Clartébloggen

På Clartébloggen, som är socialistiskt partipolitiskt obunden, publiceras inlägg som debatterar och informerar. Författarna behöver inte tillhöra förbundet och innehållet ger inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter. Alla inlägg delas normalt på de sociala media där Clarté är aktivt.

Katedralen, Plaza de Cespedes. Foto: Benny Andersson

Turistbilder, men inte utan intresse. Plaza de Cespedes, det historiska Santiagos hjärta. Döpt efter Manuel de Cespedes, som startade det första befrielsekriget mot spanjorerna 1868, genom att samtidigt frige sina slavar och förena kampen för nationell befrielse med kampen mot slaveriet. En lyckad formel. Före detta slavar och spanskättade kubaner slogs sida vid sida mot det spanska förtrycket. En av orsakerna till att det finns väldigt lite rasism på Kuba.

Med taxi längs Malecón. Foto: MA.

”Det fanns inte mat, inte kläder eller elektricitet på fyra år.”  Den unga kvinnan som sitter mitt emot mig på ett hustak vid Havannas strandpromenad, Malecón, ser på mig. Bakom henne sjunker solen sakta ner i havet.  Hon berättar om sin barndom i Holguin under de svåra åren i början på 1990-talet, då handeln med det forna sovjetblocket upphörde och Kubas ekonomi kollapsade på några veckor. ”När jag växte upp var det fortfarande brist på det mesta. Många av mina väninnor sålde sig.” Men hon hade valt en annan väg, studerat och tagit en hög akademisk examen. ”Ändå jobbar du som yogaledare för turister”, säger jag. ”Mer pengar, större frihet”, hon rycker på axlarna.

Det svenska samhället befinner sig i en kronisk kris. Sjukvården går mot en total anarki, rättsapparaten dignar under en okontrollerbar brottslighet, skolan befinner sig i fritt fall, inkomstklyftorna växer, den unga generationen mår allt sämre och bostadsmarknaden håller på att kollapsa under sin trefaldiga tyngd; bostadsbrist, lånebubbla och en ökande svarthandel. För att bara nämna några av krisens delar.

En stilla önskan, nu när fotbolls-VM har avgjorts, skulle vara att journalister upphörde med att beskriva och förhålla sig till storpolitik som vore det en fotbollsmatch. Bara för att lag Trump eller lag Putin spelar fult, så betyder det nödvändigtvis inte att alla deras motståndare är värda vår respekt eller vårt förtroende.

I slutet av juni träffades eurozonens finansministrar för att avgöra Greklands framtid. Redan från början stod det klart att det inte skulle bli tal om någon skuldavskrivning. Istället valde de att skjuta kostnaderna på framtiden och förlänga det grekiska folkets lidande. I skuggan av dessa händelser pågår en rättegång i Aten, där sex före detta Ericsson-chefer står åtalade för att ha mutat sig till kontrakt från den grekiska staten. Korruptionsavslöjandena kastar ljus över skuldkrisens verkliga orsaker och de ekonomiska intressen som ligger bakom.

Den borgerliga alliansen är just i färd med att göra det bästa möjliga av ett kommande nederlag i det instundande riksdagsvalet. Moderaterna och SVT kunde igår meddela att allianspartierna var eniga om att föreslå en ny praxis vid det val av talman (landets högste befattningshavare, om man undantar kungen). Den största partikonstellationen har brukat få utse talman, förutsatt att ingen majoritet av riksdagen röstar emot dess kandidat. Nu annonserar Moderaterna stolt att de kommer att ställa upp en motkandidat från alliansen (dvs M) oavsett utgången av valet.

Vi som är äldre kommer säkert ihåg Falklandskriget. Men en kort resumé för de som glömt och för de yngre som kanske inte ens var påtänkta 1982: Falklandskriget var ett krig mellan Storbritannien och Argentina 1982 och pågick under 74 dagar. Det började med att militärjuntans Argentina invaderade Falklandsöarna/Malvinerna som imperialistmakten Storbritannien annekterar, och som fortfarande gör detta (men inga sanktioner mot Storbritannien).

Sommaren 2011 strejkade de utländska, mestadels afrikanska, daglönarna på ett av tomatfälten i den syditalienska provinsen Apulien. Det var den första verkliga strejken bland dessa migrantarbetare om ofta är "papperslösa" och därmed fullkomligt rättslösa men som samtidigt — eller snarare just därför — är mycket eftertraktade som arbetskraft. Dessa utländska daglönare har ju, från arbetsgivarnas synpunkt, den stora fördelen att de accepterar hur usla löner och hur usla arbetsvillkor som helst. För knorrar de det minsta, riskerar de att kastas ut.