Två svenska officerare nedskjutna i Afghanistan. Krigsmaktens propagandaapparat drar igång och medierna ansluter: Nu ska vi ställa upp för våra soldater. Det kallas "strategisk kommunikation". Med tal om mänskliga rättigheter och befrielse av kvinnor och barn söker man stöd för ett nytt kolonialkrig.

 

Alastair Campbell ångrar ingenting. Han var Tony Blairs spin doctor i mobiliseringen för marschen mot Bagdad, duperade allmänheten med falska uppgifter om massförstörelsevapen i Irak. "Jag är väldigt, väldigt stolt över den roll jag fick möjlighet att spela", förklarar han för den brittiska undersökningskommissionen om det krig som kostat minst 100.000 civila irakier livet.

I en artikel i Financial Times 21 januari bekymrar sig Campbell över sviktande folkligt stöd för kriget i Afghanistan. När soldater återvänder i kistor sätts statsledningen på prov. Då gäller det att stärka "den strategiska kommunikationen", förklarar han. Nyhetsförmedlingen måste centraliseras. Det är på hemmafronten krigen förloras.

Jag tror att Campbell kan vara belåten med en del inslag i våra medier efter de två svenska officerarnas död. "BAKHÅLL", läser jag på en löpsedel, "fegt" står det i en artikel. Så förstår vi att de där skäggiga talibanerna till råga på allt saknar sinne för rent spel. Till skillnad från våra amerikanska allierade som med Hellfiremissiler från förarlösa plan utplånar hus och byar där fienden kan tänkas vara.

(Inledningen till min artikel i Aftonbladet idag. Läs mer på min hemsida mikaelnyberg.nu .)