Just nu har vi en regering som ställer till det i offentliga finanser och det gemensamma ägandet så det står härliga till. Samtidigt utlovar oppositionspartierna ingen städning, om man kommer till makten 2014, tänker man inte på något vis försöka ställa till rätta vad som skett, möjligen kommer man försöka minska skadeverkan. Något underligt döljer sig i detta. I det gångna årets valrörelse talade inget parti om återförstatligande av Apoteket, inga talade om sänkning av fackföreningsavgifterna eller att beskatta förmögna istället för pensionärer. Trots det så vet vi att alla dessa tre saker är måsten, inte för att vi vill gå tillbaka till samhället som det såg ut innan 2006, utan för att vi vill gå tillbaka till ett bättre utgångsläge för att utveckla ett samhälle där människor lever på samma villkor. 2006 var ett bättre utgångsläge än 2011. 2006 var Apoteket statligt, fackföreningsavgifterna lägre och skattetrycket rättvisare. Det var inget idealsamhälle det heller, det vet vi, men det var ett bättre utgångsläge då än nu, för att skapa ett samhälle som vi vill ha.
Samtliga av de tre konkreta förändringar jag nämnt som gjorts av regeringen sedan 2006 har alla, konkret och drastiskt förändrat det svenska samhället, så i grunden att vi knappt minns hur alternativet såg ut.
Apoteksmonopolet fanns inte för att det fanns ett egenvärde i monopolet, som ofta fräckt påstods av borgerliga företrädare. Monopolet syftade till att stävja försäljningen av läkemedel som i för stora mängder kan vara beroendeframkallande eller på annat sätt skadliga. Dessa produkter säljs idag med rabattkuponger och andra knep för att öka konsumtionen, lättåtkomliga huvudverkstabletter ökar konsumtionen av huvudverkstabletter som, i värsta fall kan blandas med alkohol och vara direkt livsfarliga. Regeringen Reinfeldt sägs vara en ansvarstagande regering, men avregleringen av apoteksmonopolet riskerar människors hälsa.
Fackföreningsavgifterna steg i och med regeringsskiftet 2006. Detta ledde till att fler och fler lämnad fackföreningarna. Vissa stannade i a-kassan, andra lämnade även den och stod därmed skyddslösa om de skulle bli av med jobbet. De sjunkande medlemssiffrorna i fackföreningarna ledde också till en minskad legitimitet för facket i förhandlingar med arbetsgivare, en trend som främst syns på lokal nivå och i samband med kollektiva löneförhandlingar. Med andra ord har Reinfeldts regering underlättat för företagarna och försvårat för löntagarna i konkurrensen om kapitalutrymmet som fack och arbetsköpare förhandlar om.
Förmögenhetsskatten togs bort, den blandas idag ofta ihop med fastighetsskatten och dessa läggs i klump som en "orättvis" beskattning. Men fastighetsskatten och förmögenhetsskatten är inte samma skatt, fastighetsskatten lämnar vi därför därhän. Förmögenhetsskatten är en orättvis skatt, med andra ord progressiv, precis som det övriga svenska skattesystemet för övrigt. Orättvis så till vida att den slår hårdare mot en liten grupp än folkflertalet. Det är också dess syfte. Regeringen tog bort denna skatt och istället bestämde man sig för att proportionellt sett höja skatten för pensionärer och sänka den för höginkomsttagare mer än för låginkomsttagare. Ekonomin är enkel, sänk skatten med 10 % för någon som tjänar 1000 kronor, och han tjänar 100 kronor, sänk skatten med 10 % för någon som tjänar 100 kronor och han tjänar 10 kronor. Skattelättnaderna fick ett utfall som gynnade precis dem som sponsrar moderaternas valkampanjer och att det skulle vara en slump är det knappast någon som tror.
Problemet är knappast att vi inte vet att den nu förda politiken är orättvis, problemet är att inget parti, knappt någon förening, idag säger att vi måste våga återställa, städa upp om man så vill, den skadeverkan som regeringens politik har haft, vi måste gå tillbaka till innan den borgerliga regeringen, ett slags år 0, innan vi börjar om med att bygga ett rättvist samhälle. Idag pratar vi för mycket om det samhälle vi vill bygga och för lite om förutsättningarna för bygget. Förutsättningarna att skapa jämlikhet med privata apotek, höga fackföreningsavgifter och ett ojämlikt skattetryck är dåliga.
Vi måste gå fram för att återförstatliga apoteken för att stävja läkemedelsmissbruket och för folkhälsans skull, sänka avgifterna i fackföreningarna så att medlemstalen börjar stiga igen och fackets position stärks och återinföra förmögenhetsskatten och andra progressiva instrument i skattepolitiken för att den som har mest ska få betala störst andel igen.
Vi måste gå bakåt innan vi kan gå framåt, riva ner och bygga upp innan vi kan flytta in i ett samhällsbygge som vi är nöjda med.

/Jonas Lundgren
Svenska Clartéförbundet, vänsterpartiet och student

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Om bloggen

På Clartébloggen publicerar vi artiklar som debatterar och informerar. De som skriver blogginläggen behöver inte tillhöra förbundet och innehållet i artiklarna är inte uttryck för förbundets ståndpunkter. Varje författare svarar för sina åsikter.