Som framgått av tidigare trådar skriver Jan Myrdal i nya numret av Folket i Bild, 1/2018, att Clarté i internationella frågor hamnat ”på en typiskt trotskistisk linje” (s. 37). Vad som i detta sammanhang menas med trotskistisk linje framgår av de två exempel som nämns i texten. Under spanska inbördeskriget avstod trotskister från enighet med den lagligt valda regeringen och borgerliga demokrater mot de fascistiska revoltörerna för att i stället driva klasskamp mot kyrka och borgerlighet. I Frankrike under andra världskriget ville trotskister inte ansluta sig till det samlade motståndet mot de tyska ockupanterna utan manade till kamp mot såväl tysk som allierad imperialism.

Clarté har aldrig förespråkat en sådan politik. Exemplen tydliggör inte, eftersom de är väsensskilda från läget i Sverige i dag. Sverigedemokrater, Nya Tider och andra identitärer har inte tillsammans med ÖB Bygdén startat inbördeskrig, och delar av Sverige är inte ockuperat av en aggressiv, revanschistisk imperialistmakt.

Clartés linje i internationella frågor framgår av förbundets program. I övrigt kan följande sägas i all korthet:

I Clarté, liksom i FiB/K, finns många olika åsikter företrädda. Förbundet har dock i ett uttalande från senaste stämman, i polemik mot Myrdal, klargjort varför det är nödvändigt att ta starkt avstånd från en tidning som Nya Tider.

Myrdal ser krigsrisken i Europa som överhängande. Natovännerna i militärledningen, den svenska rustningsindustrin och Dagens Nyheter och Svenska Dagbladets spalter försöker övertyga svenska folket om samma sak. Det är en hysteri som bäddar för politiska dumheter.

Under alla omständigheter är olika former av samverkan med eller närmande till så kallade antiglobalister, identitärer, etnopluralister och liknande rörelser - vare sig de kallar sig höger, vänster eller varken-eller - till skada i försöken att bygga en rörelse till försvar för alliansfrihet och fred. En sådan politik är imperialisttjänande.