiter räddades av flytten av varuproduktion till ett alltmer överexploaterat Syd. Fokus försköts alltmer till att sänka kostnader genom att ersätta arbete med billigare arbete någon annanstans, i stället för att öka arbetets produktivitet. En ond cirkel med överproduktion av varor och överackumulation av kapital accelererade. Krisen 2009 var en ny etapp som fördjupade systemkrisen.

Det tydligaste uttrycket är USA:s negativa handelsbalans till följd av en massiv import av konsumtionsvaror samtidigt som det inhemska kapitalet undviker produktiva investeringar. Hellre satsas på improduktiva delar av värdekedjorna, som att bygga varumärken, eller på uppköp av egna aktier.

Underskotten i handeln finansieras genom de dollartillgångar som exportländer världen över fortsatt låter gå tillbaka till USA, trots låga räntor. Men i många av exportländerna i Syd har nya stora skuldberg byggts upp under vågen av nyindustrialisering, med, än så länge, billiga dollar. Smith varnar för en stundande skuldkris när räntorna går upp, och för att en tid av intensifierad handelskonkurrens mellan länder är att vänta, vilket aktualiserats med Trumpadministrationens utspel. Alla länder vill försöka exportera bort arbetslöshet och kapitalförstörelse till andra i ett nollsummespel.

10409_02.jpgImperialism av John Smith

Smith menar att vi fortsatt befinner oss i den systemkris som skjutits upp med olika medel sedan 1970-talet. Detta avslutande resonemang har många tänkvärda spår men samtidigt svagheter. Ibland tar dagsaktuella iakttagelser över den mer övergripande analysen.

Smith utvecklar en elegant och bred kritik av mainstream-ekonomins globaliseringsmodeller och samtidigt en välgörande revidering av den marxistiska traditionen kring frågan. Liksom Marx rycker han bort ideologiska slöjor för att avslöja ytterst konkreta makt- och exploateringsrelationer. Boken lämnar en rad frågor efter sig. Många resonemang behöver studeras noggrannare och statistiken kontrolleras. Själv är jag exempelvis övertygad om att relationen mellan pågående demografiska förskjutningar inom och mellan länder, och förändringar av ekonomier och arbetsmarknader, är något som måste diskuteras långt mer ingående än vad som hittills gjorts.

I den inommarxistiska debatten togs boken emot väl på många håll, och återkommande invändningar har i hög grad rört avgränsningar snarare än fundamenta. Hur specifik är egentligen exploateringen Nord-Syd, om man tänker på att det även inom Nord växt fram större sektorer präglade av prekariat och papperslösa? Förvisso är dessa mer inriktade på billig tjänsteproduktion för en övre medelklass än på varuproduktion, och ingår knappast i värdekedjor som går till Syd. I hur hög grad är den nya vågen av överexploatering något kvalitativt nytt jämfört med tidigare faser av liknande extrem exploatering i exempelvis 1800-talets industriländer eller i kolonierna? Hur ska Smiths modell kopplas till analyser av finansialiseringen, något som Smith själv menar är en viktig parallell utveckling om än ofta överbetonad? Hur fastlåsta är länderna i Syd i överexploateringen?

Smith för själv resonemang kring att Kina är på god väg att lämna den typiska Syd-relationen, liksom vissa tidigare ekonomiska tigrar har gjort. Men han framhåller samtidigt ett förhållande som för lång tid framöver lär hålla kvar flertalet övriga Syd-länder i överexploateringen om inget radikalt görs. Det är de stängda gränserna, hindren för människor att röra på sig. En järnbur, som på systemnivå kommer att tvinga kvar ett flertal Syd-länder i en kombination av en trasig, alltmer prekär grå arbetsmarknad, överexploatering och en artificiell överbefolkning. Men samtidigt har en enorm kraft utvecklats, i och med att vi nu globalt har en större arbetarklass, eller arbetande klass, än någonsin tidigare. Smiths bok ringar in ett antal pusselbitar som kommer att bli avgörande i ett historiskt drama som redan börjat veckla ut sig. Frågorna handlar om Nords exploatering av Syd, om de stängda gränserna i världen, om kapitalismens konstanta kris, och om det globala proletariatet.

Imperialism in the Twenty-First Century

Globalization, Super-Exploitation, and Capitalism's Final Crisis

John Smith

Monthly Review Press 2016