Clartébloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.

I det sista numret av Clarté som kom ut förra året (4/17) fanns det med några intressanta artiklar om den ekonomiska kris som vi står inför. Per Björklund beskrev hur bostadsbubblan, när den väl spricker, kommer att påverka och kyla ner resten av ekonomin. Även Gustav Ingman beskriver hur byggsektorn på ett väldigt påtagligt sätt påverkar resten av ekonomin och hur byggbranschen tidigare användes för att minska konjunktursvängningarna. Såvitt jag kan se, stämmer allt detta och även jag håller med om att vi står inför en stundande kris. I en sådan situation, som vi då alltså befinner oss i, är det desto viktigare att framhålla de revolutionära perspektiven. Med detta misslyckas både Ingman och Björklund.

Den första frågan man som kommunist bör ställa sig är: är det kommunisternas uppgift att förvalta kapitalismen? Läser man Björklund och Ingman verkar svaret vara ja. Inga revolutionära perspektiv hålls fram och socialismen omnämns inte ens som ett perspektiv långt in i framtiden.

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar.

Jag börjar mitt svar på Peter Sundborgs senaste inlägg bakifrån, dvs med hans avsnitt om imperialism och monopol. Där skriver PS: ”Vissa marxistiska teoretiker har gjort ett stort nummer av att Lenin i sin bok om imperialismen i en mening verkar uttrycka uppfattningen att monopolismen kan upphäva konkurrensen, det vill säga upphäva en av kapitalismens grundläggande motsättningar. / ,,, / Men på grundval av denna enda lilla mening har de marxistiska skribenter byggt upp en hel teori om Lenins misstolkning av Marx och Lenins felaktiga imperialismuppfattning. Det är ett fantastiskt bygge. Men det faller ju ihop som ett korthus om man konstaterar att de uppenbart gjort en feltolkning.”

Nu ger PS inga argument för sina omdömen. Vilka syftar han på? Varför har de feltolkat Lenin? Det framstår som en smula förmätet att utan vidare argument hävda att tex Anwar Shaikh, vars idéer jag kort presenterade i ett inlägg härom dagen, skulle bygga sin kritik på ”en enda mening” (vilken?). Och vad menar PS med det avgörande men vaga uttrycket ”upphäva konkurrensen”? Om han menar avskaffa konkurrensen i verkligheten, har han fel. Ingen teoretiker av betydelse som jag känner till har påstått att Lenin hävdar att monopolen har avskaffat konkurrensen i verkligheten.

Jan Myrdal påstår i senaste numret av FiB att USA och Nato nu håller på att förbereda en situation som ska ”möjliggöra ett avgörande förstaslag” och kunna bomba Ryssland med atomvapen innan de har möjlighet att svara. Den enda ”verklighetsbakgrund” han anger är att de internationella kärnfysikernas Science and Security Board flyttat fram sin domedagsklocka till två och en halv minut före midnatt.

Nu är det ju inte första gången Myrdal menar att krigsrisken är akut. I själva verket har han hävdat det konstant sedan åtminstone 1951 (när den kanske var det). I april 2014 hävdade han med anledning av utvecklingen i Ukraina på Lindelöfs Blogg: ”Nu är storkrig i Europa möjligt; ja nästan troligt…Om inte Ryssland denna gång – som Sovjet och Kina 1952 – med militär beredskap förmår tvinga Förenta staterna till reträtt (och/eller spränga EU-fronten) då blir kriget oundvikligt. Ryssland kommer då att tvingas inleda ett krig i Europa som blir vad som kan kallas ett ´rättvist krig’.”

Som framgått av tidigare trådar skriver Jan Myrdal i nya numret av Folket i Bild, 1/2018, att Clarté i internationella frågor hamnat ”på en typiskt trotskistisk linje” (s. 37). Vad som i detta sammanhang menas med trotskistisk linje framgår av de två exempel som nämns i texten. Under spanska inbördeskriget avstod trotskister från enighet med den lagligt valda regeringen och borgerliga demokrater mot de fascistiska revoltörerna för att i stället driva klasskamp mot kyrka och borgerlighet. I Frankrike under andra världskriget ville trotskister inte ansluta sig till det samlade motståndet mot de tyska ockupanterna utan manade till kamp mot såväl tysk som allierad imperialism.

Clarté har aldrig förespråkat en sådan politik. Exemplen tydliggör inte, eftersom de är väsensskilda från läget i Sverige i dag. Sverigedemokrater, Nya Tider och andra identitärer har inte tillsammans med ÖB Bygdén startat inbördeskrig, och delar av Sverige är inte ockuperat av en aggressiv, revanschistisk imperialistmakt.

Vi lever i högerns skördetid.
I gårdagens riksdagsdebatt fick vi se hur Stefan Löfvén återigen reste sig upp i sin fulla längd och dunkade sin näve i golvet. Vår statsminister var uppenbarligen provocerad av Jimmy Åkesson, som i sin tur känt sig provocerad av SD:s stagnerande och vikande opinionsstöd. Åkesson tyckte därför i Riksdagen att vi i Sverige som vanligt skulle ta efter "världens lyckligaste land", Danmark, ty han hade i sitt husorgan Nya Tider läst att man där "sätter in militär mot kriminella gäng ". Vilket är Åkessons/Nya Tiders tolkning av budskapet om att i grannlandet 160 soldater har snabbutbildats för att kunna avlasta vid gränskontrollerna mot Tyskland och ta över bevakningen av bland annat Synagogan i Köpenhamn.

Anwar Shaikh

Ulf Grönkvist skrev till webbredaktionen och efterlyste exaktare källor till de uppfattningar jag tillskriver ekonomen Anwar Shaikh i början av mitt blogginlägg om imperialismens teori och verklighet. De följer här. Eftersom Shaikh är en av vår tids viktigaste Marxinfluerade ekonomer och dessutom är en pionjär i utvecklandet av alternativ till den sk monopolkapitalismskolan, tar jag tillfället i akt att göra en kort presentation av hans tankar.

Shaikh utvecklade tidigt en kritik av teorier som tillmäter monopol och andra slag av imperfekt konkurrens en avgörande betydelse i förklaringar av den moderna kapitalismens utveckling och dynamik. Huvudfelet med dessa teorier sägs vara att de utgår från neoklassikernas idé om perfekt konkurrens, som de därefter försöker modifiera på olika vis. Shaikh anser att det är en utgångspunkt som är behäftad med så stora fel, att den är oanvändbar för vetenskapliga syften. Och det oavsett om teorierna förutsätter att  perfekt eller imperfekt konkurrens råder. Mot detta ställer han Marx teori om konkurrens som han liknar vid ett brutalt krig, där alla medel är tillåtna och där olika sektorer av ekonomin som regel befinner sig i tillstånd där de har olika stora profitkvoter. Vilket innebär att jämvikt i neoklassikernas mening inte råder. Konkurrensens utjämning av profitkvoterna till en samhällelig genomsnittsprofit gör sig gällande bara på sikt, som en tendens. Men eftersom den inte kan elimineras är denna tendens tvingande och det som förklarar kapitalismens dynamik och rörelselagar.

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar.

Läget inför oktoberrevolutionen. Benny Andersson påstår, om jag fattat rätt, att bolsjevikernas och Lenins bedömning av läget strax före oktoberrevolutionen grundade sig på en felaktig, deterministisk analys av kapitalismens och imperialismens motsättningar. En analys som bland annat innehöll en förutsägelse om att revolutioner skulle äga rum i Västeuropa, revolutioner som var nödvändiga för utvecklingen i Ryssland. Lenins felaktiga analys av kapitalismens och imperialismens motsättningar bestod i att han inte insåg att konkurrensen var viktigare än monopoliseringen och att kapitalismens möjligheter att överleva därmed ökade avsevärt.

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvannHundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar.

I slutet av 1800-talet hade kapitalismen, enligt Lenin och många andra teoretiker inom den dåtida vänstern, inträtt i ett nytt stadium där monopolens dominans i ekonomin och imperialismens i politiken utgjorde de viktigaste dragen. Boken ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” sammanfattar på ett populärt sätt Lenins analys av denna antagna nya epok, som enligt honom skulle bli kapitalismens sista. Emellertid saknas det en klar redovisning av hur det nya förhåller sig till de grundläggande samband och motsägelser som Marx ägnar Kapitalet åt att analysera. Begrepp som konkurrens och monopol ges klara definitioner på en abstrakt nivå hos Marx. Och relateras sedan till verkligheten genom en serie steg där empiriska bestämningar, komplikationer och motkrafter tillförs. Hos Lenin däremot får vi nöja oss med oklart definierade versioner av dessa begrepp, som hämtats från Hilferdings Finanskapitalet, snarare än ifrån Marx. I likhet med Anwar Shaikh och många andra nutida marxistiska ekonomer, anser jag att Hilferding, och i hans efterföljd Lenin, gravt missuppfattade Marx syn på konkurrens och monopol.