Äntligen! Så verkar åtskilligt vänsterfolk ha reagerat, när de läst programförklaringen från den nya socialdemokratiska föreningen Reformisterna. Ja, äntligen, men det finns problematiska luckor i Reformisternas förslag om sju stora reformområden (www.reformisterna.se/reformprogram).

Först det positiva: Självklart ska man vara tacksam och välkomnande! Tveklöst är det nyttigt att någon försöker precisera hur en långtgående reformistisk politik kunde se ut i dag. Väldigt många förslag är utmärkta: satsningar på bostäder och järnvägar, omfördelande förmögenhets- och fastighetsskatter, slopat överskottsmål i statsfinanserna, pensionslyft, återupprättade av allmännyttan, 35-timmarsvecka – ja, det är bara att läsa. Det är något att sätta emot 73-punktsregeringen. En annan politik är möjlig. Debatten flyttas några steg mot en bättre planhalva tack vare Reformisterna.

Sedan de ovidkommande invändningarna: att det är just ett reformistiskt program är ingen tung invändning. Framgångsrik reformkamp flyttar fram folkliga positioner, och gör det faktiskt lättare att i nästa steg bli revolutionär.

Inte heller ska man hänga upp sig på att det är långt ifrån en heltäckande politik som presenteras. Hos Reformisterna hittar man ingen utrikespolitik, försvarspolitik, flyktingpolitik, utbildningspolitik, kriminalpolitik, mediepolitik, inget om EU och mycket annat. Möjligen kan det bero på taktiska överväganden att inte stöta sig med Natovänner eller flyktingmotståndare inom SAP. Men troligare är nog att Reformisterna helt enkelt koncentrerat sig på de i huvudsak ekonomiska frågor där de anser sig ha något att komma med.

Och man ska nog också överse med att programmet är ojämnt och delvis inkonsekvent. I punkt 1, ”Nytt ramverk för den ekonomiska politiken”, står att kärnkraften ska fasas ut. I punkt 7, ”Ny grön reformism”, står ingenting om kärnkraften. Annars är förslagen inom detta sjunde område betydligt mer specifika och detaljerade än en del allmänt hållna idéer på andra håll i programmet. Men Reformisterna har väl helt enkelt haft bråttom och inte hunnit arbeta igenom så noga.

Men därmed över till det betänkliga: Reformisterna håller armlängds avstånd , minst, till dagens strider. Tydligast är det inom område 5, ”Nytt demokratiskt arbetsliv”. I dag finns två överhängande hot mot lönearbetares rättigheter: dels de intensiva ansträngningarna, från regering, arbetsgivare och delar av den fackliga rörelsen, att begränsa strejkrätten, dels regeringsförklaringens kungörelse om att riva upp Las. Inte ett ord i Reformisternas program om strejkrätt eller Las – trots att dessa stora strider utkämpas just nu! I programmet råder en dånande tystnad.

Det finns faktiskt inte ett ord om facket heller. Över huvud taget är det tyst om folkrörelser - eller folkliga rörelser, om man så vill - i programmets bild av Sverige. Vad har hyresgäströrelsen och andra former av hyreskamp (se Clarté 2016/1) för roll för att driva fram en ny bostadspolitik? Vad finns hos miljörörelsen att bygga på? Är PRO något att räkna med om man vill reformera pensionerna?

Det är ur flera perspektiv ett svaghetstecken att ett program från vänster inom det parti som mer än något annat förknippas med folkrörelser, inte har något att säga om just folkrörelser. Programmet löper därmed risken att reduceras till teknokratisk produkt från ännu en tankesmedja.      

Alltså, många bra förslag! Dem bör vi diskutera. Men det viktigaste saknas många gånger. Och var finns en klass i rörelse?