Uttrycket ”politics makes strange bedfellows” betyder ungefär att det i det politiska livet ofta uppstår märkliga allianser. I kampen mot den tyska ockupationen av Danmark under andra världskriget kunde exempelvis konservativa nationalister och kommunister, som vanligtvis var motståndare, göra gemensam sak. Det var naturligtvis bra. Den nazityska ockupationen var den överlägset viktigaste politiska frågan i Danmark på den tiden, och därför var det i kampen mot den rätt att bortse från sådant som annars skiljde kommunister och konservativa åt. Men att det ibland är rätt att tona ned vissa politiska motsättningar innebär inte att man kan hoppa i säng med vem som helst.

Jan Myrdal har nyligen skaffat sig nya politiska sängkamrater. Han har nämligen accepterat en inbjudan att skriva i Nya Tider. Själv beskriver han publikationen som ”mer balanserad” än Dagens Nyheter och framhåller att den ”ger viktiga upplysningar som inte ofta förekommer i gängse media”. En mer rättvisande karaktäristik är dock att Nya Tider är fast förankrad i en nazistisk tradition. Enligt tidskriften Expo består Myrdals nya sängkamrater bland annat av följande gäng (se http://expo.se/2016/det-har-ar-nya-tider_7147.html): Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk har varit medlem i det nazistiska partiet Nationaldemokraterna. En annan medarbetare, Sanna Hill, har publicerat sig på nazistiska Svenska motståndsrörelsens sajt. Ytterligare en medarbetare i Nya Tider är Gunnel Wahlström, som – fortfarande enligt Expo – är ”känd för sitt brinnande försvar av judehataren och förintelseförnekaren Ahmed Rami”. Även förintelseförnekaren Jüri Lina har publicerats i Nya Tider. Dessutom har tidningens redaktörer flera gånger medverkat vid möten anordnade av nazistiska Svenska motståndsrörelsen.

Mot bakgrund av detta kan det vara värt att påpeka var uttrycket ”politics makes strange bedfellows” har sitt ursprung, nämligen i en replik i Shakespeares Stormen (akt II, scen 2) som fälls av en skeppsbruten man som vaknar upp på en strand intill ett monster: ”Misery acquaints a man with strange bedfellows” (i Hagbergs översättning: ”Olyckan skaffar en ofta kuriosa sängkamrater”).

Under andra världskriget fanns det i Danmark gott om konservativa nationalister som tyckte att kommunisterna var just monstruösa, och därför vägrade samarbeta med dem i motståndskampen mot de nazistiska ockupanterna. Och det fanns också sådana som applåderade att nazisterna skickade danska kommunister till koncentrationslägren. De blev alltså sängkamrater med ockupanterna, med de verkliga monstren.

Även Myrdal ligger med monster. Kanske gör han det för att han tror att nazisterna kan utgöra allierade i kampen mot imperialismen. I den riktningen pekar bland annat det faktum att Nya Tider föreslagit honom att skriva om vänsterns föregivna ”glidning från att vara mot USA, Nato och nykoloniala krig till att stödja dessa”. De ”viktiga upplysningar” som han påstår sig ha hittat i Nya Tider handlar också om imperialism (närmare bestämt om att IS skulle finansieras av USA). Dessutom försvarar han i Aftonbladet sin medverkan i Nya Tider genom att hävda att den inte skulle vara ”i tjänst hos någon hotande imperialismmakt” (se http://www.aftonbladet.se/kultur/article23779541.ab).

Medan det är fullt möjligt att använda nazister som allierade i kampen mot kommunismen är det emellertid omöjligt att alliera sig med dem i kampen mot imperialismen. För det första kommer den vänster som gör gemensam sak med nazisterna – med all rätt! – att förlora allt förtroende från den majoritet av befolkningen som motsätter sig nazisternas hets och våld mot etniska, religiösa och sexuella minoriteter, politiska motståndare, kvinnor, intellektuella etc. (och förr eller senare kommer denna hets och detta våld att riktas även mot den vänster som hoppat i säng med nazisterna). För det andra kommer nazisterna aldrig att bekämpa den kapitalism som utgör imperialismens bas.

Myrdal var länge medlem i Svenska Clartéförbundet. Han är det inte längre. Det är vi glada för.

Svenska Clartéförbundets styrelse
gm Magnus Nilsson