Skillnaderna mellan blocken blev mindre än man kunnat färvänta sig med tanke på den påtagliga vänster vinden. De röd/gröna fick 44,5 % inklusive FI, de borgerliga 41,1%. Enligt VALU var åsikterna 43-36 till vänsterns favör, alltså vilka som anser sig stå till vänster respektive till höger. Detta ska jänföras med 41-37 till högerns favör i valen 2006 och2010. De ideologika åsikterna ligger därför i linje med de som uttrycktes i valen 1994, 1998 och 2002. som blev en seger för det rödgröna blocket.

Men andelen som är osäkra om sin ideologiska hemvist ligger även i detta val på en femtedel. Detta är en förklaring till SD:s makalösa framgångar. Men detta beror i sin tur på att skillnaderna mellan blcken och i synnerhet då mellan S och M framstår som för små. .De lovade ungefär samma saker, en kvart miljon nya jobb och bostäder, skillnaderna låg mest i att S och V och MP vill ha lite högre skatter och a.kassa och sjukpenning, samti MP:s fall högre energiskatter. Detta ger SD en vågmästaroll när de rödgröna ska bilda regering. Att tretton procent ger sitt stöd till dessa mörkermän är en varningssigal till arbetarrörelsen i allmänhet och vänstern i synnerher,

Det stämmer däremot inte att LO medlemmar och arbetare skulle ha en störe benägenhet att rösta på SD, ej heller ungdomar. 10 % av arbetarna skulle rösta på SD enligt VALU, lägre än genomsnittet. Bland unga förstagångsväljare var siffran bara 6 % ellet hälften av SD:s valresultat. SD:s starkaste stöd finns däremot bland sjukskrivna, arbetslösa och i almänhet bland människor som anser sig förfördelade och tycker att invandringsfrågan är viktig. Tecken tyder också på att moderaterna förlorat en del av sin högerflank till SD som en följd av att partiet rört sig mot mitten för att vinna arbetarväljare.

Hur ska arbetarrörelsen och vänstern hantera detta. Den viktigaste striden är som alltid den utomparlamentariska. Avslöja SD:s högerextrema karaktär. Att bakom de förenklade fasaden att reformer kan finansieras med nedskärningar av kostnaderna för invandringen är en bluff och att SD liksom de övriga borgerliga partierna står för en löntagarfientlig högerpolitik som medför massarbetslöshet, osättvisor och ökade sociala problem. Med SD:s kapitalistvänliga politik blir det inga jobb eller bostäder till ungdomar, inte heller några fler utbildningsplatser eller förbättrade studiemedel. I svansen på SD finns också de mer uttalade rasisterna och nazisterna. Deras existens fordrar att vänstern och arbetarrörelsen har demonstrations och mötesvakter för att hindra angrepp utifrån och provokatörer inifrån. Men den generella policyn måste vara att undvika våld, eftersom det oftast motverkar sitt syfte, så till vida det inte handlar om rent nödvärn. Rent parlamentariskt blir det svårare men vår uppfattning är att V inte ska delta i en regering med ett inomkapitalistiskt program, Detta i synnerhet som SD:s vågmästaroll medför att en röd/grön regering kommer att göra fler uppgörelser över blockgränserna, vilket gör dess politik än mer kapitalvänlig.

Undertecknad deltog i att samordna antirasistiska demonstrationer i Lund 1988-992. Taktiken var att genom fredliga demonstrationer avslöja och förlöjliga de mörkerkrafter som marscherade för att lägga ned en krans vid Karl XII statyn i. Den politiska inriktningen bestod i att avlöja rasismen roll för att splittra och försvaga löntagarnas kamp. Vi varnade också för att det kommeratt bildas invandrarfientliga högerpopulistisk aprtiet vilket besannades först genom bildandet av Bert Karsson och Ian Wachmeisters Ny demokrati som i valet 1991 fick12 % av LO medlemmarnas stöd och en vågmästarroll som banade väg för den reaktionära regeringen under Carl Bildt. Vid den här tidpunkten förekom också attentat form av brandbomber mot flera flyktingförlägningar vilket väckte en stor vrede. Det genomfördes också en framgångsrik hungerstrejk vid flyktingförläggningen i Landskrona.
Demonstrationerna var lyckade och växte för varje år liksom antalet arrangörer som inefattade alltifrån RKU, Grön Ungdom, ABF, S-Kvinnor, röda korset samt självfallet Smålandsnation. . Vid kulmen 1991 var vi 1000 - 1500 som slöt upp, vilket är mycket för en så pass liten stad. Vårt perspektiv var att de kommande åren bli så många att mörkermännen skulle lägga ned sitt lilla hyllningståg, alternativt att vi blir så många att de inte tar sig fram

Återefter blev dock ett bakslag. Autonoma anarkistiska grupper tillsammans med RS hade beslutat sig för att blockera 30 movember föreningens marsch (den förening som ordnade kransnedläggningen). Anarkisterna kuppade först till sig makten i antirasistkomitten genom att frångå principen om en röst perdeltagande förening till förmån för en röst för alla som deltog på mötet, en handling som berkar demokratisk men som i själva verket är odemokratisk efter som innebär att man kan sända dit en massa folk från den egna gruppen och köra över de andra.
Blockaden lyckades, det året eftersom polisen togs med överaskning men året därpå vankades det andra bullar. Lund spärrades av med containrar och bakom dessafanns hundralats poliser varav vissa var kravallutrustade. Affärerna stängde tidigare och det var väldigt få innevånare som vågade sig ut på stan. Tidgare på dagen samlade vi som stod för den fredliga taktiken ett par hundra på Mårtenstorget, betydligt färre än tidigare år. Sedan gick några av oss ned för att beskåda spektaklet av kaxiga vänsteraktivister som jagas på flykten av polisen och får uppleva att våldsapparaten inte är rolig ha att göra med. Som vanligt motverkar anarkismen taktik sittsyfte. Polisen fick krvallträning och det folkliga stödet vi byggt upp föll samman.

Demonstrationerna åren 1988-91 är dock enligt min uppfattning ett föredöme som dagens demonstranter kan lära sig av. Mobilisera politiskt i demonstrationer och i debatten för att avlöja SD. Då kan man också få de vilseledda arbetare och arbetslösa som röstat på SD att inse att - oavsett vad de nu tycker om invandringen – inte kan belasta invandrarna för att företag läggs ned eller att bostadsbyggandet är för lågt. Det är heller inet invandringen som bär skulden till låga studiemedel och studiehetseni skolan. För att inte tala om mer globala frågor som växthuseffekt och olika slags miljöförstöring.

Av detta kan man dra tre slutsatser
SD måste bekämpas var de än dyker upp genom ett politiskt avslöjande av av deras högerextrema karaktär som tjänar kapitalet och splittrar lönatagar kollektivet och ungdomen.
Arbetarrörelsen S,V och LO måste bryta med sin inomkapitalistiska politik och utforma ett socialistisk program som tar sikte på att avskaffa kapitaletsmakt. Arbetarrörelsen måste också utveckla sin internationella solidaritet, mellan arbetare som strejkar i olika länder och mellan ungdomar som revolterar. Den gemensamma kampen stärler solidariteten

Sist men inte minst krävs ett handlingsprogram mot krisen. Garantera alla ett jobb eller betald utbildning. Garantera ekonomisk trygghet för alla sjuka, arbetslösa och studerande genom en trygghetsförsäkring på minst 20 000 per månad. Inför en sex timmars arbetsdag med bibegållen lön, återinför permitteringslön för att hindra avskedanden och förstatliga nedläggningshotade företag som kan överleva. Kommunalisera också privara skolor, äldteboenden och upphandlade busslinjer. Genomför en verklig storsatsning på bostäder genom att förstatliga bankerna. Då minskar avgifterna och administratione och billiga lån kan ges till billiga hyresrätter där det inte behövs tvätt eller diskmaskin i varje lägenhet, Bygg också fler kollektivboenden av olika slag.

Dagens ledning för S, V och MP är allt inte inne på att genomföra en sådan politik. De anpassar sig till det lilla som kapitalismen kan ge under uppgångarna och är beredda att skära ned när nedgången kommer och balansen i stadsbudgeten hotas.

Vi marxister inom Avanti arbetar för att förändra detta, vi verkar för ett revolutionärt socialistisk program inom vänstern och arbetarrörelsen, vars kärna ligger i att de stora företagen förstatligas, skapandet av en demokratisk planekonomi och en rådsdemokrati där de förtroendevalda saknar privilegier och kan bytas ut på kort varsel. Vi är övertygade om att en sådan politik, som idag bara anammas av en majoritet kommer att få ett massivt stöd när krisen klasskampen skärp. Och den tiden är snart inne. Vänstervägen förebebådar en djupgående vänsterradikalisering bland massorna likt den som skett i Grekland, Venexuela och Bolivia. Under de kommande fem till tio åren kommer detta leda till revolutionära utbrot i land efter land där socialismen kommer finnas inom räckhåll. Den första socialistiska segern blir den svåraste, sedan när exemplet finns blir det lättare. Under revolutionen gång kommer högerextremisternas stöd att smulas sönder. De kvarvarande och troligen mer våldsinriktade och desperata fascisterna kommer att slås tillbaka av de tusentals demonstrationsvakter som kommer att omge varje demonstration. Då kan vi stoppa rasismen på allvar.
Martin Oskarson Medarbetarei Avanti, den marxistiska tendensen inom vänstern och samordnare av de antirasistiska demonstrationerna i Lund 1988-1991