Hugo Chavez död möttes med mer eller mindre oförställda glädjevrål på ledarsidor och hos krönikörer och kommentatorer. Nu skall Venezuela "öppnas upp" och nu är det slut på "diktaturen".
För de flesta vanliga venezolaner är det dock en sorgens dag. De har förlorat en ledare som på allvar tog upp kampen mot fattigdom och analfabetism. Han bekämpade korruptionen och de som sugit ut landet. Vägen har varit mödosam och mycket återstår att göra. Han gav dessutom landet en självständig röst i världen och bidrog till att frigöra Latinamerika från USAs bakgård.

Allt gick inte smärtfritt och misstag har begåtts under Chavez år vid makten, men framstegen är odiskutabla. Fattigdomen har reducerats, folkhälsan förbättrats och analfabetismen minskat. Nu gäller det för Venezuelas fattiga och Chavez efterträdare att slå vakt om framstegen och vidareutveckla den bolivaranska revolutionen, dess mäktiga fiender ser på Chavez död som ett utmärkt tillfälle att återställa oordningen. Det skulle vara ett nederlag för alla freds- och rättviseälskande människor världen över.