Clartébloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.

Invandringen och staten inte två olika frågor. Staten är om man får tro Marx och Lenin en apparat för klassherravälde och det är ingen tvekan om att det är den svenska staten tillsammans med överstatliga organisationer, främst EU, som reglerar invandringen till Sverige. Detta oberoende av invandrarnas härkomst och om de tilldelas flyktingstatus eller ej.

(c) Benny Andersson

Du har väl inte missat Benny Anderssons resebrev från Kuba? I fem artiklar har han berättat om sina erfarenheter, intryck och tankar under den resa han genomför i sommar på den ö i Västindien som i snart 60 år försökt gå sin egen väg i slagskuggan av supermakten USA.

Benny Andersson: "Jag skriver den här serien resebrev från Kuba av två skäl. Jag vill bidra till att öka intresset för Kubas försök att hitta en egen väg till utveckling och socialism. Och jag vill bidra till att öka intresset för att besöka Santiago – enligt min mening en av Kubas intressantaste städer."

Läs artiklarna:

Av Rosa-Luxemburg-Stiftung - Samir Amin - Looking at the Eurocrisis from the outside, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=37004707

Ekonomen Samir Amin avled måndagen den 13 augusti, nära 88 år gammal.  På sin webbplats beskriver Monthly Review hans insatser.

By Vishma thapa [CC BY-SA 3.0  (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], from Wikimedia Commons

Den 10 augusti rapporterade SVT om en kambodjansk kvinna som fått sparken från en textilfabrik som syr kläder för Hennes & Mauritz. Orsaken var att hon ville bilda en fackförening. Rapporter som denna är inte ovanliga. I de flesta tredje världen-länder är repressionen hård mot arbetare som strejkar eller vill bilda fackföreningar. Men det finns också en annan sida av saken, som det tyvärr sällan eller aldrig rapporteras om, nämligen den framgångsrika kampen.

Guajiros (lantarbetare), Viñales, Kuba. Foto: MA

Klockan är fem på eftermiddagen och hettan har ännu inte lättat i Santiago. Förutom mig är huset tomt och för en gång skull nästan tyst. Bara fläkten surrar entonigt och grannarna grälar i huset intill. Medan jag försöker minnas debatten om socialismens drivkrafter som förde i slutet av 1960-talet – en konsekvens av brottet mellan Sovjet och Kina några år tidigare och Den Stora Polemik som följde. Ideella eller materiella drivkrafter, det var så frågan ställdes den gången. Den första antologin som kom på svenska var visst ”Planeringsdebatten på Kuba”. Sedan följde en rad böcker och antologier med liknande innehåll. Notabiliteter som Paul Sweezy och Charles Bettelheim höll på ideella drivkrafter och etiketterades sålunda som ”maoister”. Den vördnadsvärde Maurice Dobb höll på det materiella och klassades därför som ortodoxt sovjettrogen.

Fascister är ju förskräckliga människor. Men...

Fascister känns igen på att de har läderstövlar, svarta eller bruna skjortor (Hitlers lilla parti kom på 20-talet över ett billigt restlager av brunt militärt kakhityg, annars hade SA- kanske måst omkring i blommiga skjortor?). Fascister tvingar kommunister att dricka ricinolja. De ritar konstiga symboler på väggarna och skriker titt som oftast (offentligt och samfällt) fula ord, som Heil , Viva! eller något dylikt. Misshandlar eller skjuter alla kommunister, fackmedlemmar, svartskallar och sossar de ser , men nöjer sig, då de är på gott humör med att spärra in dem i läger.

Några sådana fascister har jag sedan 40-talet minsann aldrig sett hemma i Vislanda.

"Ur kollektivet stiger var och en för att för en kort stund förvandlas till solist. Innan hen åter stiger tillbaka in i det kollektiva." Foto: Benny Andersson

Det skulle bli fest på takterassen, med inbjudningskort och annat i den stilen. Till min stora förvåning skickades korten sent på eftermiddagen dagen innan festen skulle hållas. ”Men kommer dom fram i tid”, frågade jag förvånat med den svenska posten i tankarna? Frågan verkade lika förvånande för mina kubanska vänner. Det var väl självklart att korten skulle  levereras dagen därpå. Allt är med andra ord inte sämre i det fattiga Kuba.

Foto: Adam Jones adamjones.freeservers.com

Jag skriver den här serien resebrev från Kuba av två skäl. Jag vill bidra till att öka intresset för Kubas försök att hitta en egen väg till utveckling och socialism. Och jag vill bidra till att öka intresset för att besöka Santiago – enligt min mening en av Kubas intressantaste städer. Jag tror inte att att tillrättalagda historier som bara framhåller framgångar och förminskar eller tiger om problem tjänar dessa syften. Vi borde ha lärt oss något av de idylliserande propagandabilder som entusiastiska vänsterresenärer gav av den sk realsocialismen i Öst och det maoistiska Kina. Enligt min mening, var effekterna av dessa sagoberättelser snarast kontraproduktiva. När de nyfrälsta började se sprickorna i bilderna man matats med, avföll de som löv i höstvinden.